Det börjar äntligen dra ihop sig till sommar och vandringssäsong. Krokusen blommar och chefen vill ha in semesterlistorna. Det verkar som om vi lyckas planera in så att det stämmer med barnvakt så att vi kan ta oss ut och vandra några dygn på tu man hand* i mitten av juli, och det är DÅ allt ska testas!

Men vad ska man gå på egentligen när man ska börja packa? Efter fjolårets lilla tur gjorde jag en liten sammanfattning av vad jag saknade på turen, och vilka prylar jag definitivt INTE skulle släpa med mig nästa gång. Men det håller ju nu på att vara ganska länge sedan, och humöret har svängt några gånger sedan dess. 

1. Jag kom i somras fram till att jag trivdes alldeles utmärkt med min gamla tågluffarryggsäck från tidigt 90-tal, och absolut inte skulle byta bort den. Men nu när man har provvägt och jämfört så tror jag i alla fall att jag ska testa en äldre ramryggsäck och på så sätt göra mig av med något kilo bara där. Jag får väl sy på remmar upptill på ramen så att jag har något att hålla i även på den.

2. Lägerskor skulle jag INTE ha med, för de använde jag aldrig. Men nu tror jag i alla fall att jag (om jag hinner!) ska sy något litet och lätt av spillbitarna från tältet och hårda men rullningsbara sulor som jag hittade på min favoritsecond-hand-butik i Övik.

3. Sovsäcken var jag jättenöjd med, för jag frös inte ett dyft, men vågen säger att den är väldigt tung. Kanske jag ska ta med en lättare säck och ett tunt ylleunderställ istället? Man kanske inte behöver vara helt bar inne i säcken?

4. Termos skulle jag absolut ha med mig, för att ha färdigt varmvatten till lunchen och slippa dra fram köket då. Men nu verkar en termos tung. Å andra sidan är jag stark... Vi får väl se hur det blir. (Jag ser ju chansen att få shoppa en snygg RÖD termos som bara är min...) Och så gäller det ju att vi är överens om att köket inte ska fram under

5. De sköna och kraftiga, men likaledes täta och tunga fjällrävenbyxorna får nog ge vika för ett par lättare och smidigare Zip-off-brallor från Ellos. Så kan jag ju lämna shortsen hemma också. Zeb Macahan klarade sig på ett par brallor genom en hel TV-serie, så då ska väl jag klara ett par-tre dagar. (Förutsatt att rumpan ter sig lika söt i de lättare brallorna. Jag får väl konferera med min färdkamrat.)

6. Maken måste få ett nytt regnöverdrag till sin ryggsäck. Det ska jag förstås fixa!

När det gäller maten känns det som ett rent nöje att planera. Min man har hela tiden poängterat vikten av att bära med sig mat som går fort att laga till, och som man verkligen tycker om. Man skulle inte snåla med maten helt enkelt. Detta hade till följd att vi hade med snabbmakaroner som basmat på första turen, för det tyckte han var gott. Jag hade inte riktigt reflekterat över det då, men nu vet jag att jag INTE klarar mig på snabbmakaroner och tubädelost. Men i teorin var det ju väldigt klokt. Jag kommer istället att satsa på snabbris, någon typ av färdigstekt kött hemifrån och kantarellsås. Och lappskojs på pulvermos. Och så ska jag ha med mig mera godis än sist, för att inte glömma Hobnobs-kexen!

Men det viktigaste av allt, om man bortser från fälttest av tältet, är att jag har tänkt hålla i kartan den här gången. Jag måste lära mig att orientera ordentligt. Visst kan jag väl, men det är så lätt att bara överlåta den biten åt min mer fjällvane make. Det är så enkelt att bara stå och försöka se intelligent och insatt ut när han pekar på kartan och visar var vi är och vilken höjd i naturen som är vilken på kartan. Innan jag hunnit orientera mig ordentligt brukar kartan redan vara hopvikt och nerpackad igen. Så icke i år!

*Men ska inte barnen få följa med ut i fjällvärlden också? Jomenvisst! Fast inte lika länge och lika långt.