En långtur - det Stora Skärgårdsbandet

EN PADDLINGSLÅNGTUR - DET STORA SKÄRGÅRDSBANDET 2013

År 2013 bestämde vi oss för att paddla det Stora Skärgårdsbandet, som är det andra paddlingsbandet som administreras av Finlands Långfärdspaddlare. Det första, det äldre och det längre är Blåvita Bandet vilket innebär att man paddlar hela Finlands havskust.

Av logistiska skäl valde vi att paddla från Åland till Kotka. Det är lätt att nå startpunkten om man tar färjan från Helsingfors till Mariehamn. Rederiet är villigt att ta emot kajakerna
som sådana direkt på bildäck, men då får man naturligtvis helt egenhändigt bära kajakerna både till och från färjan,…

Resan började fredagen 12/7 2013 med en aning större farkost, med Silja Serenade. Vi lastade kajakerna på Silja Serenades bildäck efter att de sista bilarna hade kört ombord eftersom man i Mariehamn lossar från samma körport.

Före det stora äventyret - tre farkoster i hamnen

Fartygets personal hjälpte med att bära ombord kajakerna och utrustningen och överlag gick lastningen lätt och smidigt eftersom vi kunde köra bilen med våra kajaker nära fartygets akterport.

Lördagen var det väckning kl 3:30. Fartyget anlände till Mariehamn kl 04:15 och var där i endast
10 minuter. Några bilar och vi med våra kajaker gick i land. Fartygets personal hjälpte åter med att bära kajaker men endast 10 meter från akterport ut på kajen. Där stod vi i morgongryningen på kajen med våra varor och kajaker. Nu började ett 700 meter långt slit med att bära allting till småbåtshamnen i västra hamnen. Lyckligtvis var det reparationsarbeten i hamnen och vi lyckades gina genom en öppning i staketet. Annars hade det gällt att bära 300 meter extra. Jag konstruerade en genial bäranordning av några rep, med vars hjälp jag fick kajakens tyngd på mina
axlar. Laura åter bar en envist med sina händer och klagade över den tunga kajaken och tunga varorna. Omkring klockan sju var vi på sjön med våra kajaker. I hamnen hade tidigt båtfolk just vaknat. Havet var helt spegelblankt och solen gick upp på en molnfri himmel. Vi paddlade den rakaste vägen genom Lemströms kanal till Lumparn.

Solen gassade från molnfri himmel och det var stiltje. Detta skulle ha varit bra väder för paddling på de öppna havsvidderna, men vår färd gick mot Slottssundet och Kastelholms slott som blev den första punkten i vår paddlingen av det Stora Skärgårdsbandet.

Kastelholms slott på Åland

Vid pass middagstid stannade vi i närheten av slottet vid en småbåtshamn. Det bjöds på sallad och Stallhagens bryggeris dryck, vilket servitrisen väldigt mycket berömde. Vi berättade att vi tänkte gå på en visning av slottet och frågade om vi måste flytta våra kajaker bort från båtrampen. Chef för marinan lovade att ta hand om kajakerna (jag Vill Hyra kajakerna). Vi gjorde en lång sightseeingtur till Kastelholms och till den intilliggande Jan Karlsgårdens friluftsmuseum. Vi besökte också Vita Björns fängelsemuseum. Alla museer var väl skötta. Vid avfärden passade vi på att proviantera från butiken i småbåtshamnen. Även den
potatis som vi hade beställt tidigare hade levererats till butiken. Färden fortsatte nu längs med Lumparns norra strand mot Bomarsunds gamla fästningsruin. Till natten stannade vi på den lilla holmen Havgrund som är inom synhåll från Bomarsund. Slutsaldot för dagen blev 43 km paddling och sightseeing under 4,5 timmar.

Bomarsunds ruiner på Åland

Söndagen började med en molnig himmel. Till eftermiddagen hade det utlovats regn och nordanvind. Vi paddlade till Bomarsund och steg i land söder om fästningen. Inga simmare syntes till i det molniga vädret. Det första vi såg var den brittiska flottans minnesmärke över händelserna år 1854. Vi promenerade runt denna av ryssarna byggda och av britterna förstörda fästning samt även vid Notvikstornet, som ligger lite norrut. Byggandet av tornet var fatalt på hälft då fästningskomplexet attackerades. Kanske skulle vi kvar en fin och välbehållen fästning om ryssarna hade haft tid att bättre förbereda sig för attacken. I vilket fall som helst Krimkriget ledde till Ålands demilitarisering år 1856. Det ryska väldet på Åland slutade för övrigt först år 1918.
Efter att ha bekantat oss med sightseeingpunkten gick vi till Furulund Gården, som ligger intill camping området och som serverar thailändsk mat. Så förändras tiden och världen. Därefter fortsatte vi vår paddling norrut. Vid Vårdö fick vi på oss regn och vinden var frisk. Vi lyckades dock avancera mot vinden i sundet mellan Östra och Västra Simskäla
och ända upp till Norrholmen, där vi slog läger för natten.

