Ett dygn vid Vänern

Ett dygn vid Vänern

Det är början av september och jag ska vara ledig på fredag medans min fru jobbar. Jag sitter här med min ständiga längtan efter friluftsliv och planerar att sticka ut till Vänern på torsdag kväll efter jobbet för att vara ute ett dygn. Det får bli vilket väder som helst. Endast orkan med hällregn eller snöstorm kan hindra mig. Plockar fram en karta som studeras noga och en avlägsen udde väljs ut som ett mål att undersöka närmare. Letar fram och packar ihop mina grejer på onsdagkvällen. Tittar på väderleksrapporten och det ser väl ganska ok ut. Lite regn torsdag natt och soligt men blåsigt under fredagen.

 Äntligen torsdag eftermiddag. En snabbmåltid efter jobbet, in med packningen i bilen och upp med kajaken på taket sedan iväg. Framme vid Vänern tornar mörka moln upp sig väster om Dalbosjön men det är ljummet i luften och bara en lätt kvällsbris. Stuvar snabbt ner packningen i kajaken och paddlar iväg. Frihetskänslan känns som en njutning i hela kroppen där jag glider fram på Vänerns vatten.

 När jag rundar en ö möter mig en mäktig syn. Tre havsörnar lyfter från en ö mindre än hundra meter bort. Helt fantastiskt, jag tror knappt mina ögon. 

När jag kommer fram till min utvalda udde går jag i land och tar en snabb rekognosceringstur. Den får helt klart godkänt. Fina klippor ut mot sjön och en väderskyddad tältplats nära vattnet. Några regndroppar börjar falla och jag börjar genast att resa mitt lilla enmanstält. För att få en större regn- och vindskyddad yta spänner jag upp en tunn plastpresenning mellan två träd över tältet.

Sedan blir det lite matlagning på stormköket och en lite meditativ stund med haspelspöt. Inget napp men vad gör väl det. Det börjar mörkna och jag känner mig lite kvällsmosig. Efter lite tandborstning vid strandkanten kryper jag in i tältet och njuter av ensamheten och det stilla sensommarregnet som lätt studsar mot tältet. Läser lite förstrött i tältlampans sken men blir snart sömnig, släcker lampan och somnar skönt till regndroppars pickande på tältduken och vågornas lugna kluckande mot stranden.

Jag sover skönt hela natten och vaknar till en strålande sensommardag. Beslutar mig för att ta en promenad med karta och kompass genom skogen till en annan udde som jag för övrigt besökt många gånger tidigare. Packar med mig lite fika och badkläder i en ryggsäck och ger mig iväg. När jag kommer fram är jag så där härligt kaffesugen som man brukar bli av frisk luft. Först blir det ett litet avsvalkande dopp sedan avnjuts kaffet till en härlig utsikt ut mot Vänern. Därefter blir det en liten vilostund på den solvärmda berghällen.

 Under promenaden tillbaka till tältet träffar jag på ett lärkfalkspar som ljudligt flyger omkring och jagar. Den ena sätter sig i toppen av en torraka och jag lyckas smyga mig i läge för att ta några bilder.

 Det börjar bli dags att packa ihop, så jag tar ner tältet och presenningen och börjar packa ner i kajaken. Vinden har börjat friska i så antagligen kommer det att bli en ganska guppig hemfärd. Först går färden i rak motvind men i skydd av flera uddar, kobbar och skär. När jag vänder  söderut efter sista skyddande udden kommer vinden med full kraft från Dalbosjön och vågorna trycker på efter sidan. Känner att jag vill paddla på i ett jämnt hårt tempo för att inte riskera att tappa balansen. Tror inte att jag klarar en roll i det här hårda vädret och med fullastad kajak. Skulle det bli en vurpa här skulle jag antagligen klara mig eftersom färden går nära land och vinden ligger rakt emot. Däremot skulle min fina handgjorda kajak antagligen bli kaffeved när den kastas mot klipporna. Det känns onekligen spännande och det känns som att min puls ökar mera av spänningen än av paddlandet.Den sista kilometern ändras paddelriktningen så att vågorna slår emot mig snett bakifrån. Det känns lite otäckt då jag inte alltid märker när de större vågorna kommer emot mig. Jag är nära att välta ett par gånger men klarar av att parera.

Detta blev ett härligt dygn vid Vänern som innehöll det mesta. Tack gode gud, Sverige och min fru för att jag kan och får göra det här. Känner att natur och friluftsliv ger mig mycket kraft och livslust.