Frippes fall

Frippes fall – Det första besöket

Det hela började med en stor överraskning: Året är 2004. Mitt i ingenstans - mitt i stenskravel och blötmark - dyker den närmast perfekta tältplatsen upp. Ett litet idylliskt vattenfall med tempererat vatten finns precis intill. Och min första tanke: Varför har ingen berättat om denna fantastiska plats? Efteråt talade jag med många, både face-to-face och på nätet: Ingen kände till det. För mig själv och mina närmaste kallade jag det för Frippes fall. Därefter skrev jag om det i min blogg på Utsidan, dels för att fler skulle få reda på platsen, men mest för att jag tyckte att det var ett kul blogginlägg. I en lite förkortad/redigerad version såg inlägget ut så här:

Om jag hade makt att påverka de som tillverkar kartor - eller kanske snarare de som namnsätter dem - skulle jag starta en envis lobbyverksamhet för att få med Frippes fall på BD 6:an. Jag har samtalat med många som vandrat i Abiskotrakten och haft mejlkontakt med nästan lika många, men INGEN tycks ha upptäckt mitt vattenfall - Frippes fall. Jag har vandrat i trakten tre gånger och vid samtliga tillfällen har jag passerat fallet. Två av gångerna övernattade jag där. Och jag ska dit igen - redan nästa sommar.

Första gången jag kom dit var något av en slump. På min vandring genom Latnjavagge träffade jag professor Ulf Molau vid forskningsstationen. När det var dags för mig att dra vidare i riktning mot Abisko, tipsade han mig om en vacker tältplats vid en liten tjärn precis på kanten till stupen ner mot Kårsavagge (syns tydligt på kartan 2,5 km SO forskningsstationen). När jag kom dit visade det sig att den var i det närmaste torrlagd och inget rinnande vatten fanns i närheten. Jag fortsatte österut längs stupet fram till nästa lilla sjö. Här var det för stenigt. Istället för att fortsätta österut följde jag bäcken norrut till tre små sjöar. Där hittade jag en helt underbar tältplats. En av sjöarna var mycket grund och därmed rejält uppvärmd. Från sjön föll det ut ett litet vattenfall på två meter med minst 15-gradigt vatten. Vilken underbar dusch!"

Det är denna dusch som jag härmed - i all blygsamhet - döper till Frippes fall.

 

Ovan: Första bilden! Nedan: Min dusch 2007.

  

Frippes fall - Vadslagningen

 Jag var alltså förvånad över att ingen tycktes känna till detta vattenfall. Vid en middag någon månad senare diskuterade jag med min bäste vän Tommy (Diplom A2!)  hur man bäst skulle sprida informationen om detta. Vi kom fram till att det mest effektiva sättet vore att få in namnet på kartan – BD 6:an. Tommy var dock helt på det klara med att det var en omöjlig uppgift och ju mer negativ han var, desto bättre tyckte jag om denna idé.

Jag har väl inget att skylla på direkt, men efter en god middag och god dryck så händer det att förnuftsgenen inte är den som ligger närmast till hands. Mina matgäster påstår så här i efterhand att jag alldeles självmant påstod att det faktiskt VISST går att få in ett namn på kartan - bara man verkligen vill. Min version är att jag blev provocerad till det. När tillräckligt många påstår att "Det går inte", så bara måste jag försöka. Jag är helt övertygad om att det var i akt och mening att försätta mig i en situation som jag inte kunde dra mig ur, som min vän utmanade mig. Och till sist satt jag där med ett vad som DÅ kändes helt självklart och tvunget att anta:

Jag slår vad om att det går att få in namnet ”Frippes fall” på BD 6:ans nästa utgåva!

Men dagen efter…?

  

Frippes fall - Låktatjåkka

Det viktigaste måste vara att göra namnet och platsen kända. Givetvis gjorde jag vad jag kunde i min blogg på Utsidan, men det är ju trots allt ganska få som läser dessa texter och ännu färre som bryr sig.

Rätt ställe att få ut informationen borde ju förstås vara i stugor och fjällstationer i närheten - med andra ord Abisko, Abiskojaure, Gorsavagge och Låktatjåkka.

Den sistnämnda stugan hör ju inte till STF. Jag läste i ett nummer av UTE-magasinet om Marie och Per uppe i Låktatjåkka och kom då att tänka på att jag faktiskt har hennes mejladress. Jag har träffat henne flera gånger under mina vandringar i området. Så jag började med att mejla till henne (kortversion):

  

Hej Marie.

Jag läste artikeln i UTE-magasinet och genast kom suget. Och faktum är - jag kommer till Abiskotrakten även detta år. Denna gång tillsammans med Livskamrat Barbro samt min syster och svåger. Givetvis kommer vi att passera Låktatjåkkastugan, troligtvis precis dagarna kring månadsskiftet juli/augusti. Både jag och Barbro hoppas på turen att få träffa dig igen.

Jag vill ställa en fråga om Frippes fall. Inte i någon av STF:s stugor i närheten eller i Abisko fjällstation finns någon som helst information om Frippes fall - trots att det är ett av de ljuvligaste ställena som finns i närheten - åtminstone vid fint väder. Och någon sådan information fanns inte heller hos dig i Låktatjåkka. Det borde ni ändra på.

Hoppas att vi ses i sommar.

Håkan Friberg

Märkte ni min taktik? Jag nämnde Frippes fall som något känt - som något alla i trakten borde känna till. Jag hoppades givetvis att en skammens rodnad skulle lysa på mottagarens kinder och att hon skulle mejla tillbaka och fråga mer. Jodå, jag fick ett svar. I något förkortad form hade det följande innehåll:

Hej Håkan

Roligt att höra av dig, och extra kul att ni är sugna på att komma upp till Låktatjåkko igen. Vi har premiär nu i helgen så det blir förhoppningsvis massor med folk i stugan. Kul!

...och tack för tipset om Frippes fall!

Hur ska man tolka det där??? VET hon redan var Frippes fall ligger eller låtsas hon bara? Kanske tänkte hon strunta i det helt och hållet och bara skrev så där för att göra mig nöjd? MEN - hon vet ju att jag kommer upp i sommar! Hmm…

  

Frippes fall – STF-stugorna

Jaha - det var steg 1. Nu gäller det STF-stugorna. Det är klart att jag skulle kunna skicka ett mejl till Abisko och därifrån försöka sprida min information, men varför inte sikta högre? Skriv till STF centralt! Sagt och gjort. Denna gång var innehållet lite mer kort och kärnfullt:

Inte på någon plats i närheten av Abisko har jag lyckats få information om Frippes fall trots att det är ett av de underbaraste platserna i trakten - åtminstone vid fint väder. Dessutom är det gratis att besöka. Jag kan tycka att information borde finnas åtminstone i Abisko fjällstation samt Abiskojaurestugan och Gorsavaggestugan.

mvh Håkan Friberg

Redan samma dag fick jag svarsmejl:

Vidarebefordrar Ditt mail till Abisko Turiststation. Med vänliga hälsningar

Lena Grudin

Jaja - OK. Då hamnade det där i alla fall. De hade inte bara slängt det. Redan dagen efter fick jag mejl från Bengt Gustavsson i Abisko:

Hej Håkan och tack för ditt mail. Jag misstänker att du avser ett av de små "slöj-vattenfall" och forsar som rinner ned i Kårsavagge från norr? I så fall är det ett av många liknande, namnlösa vattenfall i området och samtidigt ett av de mer svårtillgängliga.