Vid Styrskär såg vi en svensk paddlargrupp som hade startat från Sandösund. En del av gruppen var redan på stranden medan andra fortfarande paddlade.
På måndag hade vi en tidig väckning. Vi var till sjöss vid 08:30. Vinden hade förutspåtts att öka i styrka på eftermiddagen. Vi började paddlingen mot Väderskär (frivillig punkt), som vi rundade och därefter bekantade vi oss med holmarna. Husen har nästa rasat ihop, och ett långt gräs växer överallt. Stället verkar inte vara en populär attraktion. En båt tog i strand då vi startade mot öster och Yxskär. Under färden ökade den sydliga eller sydvästliga vinden i styrka.

Vi surfade i medvind till Yxskärs norra spets, där vi skrämde en
havsörn på flykt. Vi beslöt oss för att stanna för en lunch på det släta berget. Efter en tupplur gjorde vi en utflykt till öns stränder och dess inre. Där fanns ett tranpar
som tog fart och bytte till en annan kärrtuva. På kvällen då vinden sjunkit något, fortsatte vi färden mot skärgårdskommunen Brändö. Vi tog i strand vid den lilla Norrholms Revet- holmen några kilometer före Brändö cirka kl 22:00. Tältet restes och vi åt snabbmat.

Då vi gick till sängs vände sig vinden till att blåsa från nordväst och ökade i styrkan. Samtidigt började det att regna. Tältet hade nog blåst sin väg om vi inte hade fäst alla tältlinor och rep ordentligt och med några stenar som extra tyngd. Vi var tvungna att lyfta kajakerna högre upp på strandklippan.

På tisdag morgon sov vi länge. Vinden var enligt prognosen, från nordväst och det syntes vita gäss på vågorna. Vi kom till stranden i Brändö köpcentrum. Vi gick på en sightseeingtur till kyrkan, och därefter på en pizza till Trixies bar.
Som dessert åt vi Ålands pannkaka. Slutligen en påfyllning av mat och vatten förråden och sedan fortsatte vi färden mot Åbo. Vi paddlade över Skiftet i medvind. Vågorna växte ju närmare vi kom den motsatta stranden. Till slut kom vi i lä av öarna. Vi paddlade genom skärgårdskommunen Iniö mot ön Velkua. På kvällen avtog vinden och vi nådde äntligen ön Longholmi halvvägs mellan Iniö och Velkua. Nu var vi tvungna att stanna kvar på den blåsiga sidan av ön. Även om vinden inte var hård kände vi nog av kylan, då vi gjorde våra kvällsrutiner.

Onsdag morgon var väckningen tidig. Målet var att hinna till Åbo idag. Vinden var fortfarande frisk och från nordväst, men vi kom med medvind till baksidan och läsidan av ön Velkuanmaa
och därifrån fortsatte vi norrut. Vid Teersalo färjfästet tog vi en munsbit i restaurangen och fortsatte längs en skyddad rutt i Åbolands skärgård mot Merimasku. Resten av färden var en surf i medvind förbi Gullranda, Nådendal och Pansio. Vid Pansio var jag nödig och hade problem med det. Jag uthärdade dock som en man och så fort vi var förbi militärområdet stannade jag för teknisk paus. Sedan var vi redan på floden Aura.

Aura å i Åbo,  i bakgrunden Åbo domkyrka

Det var svårt att hitta ett lämpligt ställe för ett strandhugg för båtbryggorna är ganska höga, och det fanns mycket med båtar. Vi löste till slut frågan så att vi förtöjde kajakerna mellan båtbryggan och stranden. Åbo har inte satt stort värde på kanotturisterna. Därefter till Åbo slott för sightseeing. På kvällen, paddlade vi ännu till östra ändan av för att besöka släktingar vid Ehola stugan. På samma gång kunde vi även bada bastu. Tältet restes stilenligt på grannens gräsmatta.

