Detta (avlånga) blogginlägg handlar om en ovanlig sjukdom, om att vi kanske alltför sällan inser att vissa besvär inte ryms inom standardmallar eller syns på ett sätt vi förväntar oss. Det handlar också om fröjden när man utmanar sig själv och faktiskt lyckas göra något, just på den nivå man själv befinner sig och om att våga testa sånt som är lite besvärligt..

Jag hade ju skrivit att jag skulle vandra på Ekerö, så det var ju bara att ta tag i projektet. Ekerö kommun har en finfin liten karta, så den tittade jag noga på här hemma. Printer finns bara på kontoret, så det fick bli vandring utan karta. Men hur svårt kan det va??? (rätt knepigt visade det sig! :) ) Mycket nöjd med att jag faktiskt kommer till skott packar jag min lilla ”kappsäck” med kaffe o macka. Och provar ut en flaska till mitt senaste fynd – en slang för dryck! Just denna modell kan man skruva på de flesta standardflaskor och en sån slang köpte jag sista dagen i Alperna. (Korkat värre, den är ju genialisk – varför handlade jag inte en direkt o använde där??? Sent ska syndar’n vakna.) Men nu skulle den testas och jag är verkligen väldigt nöjd! Härligt att ha munstycket på axeln o kunna sörpla en klunk när andan faller på. När flaska 1 var tom fyllde jag på från den som agerat kylklamp o nu långsamt tinat. (det är en idé från varma golfdagar – man fryser en halvfull flaska vatten liggande, fyller på vatten o vips har man kallt vatten hela dagen).

Samma makalösa vyer kan man nog knappast hitta i 08-området, men att få omväxling och se nytt går ju att ordna. Det handlar ju mest om att ta sig för, traska iväg. komma till skott. Inte alltid det enklaste - men att utmana mig själv genom ett blogginlägg har ju fungerat som morot förut! :)

Jag avslutade ju min förra rapport med den lediga dagen och jag kan nu avslöja att jag varken besökte thermalbadet eller satt i solstolen. Nix, här vandrades det på egen fot i dryga tre timmar. Nu blev det mer promenad än vandring då jag gick Kaiser Wilhelm Promenade samt Gasteiner Höhenweg norrut – vilket alltså betyder ”nedåt” i lutning samt på breda fina stigar. Och att det tog sån tid berodde mest på att jag stannade o fotade hela tiden. Många bilder blev det för vyerna är härliga även när topparna täcks av moln.

 Ibland har man ju tur som en tok och så har det nog varit ända sen i lördags (4/8) med tanke på vädret. Vid ankomst hit till Bad Gastein flödade solskenet och det blev en härlig promenad ned till byn, lunch där och sen ett minikraftprov upp till hotellet igen. Ni som varit här vet ju hur brant det är men för er andra: byn är uppdelad i 3 nivåer kan man säga, och antalet höjdmeter från torget på mellannivå upp till tågstationen o hotellet är nånstans mellan 150-200m och det är inte långt i avstånd utan tvärbrant. Ett annat sätt att beskriva är att hotellet som är byggt i denna branta sluttning har huvudentrén på våning 7, går man runt hörnet på utsidan kan man traska in på plan 5 till restaurangen o går man en liten backe ned kliver man in på plan 2!