Kan du ge mig en exakt position på fallet så ska jag försöka spara informationen här i Abisko och även se till så att uppgifterna finns i Kårsavagge-stugan.

Hmmm... Nej, det var ju fel vattenfall. Och vad menar han med "försöka"? Tänker han göra det eller inte? Det är nog bäst med ett förtydligande. Så jag skickade följande mejl:

Hej!

Nej, fallet ligger en lite bit ovanför Gorsavagge - norrut. Titta på den här länken för närmare besked: (……)

mvh Håkan Friberg

Länken ledde till ett blogginlägg på Utsidan, så jag räknade med att han möjligen skulle skratta till men sedan strunta i det hela. Mycket förvånad fick jag strax efter följande mejl:

Hej igen Håkan. Jag har vidarebefordrat informationen till vår sportavd. här i Abisko som normalt sköter fjällinformationen till våra gäster. Jag har även skrivit ut den tillsammans med bilder och kommer att skicka den till Kårsavagge-stugan när den öppnar för säsongen.

Mvh Bengt Gustafsson

Vad sägs om det va? Man ska aldrig säga aldrig!

Nu nöjde jag mig inte med denna blygsamma framgång. Om jag verkligen skulle ha en chans att VINNA vadet så måste jag ta mig in i lejonets kula - Lantmäteriet. Och jag har gjort ett försök. Jag mejlade till dem och frågade vad som krävs för att få in ett nytt namn på kartan. Alltså inte ändra ett befintligt, utan sätta dit ett helt nytt.

I väntan på svar har jag skrivit - med min allra vackraste piktur - på min egen BD 6:a - Frippes fall.

  

Frippes fall – I lejonets kula

Jag startade också en forumtråd på Utsidan och i denna tråd - och som kommentarer på mina blogginlägg - fick jag en hel del intressanta kommentarer och förslag:

Staffan Andersson: Det borde gå att muta nån på Metria :)

Ulf Henriksson: Synd att kompisen slutat på Lantmäteriet, kunde kanske mutat honom att lägga in det. Men skulle det inte gå kan du väl fuska till en egen version av kartan att visa dina vänner. Dom kommer väl inte att köpa en egen för att kolla. :)

Kalle Brisland (Diplom B5): En stugvärdskollega jobbar faktiskt på Lantmäteriet, så jag skulle kunna försöka dra i nån tåt -- eller få honom att göra det. Dessutom ombeds alla stugvärdar att notera kartändringar vid slutrapportering; detta är givetvis avsett för att identifiera feltryck och liknande, men nog skulle jag även kunna smyga med ett försynt förslag när jag går av från Nallo i maj. Rätt kartblad och allt... :)

Emmma (Emma Roos Diplom A3): Vilken rolig idé. Klart vi ska stötta dig att vinna detta vad. Nu hävdar ju Bengt att information om Frippes fall ska finnas i Kårsavaggestugan vid öppning. Men om inte annat så kan jag se till att det finns där vid stängning. Jag kan också försöka mig på att markera kartändring vid slutrapportering - jag är också stugvärd, i sommar dessutom i Kårsavagge! Jag kanske skulle ordna guidade turer?

Alven: Har du tillgång till GPS-koordinater? I så fall lovar jag att under en av sommarens turer ta mig dit, fixa några extra foton, samt bidra med ett chockerat undrande mail till Lantmäteriet om varför denna underbara och välkända plats på jorden inte är tydligt angiven på kartan.

Polarnatt: Självklart vill jag hjälpa till! Frippes fall är markerat på karta BD6. Jag har faktiskt tänkt skida i närheten inom kort. Beroende på hur det ser ut med tid och andra omkringfaktorer, så kanske jag kan göra en dagstur till Frippes fall och dokumentera det vintertid.

Martin Fjäderlätt: En kollegas man har varit IT-nisse på Lantmäteriet. Det kan ju inte vara så svårt att smyga in en liiiten liiiten ändring i databasen. Jag kollar upp det.

  

Frippes fall - Torensjön

Ibland kändes kommentarer och förslag som mer än en glad dunk på axeln.

tobbedj: Men vill du ha en direktkontakt, försök med Anette Torensjö på ortnamnssektionen. Lyckas du övertyga henne är du bara att gratulera.

Millimeter: Om vi lyckas hitta en sjö vid namn Torensjö på en karta så faller hon ju på eget grepp, så att säga.

Polarnatt 10/2: Men om det visar sig att var och en av dessa små sjöar inte har något (samiskt) namn, så skulle man ju kunna döpa den sjö varifrån vattenfallet har sin källa till Torensjö. Det skulle kunna smickra henne tillräckligt att gå med på "Frippes fall". Man skulle t.o.m. kunna ge sjön en samiskklingande variant som Duorrenjaure. Det skulle nog en ortnamnsspecialist gå igång på.

tobbedj: Försök hellre med att översätta "Frippes fall" till nordsamiska, det är ju litet svårare att genomskåda.

Mezzner: Som alternativ till karttext finns ju även möjligheten att sätta skylt. Om skylten görs i rätt storlek kommer den med på Google Earth samt förstås Lantmäteriets bildtjänster.

Öringen: Antingen det, eller ett mer gammelmodigt klingande namn i stil med Adjunkt Fribergs Fall eller nåt... för du var väl lärare va MAJJEN?

BrittMarie Swärd: Tar mej friheten att "tycka" om själva namnet... "Frippes Fall" låter käckt och pojkaktigt, lätt att säja, men jag måste erkänna att jag blev väldigt förtjust i Öringens förslag, "Adjunkt Fribergs Fall"

Hör du vilken tyngd det har, hur seriöst det låter? Det är samma klass på det som på som "Konsul Persons Stuga" Jag menar, har du nu fått ett anfall av storhetsvansinne så...

  

Frippes fall – På nordsamiska

Polarnatt: Hm, "Frippes fall" kan nog bereda ett problem om det ska översättas till nordsamiska, men samtidigt vara igenkännligt. Fall eller vattenfall är iaf gorži. Inga problem där, men eftersom samiskan inte tillåter flera konsonanter tillsammans i början av ord (initiala konsonantkluster), så måste Fr- i Frippes brytas upp för att det ska vara ett möjligt samiskt ord/namn. Mitt förslag är att göra en s.k. metates, dvs. en omkastning av ljud i ett ord. De ljud som ska kastas om är -ri- som blir till -ir-. Alltså så skulle den nordsamiska varianten bli Firppe gorži.

tobbedj: Vad är "fri" respektive "berg" på nordsamiska (sammansatta till ett ord)? Då blir väl det nya namnet nåt som duger?

