Trodde att jag skulle vara bättre på att dela med mig av allt jag pysslar med, men det hinns som knappt med ibland. Ungefär så mycket sitter jag still. For från Åre --> Sundsvall --> Nikka --> Kebnekaise och hoppade på splitboarden i den strålande solen med Jorun för att traska upp till Tarfala i endast sport bh på överkroppen, då är det mäktigt varmt! Vilken dag! Tog mig även upp på toppen en sväng, trevligt värre och klockrent väder. Tack för en kort men intensivt härlig visit!
Hann hälsa på i Sundsvall i två dagar innan jag packade mina väskor och befinner mig numera på en liten gård i Skåne och varvar tid på klätterhallen i Malmö, jobb, hitta på grejer med likasinnade tjejer i Skånes omnejd med skogen och tystnanden jag har. I det lilla vita torpet med rött korsvirke är jag omringad av åkrar och skog nu under maj månad. Oändliga möjligheter att bara gå ut och sätta sig på en sten och njuta av fågelkvittret, en fin solnedgång över åkern eller ta en springtur och springa vilse. Det går, jag höll på göra det i förrgår när jag i överenergi sprang iväg och följde en stig jag aldrig sprungit på förut så att jag fick ta samma väg tillbaka. Men det gjorde ingenting för det var fint och ett litet äventyr i sig.
Ett annat äventyr var när jag och några andra tjejer, som träffats genom ett äventyrsforum för tjejer tog oss upp till Vallåsen Bike park i lördags och körde Downhill, vi gav liftvärdarna en del skratt och jobb och oj så kul det var. Vi höjde andelen tjejer i parken och vågade efter några åk att släppa på.
Något annat som är så himla härligt är att komma tillbaka till morgonfysen, att kliva upp ur sängen, dra upp rullgardinen och slå på mysig musik och köra igenom kroppen. Jag blir så mycket piggare och gladare då. Eftersom mat i princip alltid smakar bättre utomhus har jag suttit ute och ätit varje dag, att stirra ut över det växande gröna och känna vinden i håret är så mycket mer energi givande än att stirra in i en vägg i min ensamhet.
Min bil bestämde sig för att lägga av för två dagar sedan och är man då riktigt taggad på att klättra så gör man allt för att göra det. Så jag valde att springa de 7.3 km till bussen, åka i en timme och gå tre km till klätterhallen och köra hårt i 3 timmar. Köra igenom de leder jag redan klarat och klara de jag var nära på förra gången, det är så motiverande att hitta folk att prata med och peppas av vilket jag verkligen gillar med klätterkulturen, man hjälps åt. Det blev verkligen ett vardagsäventyr igår, och det känns i kroppen idag. Men det är en fantastiskt skön känsla. Nu lever den igen tack vare att jag fått hjälp av de snälla grannarna att skaffa ett nytt batteri.
