Årets sista packning

Imorgon flyr jag fältet och tar med ungarna till Östersund och Bydalen. Det är roligare att vara ledig där. Jag har gjort i ordning en ryggsäck med mitt hemmagjorda tält och sovattiraljer för två. Yngsta dottern vill följa med på tälttur på fjället, och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det blir läge så att vi kan ta oss ut. Det ska ju stämma med både väder och att det finns någon som kan stanna hemma med äldsta dottern också. Jag håller tummarna och hoppas att det löser sig fint för alla. Vi ska i alla fall försöka ta oss ut och rida nybörjartur på häst tillsammans, vilket ska bli mycket spännande. Och om vädret tillåter kanske det blir långpromenad till Storfallet också. Barnen ville i alla fall dit för några månader sedan. Lusten brukar ju ha en tendens att avta när det går upp för dem att de måste knata på sina egna fötter hela vägen, men det brukar ju vara trevligt när man väl kommer fram - och på vägen dit också, bara man kommer överens om någon bra stiglek.

Mot Vindelfjällen och Kungsleden!

Man ska välja sina tillfällen för att sätta sig i bilen och dra till fjälls. Det är inte alltid helt lyckat att göra det tidigt på morgonen efter att man varit på ett mycket trevligt bröllop kvällen innan. Min förståndige man var i körbart skick. Det var inte jag. Han tog mig lugnt och tryggt de 18 milen från Gunnarn till Hemavan. Där var jag äntligen i stånd att få i mig lite mat - dagens lunch på Wärdshuset - och så var man fit for fight igen.

Urskog 500 m