Dag för dag med Vintersarek

Ibland får jag som ett kallras inombords, förstår ni vad jag menar då? Frågan hade kommit från Josef ett par dagar tidigare, och alla hade vi hummat instämmande, de senaste dagarna hade verkligen känts underliga. Tanken om vår egen oövervinnerlighet, kunde plötsligt och snabbt, bytas mot tankar kring alla möjliga och omöjliga problem som skulle kunna uppstå, men så, lika snabbt som de kommit, var de borta och allt var åter frid och fröjd. Josefs beskrivning av hur det kändes var verkligen målande.

En sen kväll för lite mer än ett år sedan, när vi sent omsider kröp till kojs, hade dock någon form av spänt och förväntansfullt lugn infunnit sig. Efter otaliga kallras och sista-minuten-problem med bland annat utrustningsleveranser var alla väsentliga problem slutligen ur världen. Kontrollerat, både en och två gånger.

I pannlampans sken hade två skoterslädar från STF Saltoluokta lastas fulla med mat och utrustning för kommande tjugofem dagar och i ett förråd på stationen fanns dessutom mat för ytterligare sextiofem, packat i säckar och redo för senare leverans.

Några få timmars sömn, sen var förberedelse- och planeringsstadiet äntligen över, nu skulle det bli verklighet. Nittio dagar i Sarek nationalpark låg framför oss. Skulle vi hålla sams och hade vi missat någon viktigt detalj? Förväntningar, farhågor och funderingar skulle snart visa sig svart på vitt…

Från och med den 19 februari 2011, kommer du nu att kunna återuppleva denna tur tillsammans med oss. Bilder, filmer och anteckningar från dagböcker kommer dag för dag att publiceras tillsammans med våra reflektioner och erfarenheter. Följ med på Vintersarek.se

Följ med på Vintersarek.se