Iallafall så finns det här en 9-hålsbana som är belyst vissa höstkvällar. Igår var det (troligen) sista gången för i år som Arlandastad hade sin el-bana upplyst o fin så det gällde att passa på. 8 stycken glada golfare var vi som samlades o huttrade i höstkylan innan vi kom igång. Somliga (dvs jag) rätt väl påbylsade med varmt underställ, mössa & vantar. När man väl kommer igång håller man förstås värmen finfint, raska steg framåt o kraft i svingen! ;)
Som omväxling till välklippta fairways ska jag traska på slingrande vandringsleder. Min blogg är nybörjarvandrarens dagbok, från promenadvägens milslinga till etapper på Sörmlandsleden. Det första målet, en vecka i Alperna, är nått och avklarat. Nu vandrar jag vidare, främst i närområdet men med blicken fäst i fjärran...
Mitt i livet är det dags att utmana kropp & knopp med vandring.
Användarnamn: GolfvandrareIntressen: Vandring, Golf förstås! :-)
Om att vandra om natten...
Ibland måste man prova på lite tossiga saker! Det leder till glada skratt och härligt umgänge med massor av positiv energi. Så vad är det då för tokerier er golfvandrare givit sig ut på? Jo - nattgolf! Visst låter det spännande?!? (Men, i ärlighetens namn en smula missvisande. En mörk, sen höstkväll är ju egentligen inte "natt", men det struntar jag glatt i just nu.)
Om vilda djur och bristen på vandring..
Jag är just hemkommen efter en vecka i Sydafrika. Helt sanslöst... lite jobb o lite ledigt, men är man där i denna otroliga miljö blir jobbet "ledig tid" också. Vi bodde på en lodge som ligger mitt inne i ett naturreservat så det är först grindar in till reservatet, sen grindar in till hotellområdet. Reservatet är stort, har "the big 5" och den norra delen saknar väg vilket gör att alla vilda djur har ett halvt reservat att dra sig undan till om de vill. Det känns trevligt.
Att vara där.. det är så mysko. En zebra är liksom lika randig i Kolmårdens park som i Pilanesberg. En giraff lika långhalsad och elefanten lika stor. Skillnaden är förstås att vildhundsflocken äter den impala de just nedlagt "på riktigt" - likadant med lejonflocken morgonen därpå. Men nånstans känns det ändå som man är mitt i ett naturprogram på TV! Konstigt.
Om sånt som inte syns men känns..
Kan man sitta i rullstol ena stunden och vandra nästa? Det verkar inte klokt?! Det kan ju inte stämma – rullstol behövs ju endast för dem som inte kan gå! Eller?
Detta (avlånga) blogginlägg handlar om en ovanlig sjukdom, om att vi kanske alltför sällan inser att vissa besvär inte ryms inom standardmallar eller syns på ett sätt vi förväntar oss. Det handlar också om fröjden när man utmanar sig själv och faktiskt lyckas göra något, just på den nivå man själv befinner sig och om att våga testa sånt som är lite besvärligt..
Om konsten att fastna bakom lås o bom...
Ja kära nån – dagen har varit fylld av äventyr, stora som små. Och visst är det av erfarenheterna man lär sig?? Bäst börja från början…
Jag hade ju skrivit att jag skulle vandra på Ekerö, så det var ju bara att ta tag i projektet. Ekerö kommun har en finfin liten karta, så den tittade jag noga på här hemma. Printer finns bara på kontoret, så det fick bli vandring utan karta. Men hur svårt kan det va??? (rätt knepigt visade det sig! :) ) Mycket nöjd med att jag faktiskt kommer till skott packar jag min lilla ”kappsäck” med kaffe o macka. Och provar ut en flaska till mitt senaste fynd – en slang för dryck! Just denna modell kan man skruva på de flesta standardflaskor och en sån slang köpte jag sista dagen i Alperna. (Korkat värre, den är ju genialisk – varför handlade jag inte en direkt o använde där??? Sent ska syndar’n vakna.) Men nu skulle den testas och jag är verkligen väldigt nöjd! Härligt att ha munstycket på axeln o kunna sörpla en klunk när andan faller på. När flaska 1 var tom fyllde jag på från den som agerat kylklamp o nu långsamt tinat. (det är en idé från varma golfdagar – man fryser en halvfull flaska vatten liggande, fyller på vatten o vips har man kallt vatten hela dagen).
Om att komma vidare..
...när den vanliga morgonpromenadvägen känns lite enahanda och trist. Inga milsvida utsikter, enorma branter, dalgångar och snöklädda toppar...Se där vilka effekter en vecka i Alperna kan få! Längtan tillbaka är stark..
Samma makalösa vyer kan man nog knappast hitta i 08-området, men att få omväxling och se nytt går ju att ordna. Det handlar ju mest om att ta sig för, traska iväg. komma till skott. Inte alltid det enklaste - men att utmana mig själv genom ett blogginlägg har ju fungerat som morot förut! :)
