Hardangervidda Påsken 2015

Upp mitt i natten klockan 2.30, Påskafton. Vid incheckning på Arlanda klockan 4.30, trodde att det skulle vara tomt där. Fel! Det kryllade av folk som skulle ta olika flyg vid 6 tiden!

Flög till Bergen via Köpenhamn. Var lite rädd att 35minuter för att byta plan inte skulle räcka för mina turskidor att hänga med på flyget till Bergen. Det gjorde de dock. Transfer till tågstationen i Bergen och tåg till Finse, där jag var säker att få tak på huvudet på DNT Finsehytta. Trodde att jag skulle kunna njuta av fantastiskt landskap från tågfönstret men jag led av sömnbrist och somnade direkt. Dessutom åkte tåget för det mesta i tunnlar! För att få en dag tillgodo ifall av oväntad händelse (dåligt väder, osv..) hoppade jag nästa dag över etappen Finse- Kraekja som jag åkt året innan och tog tåget (30min) till Ustaoset i stället.

Finse

Första dagsetapp: Ustaoset-Heinseter

via Tuva hytta. Hade först tänkt åka tåg direkt till Ustaoset på Påskafton och därifrån ta mig de 8 km till Tuva hytta. Men man kan aldrig vara säker på att privata stugägare tar emot en om det är fullt. Och det var mitt under Påskhelgen, så... Passerade Tuva hytta och fortsatte mot Heinseter. Efter att ha nått ett pass var det komplett dimma. Tur att det fanns ett "kvistet loype" (kvistar som har stoppats stående in i snön och som ska visa vägen). Kom till Heinseter , en privat stuga där det var sista natten som det var öppet. Det gäller att se upp i Norge. Åker man efter Påskhelgen ska man verkligen kontrollera öppningstiderna för alla stugor som man tänker passera. Många stänger redan på annandag Påsk.

Heinseter

Andra dagsetapp: Heinseter- Rauhelleren

Rätt fint väder på rätt platt etapp. Inga sovsalar på Rauhelleren (DNT stuga) utan bara dyrare variant. Blev tillsagd på skarpen att om man beställer en tallrik (huvudrätt) och inte 3-rättersmiddag ska man minsann inte ta 2 gånger! Ska man bli mätt så ska man betala för det! Lite otrevligt att känna att man måste ta helpension så att värden inte ska bli sur!

Kvistet loype- Hardangervidda

Tredje dagsetapp: Rauhelleren- Rauhelleren.

Där gick det fel! Dimma på morgonen, fem personer i olika konstellationer som startade ungefär samtidigt. Alla missade den "kvistet loype" som i början skulle följa en frusen sjö i riktning mot Sandhaugen. I stället följde vi ett annat "loype" som gick upp, upp, antagligen längs sommarleden. Alla passerade en punkt högst upp. Jag blev sist då jag tog mig tid att vila i min vindsäck och äta mina smörgåsar. Efter det fortsatte jag följa det "kvistet loype". Jag såg ingen förgrening någon gång (tittade antagligen på marken istället för kvistarna) och åkte vidare trots att det verkade vara en märklig riktning. Men vad skulle jag göra? Man såg ingenting och aldrig skulle jag ha vågat lämna leden. Till slut kom jag till en skylt som visade riktningarna Sandhaug och Rauhelleren. Tittade på kartan och trodde att jag var en så där 5km från Sandhaug. Vilade lite. Då kom en snöskoter och jag frågade mest som "small talk"  om jag var på rätt väg mot Sandhaug . Kvinnan meddelade mig att det var för sent för att åka till Sandhaug (4-5 timmar dit) medan Rauhelleren låg en timme därifrån! Vad? Jag hade ju lämnat Raulleren många timmar tidigare och åkt en 4-5 timmar redan! Men hon försäkrade mig att det bara var Rauhelleren som var något alternativ och åkte iväg. Jag visste inte om jag skulle lita på henne. Hon kanske bara var en vilsen turist? Men hon verkade ha lokalkännedom, så jag gjorde som hon sagt och kom efter en timme tillbaka till Rauhelleren, den här gången via rätt "loype". Framme vid stugan fick jag höra att alla andra kommit väl till Sandhaug,  varför inte jag då? Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om jag inte träffat henne och börjat åka mot Sandhaug i tron om att stugan låg en timme därifrån när den låg 4-5 timmar bort.... Skrämmande men som norrmännen säger "du kom i hus" till slut!  Det slutade bra men man måste erkänna att Hardangervidda är lite "vildare" än till exempel Kungsleden i Lappland med sina rösade leder och vindskydd/nödstugor halvvägs på etappen.

