Ja kära nån – dagen har varit fylld av äventyr, stora som små. Och visst är det av erfarenheterna man lär sig?? Bäst börja från början…

Jag hade ju skrivit att jag skulle vandra på Ekerö, så det var ju bara att ta tag i projektet. Ekerö kommun har en finfin liten karta, så den tittade jag noga på här hemma. Printer finns bara på kontoret, så det fick bli vandring utan karta. Men hur svårt kan det va??? (rätt knepigt visade det sig! :) ) Mycket nöjd med att jag faktiskt kommer till skott packar jag min lilla ”kappsäck” med kaffe o macka. Och provar ut en flaska till mitt senaste fynd – en slang för dryck! Just denna modell kan man skruva på de flesta standardflaskor och en sån slang köpte jag sista dagen i Alperna. (Korkat värre, den är ju genialisk – varför handlade jag inte en direkt o använde där??? Sent ska syndar’n vakna.) Men nu skulle den testas och jag är verkligen väldigt nöjd! Härligt att ha munstycket på axeln o kunna sörpla en klunk när andan faller på. När flaska 1 var tom fyllde jag på från den som agerat kylklamp o nu långsamt tinat. (det är en idé från varma golfdagar – man fryser en halvfull flaska vatten liggande, fyller på vatten o vips har man kallt vatten hela dagen).

Hopp in i bilen o ut på Ekerö förbi avtagsvägen till en av mina favoritgolfbanor Mälarö GK. Sen var ju frågan; hur var det nu – när gick bussarna o var ska jag ställa bilen?? Ooops – där: stopp! Ett naturreservat med p-plats o busshållplats – perfekt! Planen är nämligen att ställa bilen i ”denna ände” – ta buss till startpunkt Sjöängen o så vandra ”tillbaka” till bilen. O bussen ska ju komma nu 10 över ser jag på tidtabellen – suveränt!! Men ack, ingen buss. Mutter och stånk, attans SL!! Nå, här är ju ett naturreservat med vandringsstig o jag ska ju åt det där hållet, längs vattnet – det är ju bara att knata på! Sagt o gjort. Ut i skogen o här finns en finfin stig. (att det är lite taskigt med markeringar (=inga alls) och att stigen inte är röjd från nedfallna träd, bekymrar föga. Vädret är fint, sjön är där den ska (på höger sida) stig finns. Traska på!) Det är lite svårt att ta sig fram här o där, men stigen är ju där, jag följer den. Ser en spännande ticka (så heter det väl) väldigt vacker:

Och spännande spår… kan det vara?? Javisst: Bävern bor här!

Jag hade ingen aning om att bäver kunde bo annat än vid strömmande vatten, men så är det. Jag fick det bekräftat lite senare (av min räddare i nöden). Efter grillplatsen på udden med den fina skylten om naturreservatets stigar så följer jag strandstigen vidare. Den blir allt torftigare.. men den finns..  ett tag. På slutet går jag på ren vilja – det MÅSTE ju finnas en stig här, hallå!! Ekeröleden bör ju hänga på här någonstans. Väl?? Jag brakar genom snåren, följer viltstigarna, beundrar bäverspåren och anar ljusning i tillvaron till slut. Ett lusthus skymtar… och en gräsmatta. Var har jag NU hamnat?? Nå, jag promenerar fint o stilla längs grusvägen, förbi herrgården så tyst o diskret jag kan, tar av ut mot stora vägen för att försynt o obemärkt smita ut från detta privata område. Men se, tji fick jag. Där var en stor automatiserad grind och viltstängsel på ömse sidor slöt tätt till… Så det var bara att bita i det sura äpplet, traska upp till ett hus med bilar o glada skällande hundar o snällt vänta på att nån skulle komma o hjälpa mig. Tack du vänlige som släppte ut mig genom grinden. Förlåt att jag hamnade där – jag SKA ha bättre ordning på mig framöver!! För jag var ju inte alls där jag trodde!! Huvududdens naturreservat på Munsö ligger ju en bra bit från där Ekeröleden har sin start/ände på sträcka två! Skäms på mig…

Men det är ju genom erfarenheter man lär sig. :) Så efter att ha väntat på nästa buss (som inte heller kom) insåg jag att SL förstås bytt hållplatsernas skyltar inför vintertidstabellen som gäller från imorron, men bussarna kör som dom ska enligt sommartidstabellen…  Så det kan bli!!

Jag hittade i alla fall tillbaka till min bil (idag skulle precis vad som helst kunnat hända kändes det som) och tog den hela vägen ut till Sjöängen som ju var den tänkta startpunkten för dagen, om bussen kommit som jag trott. (fast då hade jag inte fått se bäverns tuggande eller varit med om inlåsningsprincipens knasighet – så på det stora hela var det ju rätt bra!) Nu spanade jag in starten på den ”rätta” leden (som ju är markerad!!) o där gick jag en liten ”fram och åter” vandring så att jag i alla fall fick 3 timmars vandring idag. Väsby hage är fenomenalt vacker – kor o får håller den öppen.

Så vad har jag lärt mig? Jo att ha med karta!!! Men att människor man möter är så himla snälla och bussiga att det löser sig även om man agerar lite korkat. Jag har sett att det finns bäver på Munsö, jag vet att min dricka-slang är knallbra och jag ska, nästa gång, starta Ekeröleden på rätt ställe och faktiskt gå den!! Forts följer alltså…