Nu är vi hemma igen efter sommarens första semestervända. Nån undrade nån gång hur många tält man egentligen behöver. Jag vet inte ritkigt hur det är med den saken, men årets nytillskott i familjen är i alla fall ett stort campingtält på 13 kilo, med två rum och kök. Eller åtminstone två rum och matplats med full ståhöjd. Man ska ju ha något som passar när man är ute och turistar också. För nog för att jag gillar vårt Hillebergstält, och tyckte att det var jättestort och lyxigt när vi först skaffade det, men när man hamnar på en camping så blänger man ju faktiskt lite avundsjukt på dem som promenerar ut ur tältet på morgonen, till skillnad från att kravla sig ut ur det. Nu är det färdigblängt för vår del. Nu får vi vara med och trängas med vårt maxitält!

Premiärnatten blev en misärnatt i Örebro, halvvägs mellan Sundsvall och Helsingborg dit vi var bjudna till en god vän. Regn, blåst och kallt. Åker man på semester söderut så förväntar man sig som norrlänning att det ska bli varmare, men så var icke fallet. Vi lämnade kortbyxevärmen i Sundsvall, för att huttra oss igenom den första blåsveckan.

Natt två i tältet tillbringades på en dansk camping. Det visade sig att Ylva nog hade fått ta en alldeles för kall sovsäck, för hon låg mest och huttrade. Jag föreslog att hon skulle ta min sovsäck kommande natt, eftersom jag misstänkte att den nog var lite varmare.

-Nej mamma, jag vill inte ha någon varmare sovsäck!

-Men lilla barn - du sa ju nyss att du frös så mycket i natt att du knappt kunde sova!

-Ja, men jag låg ju och lyssnade på alla märkliga fågelljud hela natten. Om jag inte hade frusit så hade jag ju inte fått den möjligheten!

Det värmde ett ömt modershjärta att även min äldsta telning visar lite intresse för djur och natur! Men efter lite övertalning så kom vi fram till att det faktiskt är fullt möjligt att ligga vaken en stund och lyssna sig mätt på fågelsång även i en varm sovsäck, så till slut gick hon med på ett byte.

För min egen del var jag lite skeptisk inför tältandet. De senaste två åren har jag inte lyckats sova alls i tält. Trots att jag varit lagom varm, använt öronproppar mot alla ljud, och varit fysiskt uttröttad har jag ändå inte kunnat sova. Man började ju misstänka att man var drabbad av någon sorts förbannelse. Hur skulle det gå? Skulle 'tältnatt' för all framtid vara detsamma som 'sömnlös natt'? Lyckligtvis inte. Den tredje natten och framåt sov jag riktigt gott, så nu känner jag jag lugn igen. Och jag riktigt längtar efter att få gå ner i tältstorlek och ge mig ut på fjället istället. Ljungpipare och renar är trots allt gemytligare än måsar och Toyotor.

(Hur det nu ska gå utan kameran, som blev kvar någonstans i Danmark. Ibland är man dummare och slarvigare än man trodde var möjligt...)