Och nu händer något intressant. Kalle Brisland (LRC) blandar sig i diskussionen:

LRC: Nja, det där med initialklustrar är väl inte riktigt sant? Som motexempel kan nämnas de välkända skáidi ("näs") och stuor ("stor"), eller några av BD6:ans övriga namn såsom Stágguèohkka, Snárapoaivi och Šloahtta. Här rör det sig endast om kombinationer med sibilanter, dock.

Angående Njullá/Nuolja är det faktiskt så att det är den förra varianten som (vad Lantmäteriet beträffar) är den "korrekta samiska formen". Just kombinationen 'nj' är rätt vanlig i såväl nord- som lulesamiska (betänk majjens favorit Sjnjuvtjudisjávrásj!), men den är snarast att betrakta som en representation av en s.k. palataliserad nasal, vilken fonetiskt sett är en enhet. (För den riktigt inbitne kan nämnas att samma distinktion finns i Tolkiens språk quenya -- själva det ordet består av fyra fonem, varav ett är labialiserat och ett palataliserat.)

Om vi för ett ögonblick vänder oss till umesamiskan, vilken är en varietet som har drag av både nord och syd, finner vi faktiskt klustret 'fr' initialt:Frámaktjåhkka med tillhörande namnknippe norr om Vindelådalen. Kan man tänka sig att införliva ett sådant namn på rent nordsamiskt område skulle en direkt transkribering av "Frippe" kunna fungera. I sådant fall skulle jag föreslå Frihppe, vilket blir Frihpe i genitiv (det är ju "Frippesfall"). Notera dock att det är ovanligt med nordsamiska namn som slutar på 'e' -- där lulesamiskan har -e har nordsamiskan ofta -i (oalgge-oalgi,vágge-vággi o.s.v.). Därmed kanske Frihppi eller t.o.m. Friehppi skulle vara mer passande. Eftersom slutvokalen dock regelmässigt ändras vid sammansättning skulle påkopplandet av "vattenfall" troligtvis produceraFriehpegorži.

Slutligen, om initialklustret ändå bedöms som otympligt finns andra exempel där nordiska lån kort och gott förenklats, så att "Frippe" skulle kunna uttydas som Riehppi -- vilket egentligen inte är så väldigt långsökt eftersom ordet riehppi ("nischdal, glaciärnisch") är ett vanligt förekommande element i terrängnamn, så man kan mycket väl tänka sig hur en sådan glidning skulle kunna uppstå även om det kanske inte är så nischartat just på platsen i fråga. Då landar vi på Riehpegorži, vilken rent formmässigt kan jämföras med Èoalmmeriehpejávrráš nordväst om Alesjaurestugorna (bildat från èoalmi "sund", riehppi "nisch" och jávri"sjö").

Sådär, några förslag...

LRC: (som ett svar på tobbedj:s fråga) Friddjavárri? ...och just som jag skriver det slår det mig att där har vi ju just 'fr-' initialt! Se även t.ex. friddjavuohta "frihet".

LRC: Jag har även varit i kontakt med stugvärdskollegan@lm, som känner rätt folk i firman och har tidigare lyckats få in ett namn "by request" på just BD6:an. Han sa så här:

Men för egen del är jag lite tveksam till att ta med något så "personligt" som Frippes fall. Men man vet aldrig. Jag måste få lite mer exakt vetskap om var det ligger först och främst.

Sådan vetskap har jag tillhandahållit i form av pilförsedd kartbild samt SWEREF99-koordinater, så vi får väl se vad det lider...

Patric Petersson: En tråd som denna, efter ett initiativ som ditt Majjen, gör mig så jäkla glad helt enkelt. Må lyckans fe vandra till Frippes fall!

Tråden finns i sin helhet här: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?threadid=47996#post341351

  

Frippes fall på BD 6:an! Tack Ulf.

En dag när jag kom hem låg det ett stort vitt kuvert på hallgolvet. Det var adresserat till "Adjunkt Håkan Friberg". Så har jag aldrig blivit titulerad tidigare... utom här på Utsidan förstås - av Öringen - i ett mycket speciellt sammanhang. Så pulsen höjdes en aning.

Det fanns ett för mig okänt företags logga uppe i vänstra hörnet. "PÖYRY Forest Industry" - i Luleå?? Ett par av mina elever hade i och för sig varit uppe i Luleå på PRAO förra veckan, men de var ju på teatern...

Kuvertet kändes tungt. Portot var över 20 kronor (2009). I kuvertet låg bland annat ett kort hälsning undertecknad med "Ulf" - inget efternamn. Hmm... är det någon jag borde veta vem det är? Nå, så här löd hälsningen i sin helhet:

Hej. Såg på Utsidan att du ville ha kartan på kartpapper. Detta är sånt "oförstörbart" papper. Slit det med hälsan. Kartan är rättad enl. kartograf Djurfeldts förslag.

Hälsningar Ulf

Nej! Trots texten ovan låg det inte en karta i kuvertet... det låg TIO!

Men... vilken Ulf? Jag använde sökfunktionen, matade in förnamnet Ulf och postorten Luleå och fick två napp. Båda kände jag igen, men den ena - Wolf25 (Ulf Henriksson) - hade skrivit i "tråden" alldeles nyligen. Det är alltså honom jag ska tacka - JÄTTEMYCKET!

Ulf Henriksson: Trevligt att Kungliga Postverket har skött sig, brukar ta två dagar för posten härifrån. Misstänkte att du skulle lista ut vem den skyldige var :) Trevlig helg.

 

Studera noga. Frippes fall på BD 6:an!

 

Denna kartbild publicerade jag i ett blogginlägg och fick bland annat följande reaktioner:

britt gasiun: Häpp! Har du fixat kartan själv eller är den officiell? I senare fallet (ursäkta vitsen) -GRATTIS!

britt gasiun: Börjar du ge ut egna fjällkartor nu?Man vill ju inte missa sevärdheter.

Annakari Karlsson (Diplom A 10): Jag säger bara helt otroligt och Grattis Håkan. Ska helt klart dit någon gång.

Annakari Karlsson: Hahaha,lurad. Är det 1:a april eller? Snyggt gjort i alla fall.

BrittMarie Swärd: Det ser ju onekligen äkta ut...

Ulrika Öhrnell: Det är ju bara att gratulera!

Emmma: äsch, nu blir ju mina guidade turer överflödiga... ;)

Håkan Friberg: Emma... Jag kan fixa en inplastad karta år dig, så att den klarar riktigt många turer!

Emmma: Gärna en inplastad! Som naturligtvis stannar i Kårsastugan.

Thomas & Helena Traneving: Heja Frippe!!! Snyggt jobbat :):) Hoppas den kommer som original snart :) /Helena

Kalle Brisland: Haha, det går framåt! Jag kan även nämna att min slutredovisning nu är inskickad och att det i avsnittet "Kartändringar och kommentarer" smugit sig in ett omnämnande av ett visst fall...

