Vaknade till koltrastsång. Mängder av sångsvan, tofsvipor och lärkor på åkrarna norr om träsket. Också ett par kanadagäss och sädgäss, Nils Holgerssons vilda fåglar. Isfritt här nere vid Byträsk. Fantastiskt! Ett par sångsvanar ligger hundra meter ut från där jag sitter. Något stort, kanske en älg eller ett rådjur, plaskar omkring i vassen norrut. Jag bara hör den. Tre svanar till landar bredvid de första, men jagas bryskt iväg. Kampen om reviret har börjat. Det är en lugn, mulen, morgon med ett par plusgrader. Koltrasten sjunger från andra sidan och gärdsmygen här i strandsnåren. Svanarna är verkligen njugga mot alla inkräktare, som jagas iväg med bett och slag. De vill ha träsket, och då menar de hela träsket, för sig själva. Någon grönfink flyger över. En spillkråka ropar på avstånd, och trummar senare på något som låter som ett plåttak, och nötväckan svarar från andra sidan. Ett gäng gråsiskor slår sig för en liten stund ner i strandalarna och småfisk hoppar ibland på den lugna vattenytan. Det enda som finns kvar av vintern är isen som binder samman vassen längs stranden.

Lärkor på åkern på väg hit. Våren är här! Jag tar chansen och sätter mig på isen för kanske sista gången. Isen ser ut att vara tio centimeter tjock. Det är en halvklar morgon med någon plusgrad. Svag vind söderifrån. Småfrostigt. Spillkråkan ropar från andra sidan, och senare hör jag den trumma lite närmare ifrån. Sångsvanarna trumpetar i söder. Det är konstigt nog inga pilkfiskare här. Den sedvänjan är inte så vanlig på Åland. Havsörn ropar i väster. Markägaren har tydligen eldat på isen här bredvid. En förkolnad hög ligger kvar. Ljudet av ännu flera lärkor som passerar förbi på åtminstone två håll. Man får hoppas att våren kommer igång på allvar nu. Som ett tecken på det hör jag plötsligt ett kacklande ljud och jag riktar kikaren mot tre grågäss som passerar förbi i norr.

Vintern kom och gick. Snöfritt och plusgrader igen. Den första tofsvipan flög på långt avstånd när jag gick hit. Sångsvanar på åkrarna. Ändå känns det lite osäkert att ropa "Våren är här!" ännu. Det blåser från söder. Sångsvanar hörs i träskets södra ända, och så kommer en av dem ljudligt sättandes lågt över isen, och sätter sig bara hundra meter från mig. Den sitter på isen som ett vitt utropstecken med svarta fötter i det gråa. Spridda fågelröster hörs omkring mig: blåmes, siskor, gulsparv. Dugg i luften. Så börjar det småregna. Får se vem av svanen och jag som stannar längst. Hans kamrater kallar på honom. En blåmes inspekterar strandvassen bara åtta meter framför mig. Någon kråka ifrågasätter varför jag sitter här. Regnet ökar. Jag bryter upp.