Då torsdag morgon ljusnade var havet lugnt och vädret soligt. Vi sov länge och varefter vi avnjöt brunch samt firade namnsdag där på Ehola gårdsplan. En halv dag gick åt till trevlig samvaro och socialt umgänge. Vi började paddlingen först kl 14:30 och med riktning mot Själö norrom Nagu. När vi kom till Airisto fjärden ökade vinden plötsligt i styrka, så vi stannade på ett litet skär för att vänta. Vid Rajakari kobben var vindstyrkan 13 m / sek. På kvällen kunde vi äntligen ta oss över Airisto fjärd till Själö. Vi tog i land vid en skyddad strand nära till småbåtshamnen bakom Kirkkoniemi udden. Senare märkte vi att vår lägerplats syntes från en webbkamera vid ett fiskgjusbo. En hård nordvästlig vind hade utlovats till de följande dagarna. På fredagen hade vi en ödag och besökte Själös alla attraktioner.

Gentlemannen som upprätthöll strandcaféet visade sig vara en åretruntboare, och en Själöboare i den n:te eller mångte generationen. Han berättade om öns historia och presenterade sina fotografier.

Lördag morgon startade vi tidigt mot Nagu. Vi gick i butiken och till slut köpte vi en nyrökt sik till vägkost och en laxfile för ätas direkt. Därefter fortsatte vi mot södra Skärgårdshavet med riktning mot Björkö. En nordvästlig vind steg under dagen. På eftermiddagen stannade vi på Bråmaskär och där lunch med rökt sik och nypotatis. Vi fortsatte dock på kvällen och kom förbi Berghamn till holmen Glosan. Därefter en 6 km överfart till Nötö. Väderleksprognosen visade att även följande dag är vinden hård och från nordväst. Däremot tidigt på morgonnatten kan det vara lugnt. Laura undersökte väderleksprognoserna.

Söndag 21/7. Väckning kl 3:30 och paddlingen började kl 4:30. Vi paddlade i soluppgången med en överfart till Nötö och därefter genom sundet mellan Nötö och Mjoön. Därefter i skydd av Nötö på den östra sidan ön till ända fram till Björkö. Vi var vid Björkö kl 07:30. Båtfolket i Björkös naturhamn sov fortfarande. Vi tog en liten tupplur på en klippa. Sedan gjorde vi en liten forskningsexpedition längs med öns naturstig. Vinden hade ökat. Inga möjligheter att nå ön Jurmo i den sydligaste delen av Skärgårdshavet i det här vädret. Och inte heller till något annat ställe. Prognosen för morgondagen såg likadan ut. Inget ställe att ta i land vid vikbottnet.
Stränderna på den västra sidan av ön var utsatta för vinden. Tillbaks till den föregående viken, var vi hittade en mycket bra plats att slå upp lägret och som hade egen strand. Sill och nypotatis samt toscakaka.

My home is my castle

Måndag. Vi tillbringade dagen inblåsta på Björkö. Vinden var 15 m / sek. Vi bekantade oss med öns småkärr och åt blåbär, odon, kråkbär, enbär och smultron och hjortron.

På tisdag kl 11 startade vi vår paddling mot Jurmo. Vid Utö vädersation var vinden var 8 m / s från nordväst. Till en början lyckades vi komma framåt i skydd av öarna, men då färden framskred, blev vågorna som kom in från sidan betydligt större. Framför Jurmo fanns det korssjö. Vi var tvungna att pruta på vår bekvämlighetszon. Vi fick lyckades dock komma till Jurmo hamn, och tack vare vinden, gjorde vi en omfattande sightseeingtur på ön.

Jurmo är en ö i den sydligaste delen av Skärgårdshavet och som nästan helt saknar skog

En midsommarklippa, munkringar, kyrkan och byn, katter och lamor. Vid Jurmo Inn åt vi lunch och därefter blev det shopping i hamnen.Enligt prognosen skulle vinden avta under dagen men, men det verkade inte stämma. Vi bestämde oss för att göra en sväng via väst så att vi kom till Jurmos södra sida. Där fanns det både mer skyddade vatten och fina landskap. Vi såg även några fågelskådare. När vi hade nått den östra änden av Jurmo hade vinden sjunkit och

Vi fortsatte mot Borstö. Då vi i aftonskymningen närmade oss Lilla Ljuskobben så skrämde vi väg en stor skock med ejdrar. Fåglarnas take-off blev ganska bullrig och under en lång tid såg vi fågelskockar som flög över oss i olika riktningar. Vi sökte efter campingplatsen vid södra stranden av ön, men där fanns det flera stugor. Vi slog läger på en liten kobbe vid den sydöstra sidan av ön strax innan mörkret.