Rauhelleren

Början på dagen vid Rauhelleren. Se till att öppna vägen till torrdassen

Fjärde dagsetapp: Rauhelleren-Mårbu

Övergav mina planer att åka mot Sandhaug och vidare mot Haukeliseter när jag märkte att ingen annan på Raulleren var på väg dit. Dessutom fick jag erfara att sista etappen mot Haukeliseter (29km) inte var kvistat längre. Markägaren där kräver att kvistarna ska tas bort direkt efter Påskhelgen medan de på andra håll får stå tills de själva ramlar ner i snön. Två Norrmän var på väg mot Rjukan som slutmål och jag bestämde mig för att åka samma väg så att någon kunde hålla lite koll på vart jag tog vägen! Fantastisk fin dag med vind i ryggen! Framme i Mårbu låg jag i snön och njöt.

Strålande väderVid Mårbu

Femte dagsetapp: Mårbu- Kalhovd

Jättefint väder- Åkte en lång bit på en frusen sjö. Framme vid Kalhovd väntade en överraskning. Huvudstugan var stängd för säsongen och därmed serveringen. Ingen mat! Vi kunde i alla fall övernatta i en av sidostugorna. Men man fick inte använda vatten och inte heller hälla i vatten i diskbänken. Det fick bli att smälta snö och slänga slasken ute. Som tur hade jag lite salami och ost i tub kvar samt hårdbröd och påskgodis. Svalt inte men inte var det så trevligt. Några hus i Kalhovd  men helt tomma på människor och liv.

På  sjön vid Mårbu

Kalhovd

Sjätte dagsetapp: Kalhovd- Hellberghytta

Fantastiskt fint väder! Och mycket fin etapp. Passerade en del hus, vissa av dem helt begravda under snön. Sommarstugor? Ett gäng tjeckiska ungdomar passerade mig. Träffade dem igen vid Hellbergstugan där de bakade bröd på spisen och bjöd på det. Såg Gaustatoppen från stugan. Huset var en "halvbetjent hytta" , d.v.s. att man kan köpa mat ur ett förråd där, räkna vad övernattning + maten kostar och stoppa en fullmakt för DNT att ta betalt av dig senare. Mysigt ställe.

Hellberg hytta och Gaustatoppen

Sjunde dagsetapp: Hellberghytta- Rjukan

Solig morgon men halvdant väder senare. Kom till en punkt där jag inte visste vad jag skulle ta vägen. På min karta stod det att leden skulle fortsätta rakt fram men den gjorde det inte! Istället fanns det skyltar som pekade på andra riktningar. På en av skyltarna stod ett namn som jag trodde mig känna igen som bergstationens namn till den linbana som jag skulle åka med ner till Rjukan. Men på kartan fanns inget sådant namn! Efter min tidigare erfarenhet i veckan vågade jag inte chansa och följa efter första bästa "kvistet loype" för att hamna Gud vet vart! Jag såg några skidspår som fortsatte rakt fram och verkade följa sommarleden. Så jag slog den kursen!

När jag närmade mig platåns kant (Hardangervidda tog slut där och Rjukans trånga dal öppnade sig 500m längre ner) började vädret bli sämre och det verkade bli dimma på gång. Jag visste inte riktigt var jag var, men ner skulle det! Jag hittade en skoterled som kom från fjällen och gick in i de skogsbeklädda sluttningarna mot dalen. Jag följde den och hamnade bland små stugor. En person som befann sig i sin stuga  (det var lördag) kunde hjälpa mig på traven med att peka mot rätt riktning när jag frågade, "Rjukan?"

Till slut kom jag till bergstationen och till Rjukan där jag gick en bit med tung ryggsäck och skidor i handen ända ner till centrum och ett trevligt konditori i väntan på Rjukan Expressen som skulle ta mig till Oslo. På kuppen fick jag uppleva den årliga Solfesten i Rjukan, en stor lokal fest där Rjukanborna firar att solen har kommit tillbaka in i dalen efter vintern . Ett trevligt inslag istället för några tråkiga timmars väntan på bussen. 

Skoterspår ner till dalen

Rjukan

Krossobanan  från 19285 soliga dagar av 7