Som omväxling till välklippta fairways ska jag traska på slingrande vandringsleder. Min blogg är nybörjarvandrarens dagbok, från promenadvägens milslinga till etapper på Sörmlandsleden. Det första målet, en vecka i Alperna, är nått och avklarat. Nu vandrar jag vidare, främst i närområdet men med blicken fäst i fjärran...

Mitt i livet är det dags att utmana kropp & knopp med vandring.

Användarnamn: Golfvandrare

Intressen: Vandring, Golf förstås! :-)

Mer på profilsidan


Kategorier:


I Alperna - del 1

Sådär, nu är alpvandrandets första halva avklarad och på den ”lediga” dagen är det ju lämpligt att rapportera hur det går. Och det går riktigt bra!

 Ibland har man ju tur som en tok och så har det nog varit ända sen i lördags (4/8) med tanke på vädret. Vid ankomst hit till Bad Gastein flödade solskenet och det blev en härlig promenad ned till byn, lunch där och sen ett minikraftprov upp till hotellet igen. Ni som varit här vet ju hur brant det är men för er andra: byn är uppdelad i 3 nivåer kan man säga, och antalet höjdmeter från torget på mellannivå upp till tågstationen o hotellet är nånstans mellan 150-200m och det är inte långt i avstånd utan tvärbrant. Ett annat sätt att beskriva är att hotellet som är byggt i denna branta sluttning har huvudentrén på våning 7, går man runt hörnet på utsidan kan man traska in på plan 5 till restaurangen o går man en liten backe ned kliver man in på plan 2!

Ankomstdagen avrundades med ett magnifikt åskoväder med blixtar i parti o minut.

 Söndagen – dvs dag 1 – var det träningsdag när man skulle prova ut vilken vandringsgrupp som passar fysik o kondition. Modigt kliver jag in i röd grupp (den lite tuffare) och vi går raskt men nedåt och det går bra.. Vi passerar en golfbana i dalen (där det var nära att jag ”råkade svänga fel”) och sen ett svagt uppförslut. Efter en liten vattenpaus vänder guiden kosan uppför – och här snackar vi UPPFÖR! Brant, väldigt brant och bra tempo. Pust, stånk o stön. Solen gassar, det är VARMT, och uppför, väldigt mycket uppför – ta sikte på nästa skugga, andas där, upp till den grästuvan, andas, skugga där uppe, traska dit o andas.. Uj, det var tufft. Men sen kom ett mer vågrätt parti (o vilken utsikt) och jag med flera kunde konstatera att vi både överlevt och faktiskt inte sackat efter helt hjälplöst. När vi sen konfronterades med nästa brant gick det faktiskt lite bättre… fast då hägrade förstås lunchen också!

 

vackert! .. men vilken väg gick vi nu då?? :

Dag 2 var jag dock väldigt matt och beslöt raskt att kliva ned till grön grupp. Här ”slipper” men branta uppstigningar och får istället transport upp med bergbana & linbana och kan njuta av vandring en smula mer vågrätt men på hög höjd (2050möh) med fenomenala vyer. Samma kanonväder på dagen – och regn på kvällen. Det var perfekt att kunna byta grupp och anpassa vandringen efter dagsform. Heder åt arrangören som ordnar så fint!

 

Dag tre var jag åter vid gott mod och klev in i blå grupp – nu har jag testat dem alla på denna alpina vandringsnivå (det finns ju alpin+ också, för bergsgetter & klättrare) – som gjorde en härlig tur ut från Sportgasteins p-plats. In i naturreservatet på knaggliga stigar där det krävdes koncentration för att inte kliva snett. Vi såg murmeldjur men inte gems (man kan inte få allt) och hade en skön och sval vandring denna molniga dag. Skönt när det stiger uppför att inte dessutom ha brännande sol! Och regnet kom inte förrän om kvällen – mycket välordnat.

