Så – nu är jag på hemmaplan igen. För att hålla andan uppe så gick jag ut på en rask morgonpromenad vid 06.30 och gick med glada kliv uppför den lilla barnskidbacken i närheten. Något litet har minsann alpvandrandet gjort för kondition och uppåtklivsteknik!

Jag avslutade ju min förra rapport med den lediga dagen och jag kan nu avslöja att jag varken besökte thermalbadet eller satt i solstolen. Nix, här vandrades det på egen fot i dryga tre timmar. Nu blev det mer promenad än vandring då jag gick Kaiser Wilhelm Promenade samt Gasteiner Höhenweg norrut – vilket alltså betyder ”nedåt” i lutning samt på breda fina stigar. Och att det tog sån tid berodde mest på att jag stannade o fotade hela tiden. Många bilder blev det för vyerna är härliga även när topparna täcks av moln.

Sen dags för vandringsdag 5 som inleddes med 2xskidlift som lyfte oss 954m upp till Graukogel. Där traskade vi på smala stigar, över stenfält och ibland med mycket brant lutning nedåt åt sidan.

 Inte så jättejobbigt mätt i höjdmeter men koncentrationen var på topp. Det fanns nämligen många ställen att vricka även en välklädd fot!

Vi gick först nedåt lite innan vi svängde upp över en brant för att nå alpsjön Palfner See. 10 grader höll vattnet och medan jag badade mina fötter, var andra modiga o badade hela o hållna!

Vägen därifrån var rejält trixig bland stenblocken

och sen gick vi nedför rena mördarbacken. Trots stretch så kändes det rejält i lårmusklerna både en och två dagar efteråt.

Dag 6 var sista vandringsdagen och nu tog vi gondolliften halvvägs upp mot Stubnerkogel från Bad Gastein. Därifrån vandrar vi 550 höjdmeter upp till toppen.

Här var det stundtals rejält jobbigt. Både för att det var brant, men också på grund av sugande lera och trassliga rötter den första sträckan och stora höga kliv från stock till sten lite längre uppåt. Inte så lätt när man har korta ben! Men det gick – jag klarade det – och var också rätt modig om jag får säga det själv.. :

Så vad är mina intryck nu efter denna avklarade arrangerade vandringsresa till Alperna? Jag är mycket positivt överraskad och glad! Några punkter;

-          Vi har haft fantastiska guider (både lokala bergsguider och reseledare) som tillmötesgått olika önskningar om byte av nivå/svårighetsgrad, varit kunniga om allt från historia till botanik samt haft ett härligt glatt humör

-          Att gå i grupp har en överraskande positiv effekt; man blir pushad att orka lite till och hänga med uppför vilket gör att man kämpar mer o inte pausar direkt när man blir trött. Det ges positivt stöd och man kan dela erfarenheter. En enda dag råkade gruppen bli lite stor, men det hanterades jättebra av vår guide.

-          Morgongenomgången med karta, höjdmeter & avstånd gav bra information och möjlighet att byta grupp – tex om en brant stigning, eller smal kam som ska passeras, inte kändes bra för dagsformen.

Nu kan ju varken resebolag eller guider vara ansvariga för vädret, men denna vecka var det väldigt välordnat med regn på kvällar o nätter, uppehåll o fint under vandringen på dagen!

Som vandringsamatör var det förstås också bra att ha kunnigt folk som ledde alltihop. Ingen osäkerhet kring vägval, inga funderingar på hur det ser ut längre fram (klarar jag det). Så länge man hittar ”sin grupp” o ”sin nivå” är det bara (?!) att hänga med o njuta! Att vara ute i cirkus 6 timmar och sen komma ”hem” till hotell med pool och massor av god mat var också skönt och rätt lyxigt. Och maten var fenomenalt god så trots allt vandrande har jag tyvärr inte förlorat en enda av mina något överflödiga kurvor!

Jag har absolut fått smak för vandrande i utländsk miljö (speciellt myggfri sådan insåg jag i morse när några ettriga och hungriga myggor anföll mig). Men först ska jag gå mer på närliggande leder – kanske testa ett weekend-vandrande med B&B-boende?