 

Frippes fall – Sommaren 2008: Mari, Emmma och Ulf

År 2008 besökte jag Frippes fall för fjärde gången. Denna gång hade jag med mig Livskamraten, Syrran och Svågern. Tyvärr var lufttemperaturen - och därmed vattentemperaturen - inte duschvänlig, men lika välkomnande som alltid var omgivningen med den nästan osannolikt inbjudande tältplatsen i denna annars ganska steniga omgivning.

Livskamraten, Syrran, Svågern och Frippe 

Nu var det knappast någon överraskning för mig att fallet fanns kvar. Det jag verkligen ville ta reda på var: Har Frippes fall blivit känt? Är det ett begrepp? Mina förberedelser var att ha kontakt med den blivande stugvärden i Gorsavagge - Emmma. Tack vare Ulf hade jag ett antal kartor med Frippes fall tryckt. Verkligen proffsigt gjort. En sådan karta hade jag skickat till Emmma. Hon lovade att ta upp den till Gorsavagge. Dessutom skulle Ulf upp till dessa trakter. Han lovade att ta med sig ytterligare kartor. Så - hur har det gått?

Livskamraten passerade Gorsavaggestugan tillsammans med en annan vandringskamrat medan Olle var stugvärd. Kände han till Frippes fall? Visst gjorde han det, men han hade en ganska vag uppfattning om var det är beläget. Däremot visste han att nästa stugvärd - Emma - skulle dyka upp en dag tidigare än planerat för att träffa Frippe i egen hög person.

Efter att ha genomfört min egen Drömvandring (I snösparvens rike) landade vi i Abisko. Det var med en viss nervositet jag sökte upp fjällguiderna och frågade om de kände till Frippes fall.

- Visst gör vi det. Men Frippes fall är kanske inte ett helt vedertaget begrepp.

- Inte???

- Nej, det är en kille som startat en blogg om det här...

Men de visste - ganska exakt - var det är beläget. På min ivriga fråga om det var någon annan som frågat efter Frippes fall, blev svaret:

- Nej, ingen.

Efter Drömvandringen samlades nästa vandringsgäng (Jag, Livskamraten, Syrran och Svågern). På denna vandring passerade vi Låktatjåkkastugan och fick ännu en gång träffa den fantastiskt trevliga föreståndaren Mari. (Hon har varit där varenda gång jag kommit på besök.) Kände hon till Frippes fall?

Visst gjorde hon det, och hon hade dessutom ganska bra koll på var det är beläget. Jag lämnade kvar en av Ulfs specialkartor och Mari lovade att göra reklam för platsen. Det är ju en perfekt "hållplats" om man tänker sig ner till Abisko på två dagar.

Direkt efter Låktatjåkka gick vi ner till Gorsavaggestugan och jag hade glädjen att få träffa Emmma när hon anlände till stugan. Visst hade hon kartan med sig!

Olle, Frippe och Emma

När jag kommit hem från vandringen fick jag följande meddelande från Ulf:

Hej.  Skickade ett par kartor till Abisko turist med en familj som skulle dit. Lämnade några till Emmma i Kårsastugan.

Emmma hälsar att duschen i Frippes fall var härlig, men lite kall. Emmma var för övrigt en riktigt trevlig människa.

Inte lång tid därefter fick jag följande meddelande från Emmma:

Hej Håkan!

Och tack för senast! Jag sprider ryktena om Frippes fall, och har skickat åtminstone ett par tältare dit. När Ulf kom och levererade fler kartor fick jag anledning att prata o visa mer för gästerna och de tyckte det var kul och markerade Frippes på sina egna kartor.

Själv tog jag en tur dit förra veckan och provade duschen. Jomenvisst var den lite varm ändå! Idag har jag gått till Abisko och fått mig en ännu varmare dusch. Strax går jag tillbaka men då tar jag nog liften upp på Njulla och går på höjderna hemåt. Så kanske blir det en dusch till på vägen hem, hos Frippe förstås!

Ha det bra o välkommen tillbaka ;o)

//Emma

  

Frippes fall – Diplom på G

Den 23 augusti 2008 avslutade jag ett blogginlägg på följande sätt:

Härmed utlovas någon sorts diplom till den som kan leverera bildbevis på att ni varit där. Är det en duschbild kommer du att få en lyxigare variant av diplomet. (Fast jag har ingen aning om hur det ska se ut än…)

Reaktionerna på detta blogginlägg blev lite blandade:

Kalle Brisland: Även undertecknad kan nu räkna in ett besök under fjällbältet! Vandringen förbi Mårma avslutades med en avstickare till Kårsavagge och eftersom jag då hade en dag över så var målet givet. Dock var det inte direkt duschvänligt för mig heller -- medan jag satt på en klippavsats alldeles invid fallet och åt passerade det en snöby!

I den mån Länskarttjänsten är att betrakta som exakt återfinns fallet på 68° 20,87' nordlig bredd, 18° 33,78' ostlig längd. Den minsta av "de tre sjöarna" var endast att betrakta som ett utsvallande av jokken vid mitt besök. Bildbevis kommer! :)

I övrigt kan jag bekräfta att det mycket riktigt sitter en korrekt karta på anslagstavlan i Kårsavaggestugan...

Magnus Bredin: Hehe, fantastiskt Håkan! Du får Sovjetunionens propaganda att verka tafatt och uddlös med ditt frippes fall projekt :-).

  

Den 20 oktober samma år skrev jag ett nytt blogginlägg:

Frippes fall - på skoj, eller...?

Jag har fått påstötningar om att det är dags att lägga ner det här projektet nu. Är dom avis, tror ni? Jag hoppas att alla ni andra förstår: Det GÅR ju inte att lägga ner det än. Vadet gäller till nästa utgåva av BD 6:an finns i tryck..... minst....  Måtte det dröja länge...

Jag har ju utlovat diplom till de personer som kan visa bildbevis på att de varit där. Diplomet har två olika utformningar. Om man visar en bild på fallet erbjuds ett diplom med en numrering som börjar med B1, B2 osv. På det diplomet finns en bild av mig bredvid fallet. De av er som emellertid skickar en bild med er själva STÅENDE I fallet får en något mer ekivok variant. Dessa numreras A1, A2 osv. Om någon med ett B-diplom "uppgraderar" bilden står jag gärna till tjänst med ett A-diplom senare.

Följande diplom har delats ut (eller kommer att delas ut med det snaraste):

A1:    Håkan Friberg                 2004

A2:    Tommy Hysing                2007

A3:    Emma Roos                    2008

B1:   Barbro Fehrm-Friberg    2008

B2:    Åse Friberg-Larsson     2008

B3:    Christer Larsson            2008

B4:    Bertil Disman                  2008

B5:    Kalle Brisland                 2008

B6:    Carina Olsson                2008

Måtte listan få växa sig riiiktiiigt lååång.

