Jag har knappt suttit still den senaste tiden känns det som, har varit på flängande fot sedan jag tog examen i slutet av oktober och sysselsatt mig själv. Först var jag på en kort roadtrip med slutmål Umeå och hälsa på härliga kompisar och cyklade, klättrade och testade b.la dry tooling (klättra med isyxa och stegjärn på klippa)för första gången vilket var superkul. Att testa en annan del av klättringen öppnade helt nya ögon för mig, en ny typ av utmaning. Några dagar senare satt jag på ett flyg till London, för att under 13 dagar träffa kompisar jag lärde känna på andra sidan jorden för dryga två år sedan för att upptäcka olika delar av mellan England på de platser mina kompisar bor. Det var en väldigt rolig resa. En dag spenderade jag själv med att gå på upptäcksfärd där jag bland annat sov i bivacksäck under stjärnorna på en camping norr om staden Weston-Super-Mare (som ligger vid kusten söder om Bristol) efter att ha hängt i en frän grotta och sett solnedgången. Ett av mina starkaste minnen är när jag och min kompis paddlade kajak med hans hund sittandes på kajaken. Det var en tur som inte var längre än 4km men en av de mest minnesvärda jag gjort, för vi tog oss igenom sektioner med extremt grunt vatten (så pass att det hade gått snabbare att dra kajaken förbi det), under broar, genom grenar och under och igenom hela träd. Det blev en helt annan utmaning och vi kom tillbaka lagom tills att det vart bäcksvart. Att just lägga till dessa oväntade moment gjorde det som båda två gör ibland till vardags till en ny upplevelse, något som ger mig väldigt mycket mer glädje. För ibland är det de enkla och vardagliga man gör, som i kombination med något annat leder det till ett helt nytt äventyr.
Ungefär som min turskidspremiär för året igår kring Fröå med samma kompis som jag tog min absolut första turskidstur med förra året, där blev det också lite av ett äventyr. Vi tog oss iväg vid två tiden och fick leta vår väg förbi bäckar och träd, det var puder, tyst och stundtals blåsigt. Det blev vindskyddshäng och fika när mörkret smög sig på och stjärnorna kom fram. Påväg tillbaka faceplantade jag med pannlampan på mig så näsan fick en smäll när jag for nerför backen vid vindskyddet. Sånt som händer. När det var mörkt och vi tog oss tillbaka i pannlampornas sken blev det en annan upplevelse, vi stannade och slog av våra pannlampor och tittade upp på den mörka himlen och stjärnorna för att njuta av att bara vara. Jag tycker så himla mycket om att hitta äventyr i det vardagliga, det finns äventyr i allt.
