Nu har det börjat gå upp för mig att det är ett nytt år, det tar alltid några dagar in på det nya året innan jag hajar det så idag på jobbet när jag letade bland dokument och såg "sparad 10-01-2017" behövde jag fundera några sekunder. Det känns som att det kommer att bli ett äventyrligt år, på många sätt.

När allt vitt guld fallit på dagar jag jobbat har jag istället b.la stuckit iväg i pannlampans sken och tagit med mig vänner ut på deras premiärturer på turskidor vilket har varit otroligt roligt och mysigt. Det är något extra med att fara ut i pannlampans, tystnadens och mörkrets sken. Speciellt när stjärnorna väljer att titta fram eller om månen lyser extra starkt.

Jag hoppades just på att stjärnorna skulle lysa under min första vintertältnatt för säsongen, men tyvärr var det molnigt. Det var dock hursomhelst en riktigt härlig tur till Stensdalen som jag gjorde med en likasinnad äventyrlig kompis. Just vintertälta har jag längtat efter att göra sen förra vintern, det är så otroligt mysigt. Stensdalen är en plats jag själv aldrig varit på men som ligger så nära Vålådalen så jag har haft ett enormt sug att ta mig dit. Dels för att kunna veta vad jag ska tipsa gästerna om men även för att se den nya STF Stensdalsstugan. En annan anledning till varför jag ville iväg var för att temperaturen i Vålådalen innan vi lämnade var på ca -20, krispigt. Det var soligt, näsborrarna drog ihop sig när man andades och fina färger av solljuset. Ju närmare vi kom Stensdalen desto varmare blev det. Bara känslan av att slå upp tältet i snön, ner med snöspik och hoppa i tjockaste dunjackan gör mig så glad i själen. Åh vad jag har saknat att vintertälta. Att vi dessutom kollade in den nya fräscha stugan, bastade i den mysiga bastun och blev bjudna på pannkakor av stugvärdarna som jag känner sedan i somras toppade det ännu mer. Vilken kväll, och jag kan helt klart rekommendera att ta ett besök till Stensdalsstugan, det är värt det.

När vi sedan öppnade upp alla ventileringar i tältet (för att det inte ska bli frost och isigt på tältduken), gör sig sovredo och kryper ner i sovsäcken, känner hur kroppen omfamnas av sovsäcken samtidigt som värmen börjar sprida sig för att slutligen släcka lampan och känna kylan i ansiktet när man somnar. Vilken känsla. Det är magiskt.