Kulingvarning i Sankt Anna Skärgård

Fredagen den 14 september

Kulingvarning 15-19 m/s med en sannolikhet för vindar över 10 m/s på 90 % !

Förutsättningarna för höstens paddling i S:t Annas fantastiska skärgård kunde varit bättre. Bilen färdigpackad, hygglig koll på utrustningen och lite stressigt att hinna med allt på jobbet innan avfärden från sydliga Skåne till Söderköping. Fem timmar med talbok går förvånansvärt snabbt när förväntningarna är stora. Väl framme i Söderköping stress med att skynda på kompisen Göran, lasta på ytterligare en kajak med packning, och komma iväg till Tyrislöt på Norra Finnö.Tiden är knapp när mörkret nalkas och längtan ut är stor. Molnen ser hotfulla ut med en del regnstänk. Då och då skymtar en ljus strimma, solen på väg ner. Det klarnar som vi brukar säga på bred östgötska. Till vår förvåning är vi inte ensamma på parkeringen vid kajakuthyrningen i Tyrislöt. Liv och rörelse med ett sällskap på väg ut och någon som packar ihop. Under tiden som vi lastar ur och stuvar ner kommer två bilar lastade med kajaker på taket in på parkeringen och börjar slå upp sina tält. Det går fort att få ordning på allt och sjösätta. Jag ligger i vattnet och väntar på Göran som fått problem med sin styranordning och måste gå upp igen, kajaken utlånad ! Så är även han färdig och vi är på väg.

Lugnet sprider sig i kroppen och vi konstaterar båda att det är här och nu som gäller. Vind och sjö ligger som väntat på ordentligt när vi kommer ut en bit på Norra Finnfjärden och vi är tacksamma över den fart det ger i medvind. Snabbt går det och vår strategi är att paddla ut till den norra spetsen på Missjö och där finna en lämplig lägerplats. Sista biten innebär brytande vågor snett akterifrån och en rejäl vind. Känslig paddling som vi båda konstaterade efteråt. Kajaken tenderar hela tiden att gå upp i vind på vågtopparna vilket är något obehagligt med en flatbottnad farkost. Väl framme på Missjö hittar vi snabbt bra platser i lä för våra tält, med ålderns och snarkningarnas rätt brukar vi numera skilda sovplatser. Skönt att kunna sprida ut sig och packningen efter eget välfinnande. Lugnet råder återigen, det är dags för en liten whisky (egen maltblandning). Det hårda slitet med att komma iväg och på plats har ökat aptiten ordentligt och matbestyren påbörjas. Denna gång har hustrun anlitats och menyn är redo för uppvärmning. Chili Con Carne smakar underbart med därtill ett Italienskt Montepulciano. En fantastisk stjärnhimmel strålar över våra huvuden och vår plats i det stora känns väldigt liten och privilegierad. Mörkret har dock definitivt fallit och sömnen infinner sig omedelbart.

Den ökande vinden innebär för min del ett hastigt uppvaknade frampå småtimmarna. Det sliter i tältduken och tjuter högt i trädkronorna. Detta trots vårt skyddade läge i viken. Jag tänker att det är nog nu det handlar om vindar upp mot 20 sekundmeter och inser att följande dagars paddling kommer att ske i närområdet med att söka lä för vinden.

Lördagen den 15 september

Morgonen infinner sig utan de sista timmarnas önskade sömn men himlen är klar och på andra sidan ön lyser solen. Frukosten intages på solsida som förutom solvärme ger bättre lä och hänförande utsikt mot skärgården. Ost och salami nersköljd med snabbkaffe och skummjölkspulver sätter fart på kroppen som snart påbörjar toalettbestyr (bara det allra nödvändigaste) och packning av kajaken.

Under tiden passerar ett gäng VKV, en dubbel och två singel, viken. Vi konstaterar att deras rutt måste ha inneburit samma brytande sjö snett akterifrån fast nu ännu värre !

Fort iväg söderut i skydd av Missjö. Lugn fin paddling. En avstickare ut mot farleden med riktning Finnfjärden. Nyfikenheten var stor på hur grov sjön egentligen var. Sjöräddningen passerade snabbt söderut mot en seglare som låg för ankare mitt i farleden och påbörjade raskt bogsering i riktning Tyrislöt.  Förvånansvärt få segelbåtar med hissade segel - det blåser ju ! Finnfjärden såg för jäklig ut. Ett skummande inferno tycktes det på betryggande avstånd. Paddling österut mot ytterskärgården var uteslutet likaså söderut mot Gryt. Turen fick gå norrut i fint skydd mellan Småskär och Lökö men först ett strandhugg på Småskär för besiktning av besynnerliga anordningar för campingliv med träplattformar, grillar, badbryggor och jordkällare. Det såg väldigt övergivet ut men enligt Göran brukar stället befolkas av mängder under sommaren. Skärgården är unik med sitt läge på bekvämt avstånd från en storstadsregion men otroligt sparsamt befolkad.