Det var nästan helt stiltje på onsdag morgon. Vi kunde starta ca kl 10:00. Först mot Borstö. Där passade vi på att krama byns minnesmärke dvs Borstö Gumman och gjorde en rundtur i byn. Vi hann inte inhandla rökt fisk eftersom eftersom vädret var perfekt och vi fortsatte nästan direkt med en rak kurs mot fyren Bengtskär söderom Hitis.

Vid Stora Smörskärs strand var vi tvungna att hålla en teknisk paus, men tyvärr fanns där en simmande huggorm samt några snokar. Vi stannade en stund och följde ormarnas aktiviteter. Det var absolut stiltje. Vi bestämde oss för att paddla till Bengtskärs fyr, även om vi skulle komma fram först vid stängningstiden dvs dvs ca kl 19. Väl framme i Bengtskär fick man inte tälta och vi uppmanades att lämna ön före kl 21.

Vid Bengstskärs fyr söderom Hitis

Dömmaskär ca 2 km norrut rekommenderas för oss som plats för att slå upp vårt läger. Efter diverse förhandlingar fick vi tillåtelse att övernatta i ett av muserummen samt även bastu därpå. Till matbordet hann inte så vi var tvungna att äta vår egen mat. Kvällen förlöpte i trevliga tecken och vi passade på att gå runt i fyren. Mirakel apparaten TV:n underhöll oss.

Torsdag 25/07 efter en god frukost började vi vår paddling ca kl 10.00, med riktning mot Hangö. Det var fortfarande stiltje. Efter 5 km vända vi oss om för att att ta en bild av fyren. Bakom oss tittade en säl på vårt aktiviteter. Vi paddlade till ön Morgonlandet, som ligger halvvägs mellan Bengtskär och Hangö, var vi  besökte stugan och den krigstida bunkern. HUSJF = Hangöudds skärgårdsjaktförening tar hand om stugan. Det var coolt. Vid bunkern fanns det en minnestavla över de finska soldater som blev krigsfångar 1941/07/16. Endast en av de sex män återvände. På eftermiddagen ökade vinden från sydväst. Den gav oss fartmot Gäddtarmen vid inloppet till Hangö. Vi tittade de på de inhuggna texterna i berget. Här fanns bla Ehrensvärd signatur och en markering över vattennivå från tiden då han studerade möjligheterna att befästa den finska kusten.

Ehrensvärds "autograf" i strandklippornva vid Hangö  

Sedan fortsatte vi till den gamla ruinfästningen Gustavsvärn, som blivit en fyrö.

Samma man som vi för ett par år sedan såg på Märket reparerade nu fyrvaktarens bostad på Gustavsvärn. Vi fick en omfattande beskrivning av öns historia och byggnadens struktur samt av hotellbyggen i Hangö. Därefter fortsatte vi till Hangö stadscentrum. Vi parkerade våra kajaker vid en båtramp i östra hamnen. Sedan besökte vi släktingar, gjorde inköp och till slut en pizza. Till efterrätt ännu en glasspizza. I nattens mörker paddlade vi ännu till Granskär för att slå upp vårt läger.

På fredagen fortsatte vi mot staden Ekenäs. Solen sken och en lätt medvind underlättade paddlingen. När vi närmade oss Ekenäs mörknade himlen framför oss till djupblått och blixtrade vackert. Vi fick inte regn över oss. Båtförare rusade till hamnen. Hungerkännslan började mullra i magen. Jag tänkte att snart sitter vi här i regnet förmodligen under en bro och äter. Vi kom förbi Ormnäs. Bakom udden syntes en brygga och en camping restaurang. Vi steg i land där och åt en härlig pepparstek. Regnet nådde inte ända fram till Ekenäs. Vi fortsatte förbi Dragsvik till vikbottnen i Gropfjärden. Därifrån resan fortsatte färden längs en några meter bred ränna, som omgavs av en två meter hög vass på bägge sidor. Detta ruttalternativ hade undersökts före färden och svaret vi erhöll var att man nog kommer igenom där. På ett ställe hade vi nog svårigheter att komma över vasstuvorna. Med båt skulle vi nog ha varit tvungna att vända tillbaka. Efter en 15 km paddling i ett gyttjedike var vi äntligen framme vid Raseborgs slottsruin i Snappertuna. Det var lätt bekanta sig med ruinerna, för på internet fanns det kommentar. Solen gick ner och vi undrade vad vi skulle göra härefter.