Staffan Andersson: Fan man måste ju ta sig dit och duscha =)

Kalle Brisland: Skoj? Det här är ju dödligt allvar. 5:a, minsann! Inte så mycket att skryta med för tillfället kanske, men som sagt: måtte listan få växa sig riiiktiiigt lååång!

Emmma: Hurra! Jag ställer gladeligen upp på fortsatt kamp. Det borde väl vara dags ändå snart, att uppdatera den där BD6:an? Jag vet fler som förtjänar fina diplom, jag petar på dem, så förhoppningsvis får du se fler fallbilder snart, Håkan!

britt gasiun: Kirunafjällens mest åtråvärda duschplats!

Kalle Brisland: Diplom B5 dök upp idag (utan skador)! Återstår att hitta hederplats för det...

Håkan Friberg: Kalle. Observera att du inte är sist på listan längre!

Kalle Brisland: Var det nånsin risk för det? :)

Emmma: fantastiskt! jag är så stolt! tack frippe :o)

Tommy Hysing (Diplom A2): Stolt ägare av A2 diplomet, levererat och klaaart!

Lägga ner projektet "Frippes fall" - löjligt det har ju bara börjat.

Det kan tilläggas att Tommy dels är den person som provocerade mig att anta detta omöjliga vad och dels är han min bästa kamrat. Vi vandrade tillsammans i Abiskofjällen – och givetvis till Frippes fall- år 2007.

 

Tommy vid och i Frippes fall.

 

 

År 2010 var jag på plats tillsammans med en annan mycket god vän och tidigare arbetskamrat – Anders (den enda person jag känner som vågat följa med mig på en vintertur genom Sarek.

Anders...

...och jag i Frippes fall.

  

Frippes fall – Vadet är förlorat

Blogginlägg 12 september 2010:

Frippes fall - 2010 - en sammanfattning

Det kanske är aningen tidigt att sammanfatta ett år redan i september, men jag har svårt att tro att något mer kommer att hända i det här kapitlet. Kanske borde det stängas helt och hållet?

Utgångspunkten var ju: Går det att få in namnet Frippes fall på BD 6:an till nästa kartutgivning. I år - 2010 - kom ju en ny utgåva, så svaret är antagligen nej.

Antagligen? Ja... jag har inte skaffat mig den nya kartan, men jag är ganska övertygad om att om någon utsiding hade upptäckt namnet så hade han eller hon hört av sig... ;-)

Frippes fall var främst ett infall, avsett som ett tokroligt skämt som skulle kunna roa i några blogginlägg. Jag hade aldrig, aldrig, ALDRIG trott - eller ens hoppats på - att idén skulle bli verklighet. Jag gladdes däremot mycket av den respons - mestadels positiv - som jag fick. Roligast var när en utsiding (tack igen Ulf!) skickade mig en uppsättning kartor över området med "Frippes fall" utmarkerat. Det ser väldigt äkta ut. En av dessa kartor sitter i Gorsavaggestugan, precis innanför dörren.

Vid senaste Abiskobesöket kom det dock lite smolk i glädjebägaren. Varje gång jag passerat Abisko eller Gorsavaggestugan sedan "starten", har jag frågat peronal/stugvärd om de har någon information om Frippes fall. Stugvärdarna i Gorsavagge har alltid haft skaplig koll och också berättat att det någon gång kommit vandrare som frågat om platsen. När jag i sommar kom till Abisko och bad om information om fallet fick jag svaret:

- Jo, jag vet var det ligger. (Kan du visa?) Här någonstans. (Svepande rörelse runt Gorsavagge med omnejd.) Fast... det är du va? (Vadå?) Som har skrivit? (Jo, det kunde jag inte gärna neka till. Jag skyltar ju med mitt utseende.) Men... varför gör du det? (???) Vad får du ut av det?

Jag minns inte riktigt vad jag svarade. För mig är det så uppenbart (Det är kul!) att jag har svårt att förstå att någon annan inte gör det - förstår, alltså.

   

Frippes fall – Yngst och äldst

Följande rader är ett förkortat utdrag ur min artikel Sinnliga Sulitelma:

Vi vadade - torrskodda - jokken från sjön och angrep topp 1172 från norr. När vi satt däruppe och njöt så kände vi båda att vandringen faktiskt började närma sig sitt slut. Så därför satt vi kvar... länge. Vi upptäckte då ett litet rött tält vid Stadaks norra strand. Kikaren åkte fram: Hilleberg, Nammatj GT, 2 eller 3 var svårt att avgöra. De båda tältarna tog sig ett förmiddagsdopp...

Så småningom var det ändå dags att ta sig ner igen. Vi fortsatte ner mot Stadak och följde sedan i stort sett stranden mot sydväst.

Strax innan sjöns västände kommer en mycket liten jokk rinnande från norr. Där stannade vi för att äta lunch. Medan vi sitter där kommer ett ungt par vandrande. Vi samtalar en lite stund. Det visar sig förstås vara de som vi hade sett nakenbada vid det röda tältet, en detalj vi var finkänsliga nog att inte berätta för dem...

Vi har - varken förr eller senare - träffat detta par. Trots det skickade de nakenbilder på sig själva till mig, bara någon vecka senare.

Javisst. Året innan (2008) hade Lasse Lundgren och Johanna Junaeus duschat i Frippes fall. När de träffade mig i Sulitelma blev de påminda om detta – utan att avslöja att de kände igen mig – och senare på sommaren skickade de bildbevis – diplom A4 och A5.

I mitten av september 2011 fick jag följande överraskande – och mycket glädjande meddelande:

Hej Majjen, eller Frippe, eller Håkan... det är dags för ett nytt diplom från Frippes fall (...) /Lasse.

"Lasse" - det är förstås Lasse Lundgren, en mångårig medlem på Utsidan. Vi har haft kontakt lite då och då sedan vi träffades vid Sulitelma, vilket är enda gången vi setts irl. Sedan dess har hans Färdkamrat Johanna uppenbarligen utvecklats till något mer, vilket tydligt bevisas av denna underbara bild (som jag fått Lasses tillåtelse att publicera).

 

Titti, Lasse och Johanna  

Titti Lundgren är utan tvekan den yngsta innehavaren av ett Frippe-diplom (B11). Hon är född 2010 och bilden togs 2011. 

Lasse kompletterade bilden med följande text:

Nästa gång får vi hoppas på varmare väder så att Titti kan bada också, hela familjen måste ju ha ett A-diplom förstås!

I samband med att Lasse godkände att jag publicerade bilden på Titti, så skrev han också följande:

Frippes fall verkar ha etablerat sig ordentligt, trots att vi aldrig nämnde det vid namn så visst många var det var. I Kårsavaggestugan så stugvärden (Margareta tror jag) direkt, - Jaså, ni ska till Frippes fall, jag brukar gå dit, och berättade om lite olika vägar. I Abisko var de också välorienterade och pratade om Frippes fall precis som vilken annan plats i området som helst...