Vi passerar några av de få husen i området och tycker att läget är fantastiskt. Upp mot Långa Missjö börjar vi så smått rekognosera kommande natts lägerplats. Efter en del paddling in och ut ur tänkbara små vikar har vi bestämt oss men först ytterligare paddling ut i ett gatt helt exponerat för den rytande västliga vinden. Vi var tvungna att känna på lite grov sjö i kombination med hård vind. Mycket riktigt var det jobbigt och hårt med kastvindar som rycker tag i paddeln. Det var i den här situationen som jag förstod vad en stormpaddel var bra till. Åter tillbaks vid den utsedda lägerplatsen fick vi till vår stora besvikelse se en stor segelbåt med kurs rakt mot vår mål. Skit också flög genom hjärnan och vi konstaterade att en paddling i september med kulingvarning måste innebära en lägerplats utan störande närvaro av andra.  Störst går först så vi fick maka oss en bit bort. Samma invanda rutiner som så många gånger förut tar genast vid. Hitta bra plats för tältet, fram med packningen, säkra kajaken för vind och vågor, upp med tältet och fram med liggunderlag och sovsäck samt bäst av allt - torra sköna kläder i stället för korta tajts och blött kapell med flytväst. Därefter en första besiktning av närmiljön. Hur ser det ut på toppen av ön.

En mycket sen lunch får framstå som förrätt innan det är dags för kvällens begivenheter. Kycklinggryta med pasta. Även denna gång har hustrun varit behjälplig (har i dessa sammanhang aldrig hänt tidigare !). Dagen har varit fin med en hel del solsken och nu upplever vi en dramatiskt förändring i vindstyrkan som snabbt minskar till en lätt krusning på vattenytan. Måltiden åtnjuts på klippan med en härlig vy ut över skärgården. Bäst tänkbara plats med andra ord. Allt är åter lugnt och stilla, såväl väder som själ. Stjärnhimlen glimmar som vanligt och samtalet flyter fritt. Vinet till den fantastiska grytan förhöjer stämningen ytterligare. Plötsligt slår det oss att en smärre katastrof höll på att hända. Citronfromagen i sin kastrull på kylning i havet var bortglömd. Snabbt blev den hämtad och uppäten. En njutning. Pulver, vatten och vispning i tre minuter med en elvisp ! Sådant gör susen. Sömnen var omedelbar och utan störande tjut från kulingen varade den till nästa dags gryning.

Söndagen den 16 september

Denna morgon innebar solsken rakt på tält och frukostklippa. Samma rutin som igår och så  iväg. Ett irriterande flygplan cirklade runt bland öarna. Har det hänt något ?  Senare fick vi veta att Hemvärnet var ute på övning. Innan hemfärd var ett besök på Högholmen tänkt. Vi begav oss norrut, passerade farleden och rundade Högholmen med sin lilla fyr. Byggnaden som vi letat efter syntes inte till. Hmm. En titt på sjökortet visade att det fanns även en Mellan och en Liten Högholmen. Ofta är det bättre att se efter ordentligt på en gång ! Stugan, som fanns på Lilla ägas av Finspångs Kommun och är omtalad av Olle, en kamrat till oss, som ett ypperligt ställe för några dagar med avkoppling och fiske. I vårt tycke en ynklig stuga men fantasin och samtalet kom snabbt igång med olika förslag på placering av en ny  med hänsyn till skydd för vinden, utsikt och kvällssol. Det hade varit trevligt att äga en ö i skärgården.

Men, men. åter i kajaken bar det av mot Tyrislöt. Inte riktigt närmaste utan trevligaste vägen. Vinden har återigen blivit en faktor att räkna med. Bra tempo i paddlingen fick upp pulsen ordentligt och på planerad tid gled vi in mot bryggan. Idag var det lugnt och vi fick en trevlig pratstund med Anders Lindroos, som jobbar på kajakuthyrningen, om det mesta som rör paddling och kajaker.

När väl bilen var packad och kajakerna på plats i sina hållare på taket började regnet komma och vinden öka ytterligare. Allt enligt SMHI:s utfästelse. Under färden till Söderköping konstaterade vi att kulingvarning till trots - det går fint att paddla när som helst om bara planering och genomförande tar hänsyn till omständigheterna. Dessutom kan det vara trevligt att någon gång stanna till i närområdet och besöka öar som annars enbart passeras på vägen till och från ytterskärgården.