Raseborgs medeltida ruinslott nära Ekenäs

Hela närregionen var fulla med stugor och det var lång färd till nästa tomma ö. Just då kom sommarteaterns nattvakt körande med sin bil in på slottsgården. Vi frågade försiktigt: kunde vi få slå upp vårt tält här på gräsmattan? Svaret var att det går mycket bra, men var försiktiga eftersom det alltid finns spöken i slott. På natten gick faktiskt ett spökgäng förbi vårt nattkvarter, men de tystnade då de såg vårt tält.

Lördag och bastudag. Nämligen på Paddlingsklubben Merimelojas bas Skorvö vid Porkala udden. Vi var med våra kajaker ute på sjön efter kl åtta. Det var en trevlig lugn morgon. Vi paddlade mot Barösund i Ingå. En köttbulleportion på terrassen. Därefter bastuöl från butiken. Vid Lilla Fagerös norra spets beundrade vi fiskgjusen. Jag tror att fågelungarna hade flygövningar vid boet. Vi fortsatte mot Halstö, var vi höll en liten paus med kontroll av väderprognosen före överfarten av fjärden. Vi kom bra över fjärden till Porkalauddens sydspets Pampskatan. Därefter sedan längs med välbekanta rutter till Lilla Skorvös släta klippor. Vi var framme vid Skorvön ca kl 20 tiden. Man hade misstänkt att vi inte skulle hinna i tid till klubbens bastu, men här var vi. Det var nog en bra dagsetapp med hela 61 km.

På söndag, en färd i sakta mak till kajakklubben i Helsingfors. På kvällen körde vi till Kotka och lämnade bilen vid Santalahti campingområdets parkeringsplats. Sedan tillbaks hem för att sova mellan lakanen.

På måndagen dröjde vår avfärd till kl tre på eftermiddagen. Vinden var från öst. Vi paddlade genom Gräsvikens kanal till fästningen Sveaborg.

Den gamla fästningens Sveaborgs strandvallar

På programmet var museum besök och att bekanta sig med fästningsön. Därefter åt vi magen full i Café Chapman. I motvind genom Hästnässund och från och Villinges norra sidan till ön Torra Hästens norra spets. Solen gick ner. Vi fortsatte ännu från de trånga passagen vid Asplandet mot Tallholmens norra spets. Framkomst vid ön ca kl 23. Ön verkade vara tom. Tältet upp och därefter gick för att lägga oss.

På tisdagen sov vi länge eftersom prognosen lovade starka vindar. Denna dag blev en ödag. Vi undersökte noggrant hela ön, och på kvällen blev det bastubad. Inga andra syntes på ön, men på kvällen anlände en ensam paddlare från öst. Bastun var färdig för honom. På kvällen grillade vi tillsammans i kokskjulet. Där fanns det rikligt med grodor.

På onsdagen var vinden också ganska stark, ca 8-9 m / s, men riktningen hade ändrat sig till sydväst. Det var molnigt och regn i luften. Avsikten var att paddla till Söderskärs fyr i Sibbo skärgård, men vi måste avstå från det. Vi paddlade istället från Pörtös norra sida till den södra spetsen av ön Onas. På läsidan höll vi en liten paus och sedan över fjärden mot Emsalö lotsstation. Vågorna växte ju närmare vi kom stranden. Precis innan vi skulle över själva farleden gjorde även Kustbevaknings båt en sväng framför oss. Om man här skulle välta, skulle hjälpen vara nära. Vi fortsatte vår färd från Äggskärs norra sida och mot Pellinge färjfäste. Vattnet duggregnade från himlen. Vi steg iland vid Aktersnurran museet och gick in i restaurangen för att få bränsle för kroppen. På kvällen fortsatte vi ännu genom Pellinge sunden till Sandös sandstrand. Regnet hade slutat och kvällsrutinerna
förlöpte bra. Solen gjorde aftonhimlen helt röd. Fyren på Söderskär och Klovaharun hade vi inte kunnat se
Vi hinner ju inte till jobbet i tid om vi skall bli kvar här för att vänta på lämplig väderlek…