Erik Danielsson: Svårslaget rekord av Titti. En annan får väl satsa på att bli äldsta innehavaren nån gång;-)

Lars Östlin (Diplom A9): Strongt gjort av Titti som förutom att vara den yngsta besökaren hitintills, lyckats med konststycket att få med hela familjen till Frippes fall.

Vill även passa på att tacka för diplomet!

Lars Lundgren: Lars, just den här gången var resten av familjen inte så svårflirtad, Titti behövde inte ens jollra fram Frippes för att vi skulle börja planera! F.ö. är ju Kårsavagge med omgivning perfekt för en första tur med barn, lättillgängligt men ändå ordentliga fjäll, dessutom gott om utmaningar på olika nivåer.

  

Den hittills äldste diplom-innehavaren är Bertil Disman (Diplom B4) som var 70 år när han besökte fallet 2008. Jag hade tänkt slå åldersrekordet nästa vandringssäsong (2023), men se det går inte. Bertil Disman var nämligen på plats även år 2017 - 79 år gammal. Det kan bli ett svårslaget rekord.

Bertil Disman: Tack för den tid och energi du lagt ner på "Frippes fall". Det har ju varit roligt att läsa om det, och ännu roligare att vara där. Tokroligt, javisst. Men allt behöver väl inte vara superseriöst.

Jag tror "Frippes fall" kommer att leva länge.

Bertil Disman: "Frippes fall" är ju en kul idé. Mitt B4-diplom pryder sin plats på väggen framför datorn. Hade hoppats att komma dit igen 2011, tillsammans med två vänner från Holland, men det blev inte så. Men kanske nästa år.

År 2011 besökte jag Frippes fall för sjätte gången – då tillsammans med mina båda söner Martin och Magnus. I och med den vandringen så kände jag att jag var klar med Abisko. Alla viktiga personer hade jag ”visat upp” området för och det kändes som det skulle dröja länge innan jag skulle återvända. Jag hade rätt. Sex år skulle det ta.

 

 

Frippes fall – Internationell spridning

Som jag har väntat på detta! Det dröjde till år 2015 innan jag fick skicka mitt första diplom utomlands. Följande kontakt togs via meddelandefunktionen på Utsidan:

Hej Håkan. Här är en till som vill ha ett diplom ;-)

Den sista eftermiddag och den sista natt (16.-17.08) av årets sommarfjällvandring (3 veckor mest norr om Torneträsk - jag rundade Altevatnet) var jag på en av de finaste platser under hela vandringen. - Frippes fall. Bilder finns under denna länkar: (…)

Jag kom från Latnjavaggi och där fanns en väldigt bra rösad stig fram till den bäck som rinner ner från sjön öster om Latnacorru. Efter bäcken hittade jag ingen fler rösar och började at stiga liten för stigen gick omkring 1000 m höjd.

Exakta GPS Koordinater av Frippes Fall är N68°20'52.6" E18°33'45.7"

Avsändare var Henning Kohl från Schweiz som ”erövrade” Diplom A30.

  

Frippes fall – Två sköna historier

I maj 2015 fick jag ett mejl från Rickard. Han hade planer på att ta med sig familjen - inklusive två barn på 6 och 10 år - på en vandring i Abiskotrakten. Han hade gjort ett turförslag och bad mig om synpunkter. Ett par mejl skickades mellan oss innan sommartystnaden inträdde.

Men så – några månader senare - fick jag följande (av mig lätt redigerade) mejl som jag fått Rickards tillåtelse att publicera:

Tjenare Håkan,

Eftersom snö & vattenläget är som det är i sommar samt diverse småskavanker så blev det en lite kortare tur än planerat. Vi bestämde oss för att köra en tredagarstur med Frippes fall som mål.

 Efter en härlig lift upp till Aurora skystation började vårt äventyr. Najs väder och gott mod trots att vi startat vår färd från Skellefteå kl 05,00. Efter ett par timmar och lite besegrade höjdmeter slog vädret om till ett rejält regnande när 6-åringen som inte sovit i bilen blev rejält trött och vi bestämde oss för att slå läger ungefär där leden ner till Kårsavagge går efter Slåttatjåkka.

Dag två var det bara Frippes fall som hägrade. Barnen hade energi som aldrig förr och färden startade med både plaskande genom sumpmarker (jäklar vad blött det är i år) och vandring i 45 gradiga snöfält. Då jag kaxigt tog på mig rollen som kartläsare manade jag på truppen i tron att vi tältat på 1000 m höjd ungefär (vi låg betydligt lägre än så). Vi kom rätt till varje utlöpare och jokk men då det var dags för det fördömda fallet att uppenbara sig fanns ingenting förutom lemmings poo att skåda. Efter familjeråd och real frystorkat beslöt jag mig för att springa upp och ner för berget och leta efter det mytomspunna vattendrag som enligt legenden skulle finnas i området.

Ju mer jag sprang desto mer gick det upp för mig att vi var och traskade betydligt lägre än planerat. I sista rushen upp efter bergväggen uppenbarade sig ett vilt och otämjt vattenfall och jag kände hur adrenalinet pumpade ut genom de dyngsura kängorna - det bara skrek "Frippes fall" om det vackra naturfenomen som virvlade runt den såphala klippväggen framför mig. Jag studsade ner till eftertruppen och berättade att jag troligen hittat den gömda skatten. Familjen skuttade efter upp efter klippan med renbajs på höger sida och lemmings poo på vänster sida. Barnen sprang i förväg och var i full färd med att kasta av sig kläderna då jag helt plötsligt minns bilderna jag sett på fallet och insåg att vi var vid fel jäkla vattenfall!

Efter en snabb titt på kartan var det ju uppenbart att vi var vid den nedre sjön där jokken mynnade ut. Vi samlade oss och tog oss de sista metrarna upp efter klipphällorna till vad vi verkligen hoppas är ditt FALL, hursomhelst var det en magisk plats som vi garanterat kommer att besöka igen.

Bifogar badbilder och hoppas att vi hittat rätt:-)

Och visst hade de gjort det! Det var kul att få se fallet så vattenrikt. Mycket imponerande att hela familjen tog sig en dusch med tanke på hur sommaren har sett ut.

Fyra nya A-diplom postades med adress Skellefteå. 

Avslutningsvis: Fyra diplom jag delat ut är lite speciella – B26-29. Dessa fyra personer är de enda som inte bett om att få ett diplom. Jag bild-googlade på Frippes fall och hittade bilder från platsen som jag inte kände igen.

Meddelande: Hej Christophe! Av en slump såg jag din bild av Frippes fall. Det är jag som är Frippe :-). Jag har som en kul grej att jag delar ut diplom till alla som kan bevisa att de varit vid fallet. Skulle du tycka att det är kul får du gärna mejla en adress dit jag kan skicka det. God tur!

