Efter att ha ägnat en väsentlig stund åt att hitta alla bortslarvade pryttlar, delar och ritningar, var det så dags att spotta i nävarna och ta fram symaskinen igen. Jag har besvarat min fråga från blogginlägg sju, och kommit fram till att det enda raka är att börja med "taknocksömmen" på yttertältet, och så får jag passa in gavlarna sedan. Som Staffan har påpekat, så är det idé att börja sy i gamla lakan först, så jag gjorde ett prov på några gamla gardiner, för att kolla att det inte blir alltför tokigt. Och det blev faktiskt ganska bra, om än i lite mindre skala.

Så jag vek tyget dubbelt, lade det på golvet, och lade tältstången ovanpå, så att jag hade något att rita av. Helt vanligt kulspetspenna funkade fint. Sen nålade sidorna ihop, och jag vek tyget dubbelt på längden också, så att jag fick en symmetrisk båge. (Kan tänka mig att det vänder sig i magen på en del perfektionister, men funkar den metoden för att klippa snygga pappershjärtan åt barnen så nog funkar det på tält också.)

Klippningen gick fint, med kaffeburken på som tygnd så inte hela korvskinnet rasar ner på golvet.

Det var sedan helvetet bröt loss.

Efter 20 cm såg det ut så här.

 Inget ovanligt när jag syr, förvisso, men det kan ju komma mer eller mindre lägligt. Oftast är det ju bara att pilla lite på trådarna och reglagen och köra vidare, men här gick det verkligen inte. Jag hann sy (på en provlapp av silnylon) tre-fyra stygn innan tråden hade tjorvat ihop sig och allt satt fast. 

Fram med den lilla skruvmejsel som hör till maskinen, och skruva isär eländet för att försöka borsta bort lite ludd. Inte heller det hjälpte.  

Det är nog dags för en ordentligt smörjomgång, men symaskinsoljan var slut och den bättre hälften var borta på möte, så orken tog slut för ikväll. Hoppas att jag får igång gamla Bettan imorgon!