I slutet av åttiotalet gick jag högstadiet på Storsjöskolan i Östersund. Det finns en sak som är kännetecknande för samtliga elever som gick på den skolan under 70-80- och åtminstone tidiga 90-talet.
Vi hade alla samma biologilärare.
Vi tvingades samtliga lära oss en jäkla massa fågelläten.
Genom Facebook och en god kontakt har jag lyckats komma över en kopia av den stencil vi fick i sjuan, och som vi hade prov på ett flertal gånger upp till nian (det kom med tre fågelläten på provet i sex och samlevnad som vi hade i åttan...)
Kanske man skulle ha den i bakfickan när man är ute i fågelskogen? När man väl har fått höra lätena så är beskrivningarna inte så dumma. Listan är lite svårläslig, men här är några favoriter:
- Tofsvipa: Klagande ängsligt. Med saliv i halsen
- Orre: Bubblande kutter
- Sparvuggla: Tidssignalen på radio
- Bergfink: Cirkelsåg i arbete
- Trädgårdssångare: Glatt fylligt joller. Som en vårbäck.
Vi ska ha återträff i början av maj. Tror jag ska ta med den här då och hålla lite förhör när folk är lite lagom runda under fötterna.
Det låter ganska jävligt, vad tycker den lilla bergfinken om den liknelsen?