Håkan Friberg / majjen / Frippe

Christophe Barbier:

Hej Håkan,

Det var verkligen superkul att få mejl från dig. Den bild som du såg togs 2012, ett par dagar innan jag bröt foten i Hoiganvaggi. Det hör dock till saken att vi tyckte att det var så fint vid Frippes fall att vi bestämde oss för att vandra förbi fallet i år igen, med två av våra vänner som aldrig fjällvandrat förut. Den dag då du skickade mejlet var vi uppe vid fallet. Tala om sammanträffande! Vi kommer skriva om den här turen under hösten på vår blogg. Vi tar gärna emot diplom, och du kan skicka det till…

Våra vänner Micke och Helena var vid fallet i år, och jag skickar ett bildbevis (med snö kvar).

 

Frippes fall – Kalle

Året är 2009. Livskamraten och jag är vid Sulitelma för första gången. Det är vandringens tredje dag och fötterna som leder oss längs Lajrrojåhkå - ner mot bron - går mycket långsamt. Vattendraget är fantastiskt levande och spännande, och gång på gång lockas vi att ta av oss våra ryggsäckar för att leta oss ner i bäckravinen. Märkliga stenformationer och vackra fall och forsar gör att kameraminnet fylls i ett rasande tempo.

Medan vi går där så sakteliga, så upptäcker vi en man ganska långt bakom oss. Han kommer dock snabbt närmare och vi stannar till ett slag och samtalar med honom. Det visar sig att han är ute på en riktigt lång vandring. Vi slår följe ner till bron och småpratar en del under promenaden. Efter en stund säger han till mig:

- Jag tycker att jag känner igen dig...

Jag är helt säker på att vi aldrig setts tidigare, men tänk om han ändå faktiskt känner igen mig? Då borde det förstås vara från...

- Jag vet inte om du brukar vara ute på Utsidan och läsa? Jag är en ganska flitig skribent där...

- Njaee... någon gång kanske... Jag brukar mest läsa en kille där... Majjen kallar han sig...

- Jaha? Det är ju...

- Han skrev nyss en jäkligt bra text om sin första Sarektur tillsammans med sin flickvän. De klarade av en del strapatser...

- Ja, vad kul. Det är ju...

- Jag gillar hans texter, för han skryter inte om sina strapatser. Han berättar bara hur det var.

Livskamraten som varit en aning på efterkälken kommer fram och hör andra halvan av samtalet. Hon ler med hela ansiktet när hon förstår vad samtalet handlar om, och det är onekligen med en mycket ovanlig och speciell känsla som jag presenterade min dåvarande flickvän och nuvarande hustru för mitt livs första livs levande "fan".

- Detta är Livskamraten och det är jag som är Majjen.

Så stor har nog inte tuppkammen varit sedan "skolans snyggaste tjej" frågade om jag ville dansa på skoldansen i 7:an…

Så snart vi passerar bron skiljs våra vägar. Han fortsätter söderut medan vi vänder norrut.

Sedan dess har Kalle (”karlerland” på Utsidan) och jag haft mer eller mindre regelbunden kontakt. Vi hörs av via mejl då och då för att berätta eller för att fråga om vad som är på gång.

Kalle beslutade sig efter något år att besöka Frippes fall och år 2013 var han där och fick sig ett diplom (A19). Han skrev dessutom en artikel om vandringen här på Utsidan - Expedition Frippes fall.

 

Sommaren 2015 fick jag ett mejl från Kalle. Så här skrev han:

På väg till Kiruna och starten för årets fjällvandring i Nikkaluokta hamnade jag, efter tågbytet i Boden, i samma kupé som två mogna danska damer. Dessa berättade att de nu skulle genomföra sin sjunde gemensamma fjällvandring i de svenska fjällen. Det var alltså frågan om erfarna vandrare och de var dessutom rikt utrustade med t ex diverse kartor, både original och kopierade.

- Men vi har också med oss inspiratationslitteratur, påpekade den ena och höll fram en artikel.

Jag häpnade. Artikeln var skriven av en viss karlerland och hade titeln Expedition Frippes fall. Självfallet blev jag tvungen att ge mig till känna och hjälpte dessutom damerna med att pricka in fallens exakta position, ge dem en del tips om hur man hittar dit etc.

Damerna, som redan var fast beslutna att bli de första danskarna på platsen, intygade nu unisont att de inte tänkte nöja sig med några B-diplom om de hittade dit.

Frippes fall har alltså nu blivit en internationell angelägenhet och jag bugar min underdånigt inför denna framgångssagas upphovsman. Om jag emellertid får komma med ett litet råd skulle detta bli att du nu byter din pseudonym på Utsidan från majjen till Frippe.  Detta för underlätta för dina internationella kontakter. Du är ju trots allt A1.  Risken med bytet är emellertid att du då kanske kommer att få börja skriva autografer.

Bara lite senare får jag ett kompletterande mejl:

Historien har dessutom ännu en poäng. En av dagarna jag var i Saltoluokta grep en man plötsligt tag i mig och sa "Dig känner jag igen!". Mannen visade sig vara "NN" (jag tog bort hans namn), tidigare personalchef på TV2, som jag träffade i Alkavare kapell under kyrkhelgerna 2000 och 2002. Medan vi stod och bollade gamla minnen kunde jag inte hålla mig utan berättade historien om danskorna för honom och hans sällskap. Då säger en av dessa "Den artikeln har jag också läst!"

Inför vandringssäsongen 2017 mognade tanken fram att Kalle, jag och Livskamraten skulle ses uppe till fjälls – och då givetvis vid Frippes fall. Kalle tände på idén så vi bestämde att vi skulle ses måndagen den 10 juli. Vi skulle tälta tillsammans en natt. Jag skulle bjuda på hemtorkad middag och han skulle bjuda på ett exklusivt portvin. Dagen därpå skulle vi fortsätta våra färder åt olika håll. Så var det tänkt...

Den 10 juli 2017.

 

Men… Kalle var inte på plats när jag och Livskamraten kom dit och inte dök han upp senare heller. Med tanke på hur ivrig han varit inför denna träff blev jag inte så lite orolig. Vad hade hänt honom? Varför dök han inte upp vid Frippes fall? Vid ett par tillfällen försökte jag få kontakt med honom via facebook men utan resultat.

Sedan vi återkommit till Abisko en vecka senare sökte jag upp en av STF:s fjällguider för att höra efter om någon hade frågat efter Frippes fall.

- Men vad lustigt! Det har varit tyst om Frippes fall den här säsongen, men alldeles nyss var det en man här och frågade om jag kände till Frippes fall. Han skulle gå dit för att träffa Frippe. Men vänta! Där är han!"

 Och visst var det han.

 

Tack till alla som hjälpt mig i detta vansinniga projekt. Längtar efter att få dela ut mitt 100:e diplom!

Nedan följer en lista på samtliga utdelade diplom. De första tre siffrorna är löpnumret på diplomet (mest för min egen skull). Bokstav+siffra anger vilken typ av diplom där A = bild på personen i fallet och B = bild på vattenfallet utan person. Årtal inom parentes anger födelseår.  Jag hoppas kunna få reda på fler födelseår och kompletterar med detta efter hand. Det hela årtalet anger det år jag delade ut diplomet. Tvåsiffrigt årtal inom parentes anger att besöket vid fallet ägt rum detta år. Jag numrerar dock diplomen efter den dag man anhållit om dem.