Murmeldjure ÄR på bild... nånstans:

 

Magnifika vyer även när topparna är dolda av molnen:

 

Dag 4 – idag alltså – är det sk ”ledig dag” och många åker på utflykt till Venedig eller Salzburg. Jag vandrar, det är så härligt! (känner kanske också att jag måste motionera bort en del av all god mat jag glatt proppar i mig!) Idag tog jag en lugn tretimmarstur nedåt dalen och stannade ofta för att fotografera. Molnigt och därmed perfekt vandringsväder även om mitt tempo inte är snabbt precis, det är ju semester!!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-08-08 22:43   fowwe
Det går ju fint med dina utmaningar och din utveckling som vandrare. Landskapet ser vackert ut. Snart är du nog med i gruppen alpin+ också och ger dig upp på höga toppar ;-).
 
2012-08-09 08:48   brigas
Vackert som tusan,men höjden måste suga extra i benen.
 
Svar 2012-08-09 16:38   Golfvandrare
Britt: äldsta damen som går i blå grupp är 72!! Vilken "krutgumma"! Mina ben är inte helt friska (vilket jag kanske kommer till i ett annat inlägg) men det går finfint även om jag, som alla andra, blir lite trött när dagen är slut. Fenomenalt nöjd o glad att klara av vandrandet dock!!
 
2012-08-09 20:32   brigas
Var mycket i Alperna i slutet av 70-talet,början 80.Då man kämpat sej upp till nån halvklättrig topp (i mitt tycke)så hälsades man av ett glatt äldre par,mannen med protes på ett ben ,och en snaps...Lätt överdrift,men så kändes det vara..
 

Läs mer i bloggen

Om att vandra om natten...

Ibland måste man prova på lite tossiga saker! Det leder till glada skratt och härligt umgänge med massor av positiv energi. Så vad är det då för tokerier er golfvandrare givit sig ut på? Jo - nattgolf! Visst låter det spännande?!? (Men, i ärlighetens namn en smula missvisande. En mörk, sen höstkväll är ju egentligen inte "natt", men det struntar jag glatt i just nu.)

Iallafall så finns det här en 9-hålsbana som är belyst vissa höstkvällar. Igår var det (troligen) sista gången för i år som Arlandastad hade sin el-bana upplyst o fin så det gällde att passa på. 8 stycken glada golfare var vi som samlades o huttrade i höstkylan innan vi kom igång. Somliga (dvs jag) rätt väl påbylsade med varmt underställ, mössa & vantar. När man väl kommer igång håller man förstås värmen finfint, raska steg framåt o kraft i svingen!  ;)

Om vilda djur och bristen på vandring..

Jag är just hemkommen efter en vecka i Sydafrika. Helt sanslöst... lite jobb o lite ledigt, men är man där i denna otroliga miljö blir jobbet "ledig tid" också. Vi bodde på en lodge som ligger mitt inne i ett naturreservat så det är först grindar in till reservatet, sen grindar in till hotellområdet. Reservatet är stort, har "the big 5" och den norra delen saknar väg vilket gör att alla vilda djur har ett halvt reservat att dra sig undan till om de vill. Det känns trevligt.

Att vara där.. det är så mysko. En zebra är liksom lika randig i Kolmårdens park som i Pilanesberg. En giraff lika långhalsad och elefanten lika stor. Skillnaden är förstås att vildhundsflocken äter den impala de just nedlagt "på riktigt" - likadant med lejonflocken morgonen därpå. Men nånstans känns det ändå som man är mitt i ett naturprogram på TV! Konstigt.

Om sånt som inte syns men känns..

Kan man sitta i rullstol ena stunden och vandra nästa? Det verkar inte klokt?! Det kan ju inte stämma – rullstol behövs ju endast för dem som inte kan gå! Eller? 

Detta (avlånga) blogginlägg handlar om en ovanlig sjukdom, om att vi kanske alltför sällan inser att vissa besvär inte ryms inom standardmallar eller syns på ett sätt vi förväntar oss. Det handlar också om fröjden när man utmanar sig själv och faktiskt lyckas göra något, just på den nivå man själv befinner sig och om att våga testa sånt som är lite besvärligt..

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg