Nu är det dags igen! Det kliar i fingrarna och lusten är tillbaka. Nu är det mest tiden det sitter i, och förmågan att hålla sig pigg och alert sedan barnen lagt sig. Ett av de problem jag ställs inför nu, är att jag inte riktigt kommer ihåg hur det var jag tänkte att det skulle bli. Inte för att det spelar någon roll egentligen, för jag kommer ju på nya fiffiga lösningar eftersom, men det är lite irriterande när man hittar en påse med några meter gummiband och andra pryttlar som man inte riktigt minns var man hade tänkt att de skulle sitta...

Nåväl. Duschdraperiringarna som har fungerat klanderfritt som testupphängare för innertältet tills nu, börjar ha spelat ut sin roll. Dags att börja tänka på en mer permanent lösning för att fästa innertältet mot yttertältet. Jag har för detta ändamål införskaffat (och jag kom också ihåg varför!) hålresår av den typ som ungarna har i fotsluten på overaller och galonbyxor. De håller för väta, är lätta att få tag på, och har den trevliga egenskapen att man enkelt kan reglera längden på dem. Så jag klippte till 10 bitar (sex till upphänget mot tältstången och två till vardera långsida, i höjd med där linorna ska sitta på utsidan). Sen var det bara att sy fast en liten knapp i ena änden. Och när jag satt där, uppkrupen i biblioteksfåtöljenfåtöljen och sydde, så fick jag plötsligt flashbacks till något syprojekt jag höll på med som barn. "Långa trådar är latmanstrådar" sa min mamma då, och menade att det INTE gick lättare att sy om man började med en lång sytråd som man hade tänkt skulle räcka länge. J*klar vad det trasslande för mig! Jag blev vid ett tillfälle så frustrerad att jag lyckades slita av den superduperstarka tråden, varför jag nu använde den. Storm på fjället eller inte, så tror jag inte inte att hållfastheten på tråden kommer att vara avgörande för de elastiska stropparna som ska hålla innertältet hängades under yttertältet. Det finns nog betydligt svagare punkter än så... Men jag kom i alla fall till insikt om att man aldrig ska sluta tvinga visdomar på sina barn, även om det verkar gå in genom ena örat och ut genom det andra. 30 år senare kanske de sitter där, och minns hur rätt man hade. Tack mamma....

Kvällens resultat: Duschdraperiring på väg bort, en lös stropp med knapp, och en som jag satt fast genom att knäppa den genom öglan i "taknocken" på innertältet. Den andra änden syr jag fast i yttertältet. Det blir tre längdlägen man kan välja på, så att man kan justera spänningen. Vi får väl se om det visar sig vara en bra eller dålig idé i slutänden.

Och så dagens tittarfråga - vad är detta, och vad ska de vara bra till?

 Slutligen vill jag hälsa min pappa välkommen som läsare. Nu är jag nervös på riktigt när jag skriver, men hittills har han varit riktigt snäll i sina omdömen.