 

001 A1: Håkan Friberg (1952) 2004

002 A2: Tommy Hysing (1953) 2007

003 A3: Emma Roos 2008

004 B1: Barbro Fehrm-Friberg (1954) 2008

005 B2: Åse Friberg-Larsson (1948) 2008

006 B3: Christer Larsson (1948)2008

007 B4: Bertil Disman (1938) 2008

008 B5: Kalle Brisland 2008

009 B6: Carina Olsson 2008

010 B7: Pär Lindh 2009

011 B8: Agneta Wikström (1954) 2009

012 A4: Lasse Lundgren 2009 (08)

013 A5: Johanna Junaeus 2009 (08)

014 A6: Anders Onerup 2010

015 A7: Johan Heimer 2010

016 A8: Oscar Eriksson 2011 (10)

017 A9: Lars Östlin 2011

018 B9: Martin Friberg (1978) 2011

019 B10: Magnus Friberg (1983) 2011

020 B11: Titti Lundgren 2011 (10)

021 B12: Peter Guldevall 2011

022 B13: Emelie Siderud 2011

023 A10: Annakari Karlsson 2012

024 A11 Ludvig Åberg 2012

025 A12 Martin Åberg 2012

026 B14 Per Folkesson 2012

027 B15 Alma Folkesson 2012

028 A13 Sofia Hellqvist 2012

029 B16 Erik Ylipää 2012

030 A14 Jessica Ljung 2013 (12)

031 A15 Daniel Palm 2013 (12)

032 A16 Nina Andersson 2013 (12)

033 B17 Pär Englund 2013 (12)

034 B18 Erik Jägervall 2013

035 B19 Linnea Jägervall 2013

036 B20 Hedvig Jägervall 2013

037 A17 Peter Hagstedt Palágyi 2013

038 A18 Tove Hagstedt Palágyi 2013

039 A19 Karl-Erland Strand 2013

040 A20 Karna Johansson 2013

041 B21 Niklas Johansson 2013

042 B22 David Persson 2013

043 B23 Cecilia Persson 2013

044 A21 Mattias Axelsson 2014 (13)

045 A22 Jörgen Axelsson 2014 (13)

046 A23 Anders Krigsman 2014

047 B24 Niklas Uddenberg 2015

048 B25 Mikael Lyckman 2015

049 A24 Rickard Nilsson (1979) 2015

050 A25 Karina Hedberg (1979) 2015

051 A26 Nova Nilsson (2005) 2015

052 A27 Neo Nilsson (2008) 2015

053 B26 Christophe Barbier 2015 (12)

054 B27 Emil Johansson 2015 (12)

055 B28 Helena Ragnarsson 2015

056 B29 Micael Ragnarsson 2015

057 A28 Lars-Göran Johansson 2015

058 A29 Tomas Hagerberg 2015

059 A30 Henning Kohl (SUI) (1967) 2015

060 A31 Johan Lindström (1970) 2016

061 B30 Yvonne Andersson 2016

062 A32 Eric Solén 2017 (16)

063 A33 Leonard Solén (1984) 2017 (16)

064 A34 Victoria Solén (2007) 2017 (16) 

065 A35 Alexandra Orrgård-Solén 2017 (16)

066 A36 Erik Gauffin 2017

067 A37 Tracy Gauffin 2017

068 B31 Miriam Gomperts (NL) 2017

069 B32 Carolina Johansson 2018 (15)

070 A38 Marianne Henke 2018

071 A39 Anita Karlsson 2018

072 A40 Birgitta Wåhlin 2018

073 A41 Lars Elfving 2018

074 A42 Annelie Bergsten 2019 (18)

075 A43 Rickard Bergsten 2019 (18)

076 A44 Eskil Bergsten 2019 (18)

077 A45 Emil Bergsten 2019 (18)

078 B33 William Kopare Strand 2019

079 B34 Vilma Alderheim 2019

080 A46 Nicklas Winther Stenberg 2019 (18)

081 A47 Hanna Johansson 2019 (18)

082 A48 Håkan Broström 2019

083 A49 Björn Broström 2019

084 A50 Susanna Broström 2019

085 A51 Barbro Fehrm-Friberg (1954) 2019

086 B35 Lars Hallgren 2020 (19)

087 B36 Tobias Hallgren 2020 (19)

088 A52 Albin Bengtsson (2010) 2020 (18)

089 A53 Robert Bengtsson 2020 (18)

090 B37 Åsa Bengtsson 2020 (18)

091 B38 Björn Pettersson 2020 (19)

092 A54 Christian Bergek (1973) 2020

093 B39 Frida Åberg (1981) 2021 (20)

094 A55 Fredrik Lindström (1976) 2021

095 B40 Ylva Lindström (1979) 2021

096 B41 Juni Lindström (2010) 2021

097 A56 Lovis Lindström (2013) 2021

098 A57 Simon Thörnqvist 2021

099 A58 Lars Rydinge (1972) 2021

100 A59 Thomas Ölund 2021

101 A60 Verena Ölund 2021

102 A61 Alva Alm (2010) 2022

103 A62 Wilma Alm (2012) 2022

104 A63 Oskar Karlsson (2012) 2022

105 B42 Magnus Karlsson 2022

106 B43 Maria Karlsson 2022

107 B44 John Karlsson (2015) 2022

108 B45 Patrik Alm 2022

109 B46 Karin Alm 2022

110 B47 Knut Nygaard (5 mån 24 dgr) 2022

111 A64 Julia Nygaard 2022

112 A65 Vilmer Sandberg 2022

113 A66 Mikael Sporén 2023

114 B48 Simon Jansson 2023

115 B49 Jacob Kastrup Haagensen 2023

116 B50 Ib Kastrup Jonsson (2017) 2023

117 A67 Jesper Lillqvist 2024

118 B51 Romane Le Marié 2024

 

PS Så har det hänt för första gången: En person som tidigare fått ett B-diplom (B1) har uppgraderat till ett A-diplom (A51). Hur ska jag nu föra min lista? Ska personen ifråga bli av med B-diplomet? Två saker krånglar till det. Duscharen ifråga fick det allra första B-diplomet - B1. Det kan ju finnas en viss status i det? Dessutom kallas hon ”Livskamraten”…

Så har det äntligen hänt! Idag - den 4  oktober 2021 har jag delat ut mitt hundrade diplom. Det hamnade hos Thomas Ölund som var där tillsammans med sin fru Verena och de gav mig tillåtelse att publicera denna underbara bild. Tack!

Så har det omöjliga hänt! Det har slagits ett nytt rekord! Den yngsta person som tilldelats ett diplom är Knut Nygaard. Han var 5 månader och 24 dagar gammal när han besökte fallet i juli 2022. Här nedan ses han tillsamman med mamma Julia.