Ja just det! Det kanske låter konstigt men så var det. Glaciären som sprack, och rasade ner i Vistasdalen. I det här fallet var det den välbekanta och kända Siehtasglaciären som gav upp i sommarvärmen den 2 Augusti i år och den ena av dess istungor kasade ner med ett dån och förorsakade ett skred med tiotusentals ton med isblock, stora som hus som kanade ner bland björkar och vide ner i dalen. Ett stort slaskskred följde med, med block och grus och geggigt vatten. Det händer ju inte ofta sånt här och den här händelsen får väl betecknas som sommarens stora glaciologiska händelse i vår fjällvärld.
Man tänker ju direkt inte på att nått sånt här ska inträffa direkt rakt upp och ner och utan vidare... För man tror ju att glaciärer ligger där dom ligger. Dom mår ju inte bra i värmen som vi ju numera känner till och säkert kvider dom och önskar både kyla och snö, men så rätt vad det är så ger dom upp. För även en glaciär kan ju tröttna på den värme som det var i början utav Augusti månad i år och känna sig både lite hängig och trött.
(Den nyligen nedrasade glaciärtungan ifrån Siehtasglaciären. Märk hur skredet skurit igenom ändmorän och all denna is som ligger i stora sjok nere i Vistasdalen. Jokkens nya fåra ligger nu mer åt norr)
Den här istungan har ju inspirerat och avfotograferats under årens lopp och betytt en hel del för fjällvandrande fotografer som njutit av den övre Vistasdalen därnere, vare sig vi gått i själva Vistasdalen eller på Unna Vistasvagge-sidan. Nu blir ju Unna-Vistassidan ännu mer stenigare och vingligare då man måste passera det här nya moraset och vricka benen på det Precis som om det inte riktigt räckte med det trassel som redan finns med de kantiga stenar man vinglar runt på däruppe vis sjön, eller för den delen allt trassligt vide, men en del av den snårskogen kanade bort nu.
Detta skedde på eftermiddagen den andra Augusti med enorma mängder vatten som sprutade upp i själva brytpunkten eller knycken på den hängande istungan.. Sedan kom ett dån och en tryckvåg och allt gled ner. Antagligen hade det väl ansamlats en betydande mängd vatten uppe under själva den egentliga Siehtasglaciären där den ligger liksom som i en skål och det där vattnet måste ju till slut ta vägen nånstans och den här hängande istungan, den södra alltså var väl rätt ställe att låta vattnet släppas ut.
Stugvärden i Vistasstugan var denna dag på utflykt, (dom är ju det allt som oftast).. och satt och solade, å satt och drack kaffe och anade väl ingenting just här, bara någon timme före det hände här. Så hon kunde ju strukit med.
Det behöver ju inte vara så mycket som påverkar en sådan här glaciär. Visst sånna’ här branta inhäng är väl i riskzonen men finns det inre spänningar med vattentunnlar och överfyllda vattendepåer inne i isen så måste ju isen tillslut ge vika. Så var det ju med Nipalsglaciären 1995, då den gled ner. Den kasade mer ihop kanske..
(Den ihopkasade Nipalsglaciären, året efter, sommaren:1996. Märk det stora hålet uppe i isen ifrån en dold vattentunnel. Ett annat exempel på en glaciär som gett upp)
Sälkaglaciären hade ett stort jökelutsläpp på hösten 1993..
Och ett av de mer historisk kända är väl Såltajeknas ras på 1800 talet ner i Routesvagge,(Sarek)
Där lär ju en hel renhjord strukit med..
Så, oj oj...
(Jag på ensamvandring i Unna Vistasvagge, Augusti 2009)
Snygga strumpor förresten.
Jag var tursamt nog på behörigt avstånd när det hände, ungefär en kilometer ifrån själva molnet och den oerhörda rök som uppstod kring skredet. Studsande jätteblock och isbitar i luften som glas
Tursamt går inte vidare många på skrå där uppe i Unna Vistas. Men visst man känner sig oerhört liten som människa inför sådana här fenomen. Inte direkt för att dom händer dagligen, men nu i ‘Den Globala Uppvärmningens Tidevarv’ som vi ju befinner oss i, så är det väl mer troligt att det kommer att bli vanligare. Med mer folk som rör sig i fjällen och kan just se sådant här, så lär det nog bli mer observerade skred både av det ena och andra slaget..
Jag kom själv att tänka på ‘Roupsokjekna’ i Sarek där vid Äpar. Som ju en gång på åttiotalet.. 1985 --tror jag-- tömdes på vatten, alltså sjön framför. Det lär ju ha varit en rejäl vattenmassa, spåren av den finns ju kvar med renspolade berghällar. Framför den platsen brukar ju en del Sarekvandrare tälta på..
Men det är ungefär som med laviner på vintern när man åker skidor.. Dom måste ju ses. Annars är folk omedvetna om att dom ens existerar. Det är den påtagliga katastrofen som alltid räknas och skadas inte någon person så passerar sånt här obemärkt trots allt.