På torsdag morgon, precis då vi var i färd att stiga i kajaken började duggregnet. Men det försvårade inte paddlingen. Vi paddlade till ön Keivsalos södra spets och sedan vidare till fästningsön Svartholm, som är en av de obligatoriska punkterna i bandet. Väl framme började vädret att klarna. Vi åt pizza i öns restaurang. Därefter gjorde vi en rundtur i fortet. Ungefär halv sex fortsatte vi lugnt före mot att lugnt väder mot Pyttis Fagerö. Vi paddlade förbi södra spetsen av Kampuslandet och till natten stannade vi på Tallholmen strax norrom Haverholmen. På kvällen, åt vi den i Jurmo införskaffade nypotatisen med sill.

På fredag morgon regnade det, men så sken solen åter. Morgonrutinerna gick bra. Då vi startade vår paddling, märkte vi att en stor fågel vid Haverös spets som störtdök mot trädkronan. Det såg ut som en fiskgjuse. Där finns ju ett fågelbo. Men varför störtdyker den mot sitt eget bo ? Efter ett tag for en havsörn upp från boträdet. Den var
större än fiskgjusen. Fåglarna hade tydligen bråk om boplatsen. Vind var måttlig från nordväst. Vi paddlade på den norra sidan av ön Lehtinen och i skyddad av holmarna till Långöns spets, var vi häll en strandpauss. Därifrån tog vi riktning mot Fagerös södra spets. Vi tog där i land vid hamnens båtramp. Därefter följde en rundtur i skärgårdsbyn,
en museum tur och en pub runda. Paddlingen fortsatte efter klockan fyra mot ön Ristisaari. Där tog vi snabbt i land och kontrollerade väderleks prognosen. Vinden var 5 m / s. Enligt prognosen borde vinden avta. Vi bestämde oss för att fortsätta mot Aspö (Haapasaari). Under färden tycktes vågorna öka i styrka. Paddling lyckades dock väl. Till natten stannade vi på kobben Marjakarit, vart vi kom kl 20:30. På kvällen åt vi bratvurst och surkål.

På lördagen var vi till sjöss kl 09:20. Vi paddlade genom sundet Kunneton till Aspö. Vid stranden fanns det nässlor.

Vid inloppet till Aspös lagun

Vi gjorde en sightseeingtur på ön och bekantade oss med minnesmärket, bunkern, Puokki, det gamla kommunhuset, kyrkan, skolan, butiken och med en kiosk.
Byborna förberedde just en bröllopsfest. Vi fortsatte mot ön Kirkkomaas sydspets. Vädret var perfekt. Solen sken från en klarblå himmel. Kirkkomaa rundade vi österom
och därefter paddlade vi förbi ön Lehmäsaari till Skärgårdsbandets sista punkt Fort Slava dvs Kukouri ö strax utanför Kotka.

Utsikt från Fort Elisabeth mot Svensksund och Fort Slava

Där syntes ej andra  besökare så vi fick i lugn och ro utforska platsen. Vinden var nu från sydväst och starkare än på morgonen. Vi paddlade i motvinden på kvällen
förbi Mussalo hamn till Santalahti campingplats, varifrån vi kom hem med bil. Vi besökte bandets alla andra sightseeing punkter, men Söderskär och Klovaharun var vi tvungna att avstå ifrån pga den hårda vinden. På dessa ställen finns det även andra begränsningar. Det är förbjudet att stiga i land vid Söderskär ända fram till 30.7. Åter på Klovaharun är det förbjudet att stiga i land på grund av att stugan uthyrs som sommarstuga.

Paddlingsfärden räckte sammanlagt 22 dagar, varav vi var inblåsta i tre dagar pga av en mycket hård vind. Den totala paddlingdistansen blev 742 kilometer. Den genomsnittliga paddlingssträckan under färddagarna var 39 km. Den längsta dagsetappen 62 km, den kortaste 21 km.

Vår hastighet var ca 6 km i timmen. Att bekanta sig med de olika sightseeingpunkterna tullade på tiden för paddlingen eller paddlingen krympte på sightseeingen, allt beroende på hur man ser på saken. Allt som allt, ett bra ryck bort från vardagen och en mycket intressant kanottur.

Mer information om Stora Skärgårdsbandet

Harri Granholm & Laura Tielinen

Kajakklubben Merimelojat, Helsingfors, Finland

Översättningen från den finska originaltexten gjord av Johan Holmberg och Henrik Westermark