Nu är det äntligen semester, och det är dags att göra allt det man hade tänkt att man skulle hinna under sommaren. Hittills har jag hunnit med både att lösa korsord, läsa en bok och sticka lite yllebyxor i barnstorlek inför vintern, så det har börjat bra med tanke på att det ännu bara är början av juli. Det är värre på utrustningsfronten...

Jag har efter många års hårdnackat motstånd gett efter för grupptrycket och marknadskrafterna och inhandlat ett par illgröna foppatofflor. Jag hade förstås inte behövt välja just illgröna om det hade funnits andra färger i min storlek i den butik jag släntrade in i när jag äntligen tagit beslutet att köpa ett par, akut. Det skär i mig att gå omkring i något så sanslöst smaklöst och fult, men jag måste ju medge att de nog är det mest praktiska skopar jag äger. Sköna är de dessutom. Och de väger ju knappt något alls.

I början av sommaren var jag ägare till en underbar digital systemkamera. Dessvärre slarvade vi bort den i Danmark, och som väntat har den inte lämnats in på den lokala polisstationen. (Tips, märk era anonyma kameror med namn och telefonnummer för säkerhets skull - OM någon ärlig människa skulle råka hitta dem...) Nu är den ersatt med en enklare och betydligt mindre kompaktkamera. Den är visserligen en jättebra semesterkamera eftersom den - till skillnad från systemkameran - ryms i byxfickan, men visst känns det som ett tråkigt och onödigt dyrt nerköp.

Det positiva i kråksången är att jag och maken äntligen verkar ha hittat en helg när vi skulle kunna få tid att ge oss ut på en kortare fjällvandring. Nu gäller det bara att våra presumtiva barnvakter är lediga den helgen...

Nej, imorgon plockar vi upp maken efter jobbet och åker iväg på picknickmiddag till Västanåfallet. Det ska bli mysigt. Nya vattenfall är ju aldrig fel!