Som ni förstår har jag inte hittat någon som uppfyller samtliga dessa skall-krav. Så vad gör man då. Jo, eftersom man ändå har med sig en stor, tung och otymplig karta upp på fjället, så får man väl ta kort på de blommor man inte vet vad de heter, och så får man slå upp dem när man kommer hem.
Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.
Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv
Etiketter:
Länkar:
Mars
2013:
April
2012:
Mars, April
2011:
April, Maj, Juni, Augusti
2010:
Januari, Februari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, November
2009:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November, December
2008:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2007:
November
Man behöver en flora!
Med ett vetgirigt sinne men med minne som en guldfisk, har jag länge varit på jakt efter en bra och enkel fjällflora att kunna ta med på fjällvandring. Problemet var ju (som så ofta) att hitta något som passade in på kravspecen.
När Sytertoppen förvandlades till Mount Doom.
En liten berättelse om hur en toppbestigning på ett enkelt sätt förvandlas till ett filmäventyr.
Toppen som hägrade var Norra Sytertoppen. Med sina modiga 1768 meter över havet är det Västerbottens läns högsta topp.
Årets sista packning
Imorgon flyr jag fältet och tar med ungarna till Östersund och Bydalen. Det är roligare att vara ledig där. Jag har gjort i ordning en ryggsäck med mitt hemmagjorda tält och sovattiraljer för två. Yngsta dottern vill följa med på tälttur på fjället, och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det blir läge så att vi kan ta oss ut. Det ska ju stämma med både väder och att det finns någon som kan stanna hemma med äldsta dottern också. Jag håller tummarna och hoppas att det löser sig fint för alla. Vi ska i alla fall försöka ta oss ut och rida nybörjartur på häst tillsammans, vilket ska bli mycket spännande. Och om vädret tillåter kanske det blir långpromenad till Storfallet också. Barnen ville i alla fall dit för några månader sedan. Lusten brukar ju ha en tendens att avta när det går upp för dem att de måste knata på sina egna fötter hela vägen, men det brukar ju vara trevligt när man väl kommer fram - och på vägen dit också, bara man kommer överens om någon bra stiglek.
Min tur till Sytertoppen kommer kanske in som artikel medan jag är borta. Annars får det bli ett blogginlägg när jag kommer hem.
Mot Vindelfjällen och Kungsleden!
Man ska välja sina tillfällen för att sätta sig i bilen och dra till fjälls. Det är inte alltid helt lyckat att göra det tidigt på morgonen efter att man varit på ett mycket trevligt bröllop kvällen innan. Min förståndige man var i körbart skick. Det var inte jag. Han tog mig lugnt och tryggt de 18 milen från Gunnarn till Hemavan. Där var jag äntligen i stånd att få i mig lite mat - dagens lunch på Wärdshuset - och så var man fit for fight igen.
Så skulle man ge sig ut på Kungsleden. Vänliga, turistinriktade människor höll en lift öppen på sommaren, så att vi kunde åka stollift hela vägen upp på kalfjället, och slapp alltså den första tråkiga biten. Det gick inte fort, men bra mycket fortare än om vi hade traskat. Ytterligare ett plus var att det kändes som om vi lämnade myggen bakom oss, där vi dinglade högt ovanför videsnåren. (Det gjorde vi ju naturligtvis INTE, men man ska väl inte underskatta den psykologiska effekten.)
Jag vet inte hur många sådana här skyltar det finns runt om i landet, men just den här sitter någon mil söder om Lycksele längs Blå Vägen, strax innan avfarten mot Vindeln via Ekorrsele, om man kommer från Lycksele, vill säga.