En bra karta för södra Stockholm fanns redan i ryggan sen Sörmlandsledsvandringarna så igår tog jag bilen och åkte söder om Stockholm för att leta mig tillbaka till ett trivsamt kantarellställe längs med leden. Det kunde fungera bra som steg I i min karta&kompasskurs var tanken. Inledningsvis kan dock noteras att det går snabbare att komma dit man vill om man svänger av från stora vägen där man ska! Så efter en helt oplanerad liten utflykt bortåt Gustavsberg (vackert är det förresten!) så kom jag faktiskt just till den väg & parkering jag tänkt mig. På med kängor o lastad med fika&mackor traskade jag iväg. Jag mötte Sörmlandsleden helt programenligt och gick längs med den som tänkt. Nu är det tydligen så – mycket märkligt men sant – att jag inte är ensam om att leta efter skogens gula guld. Så det lilla kantarellställe jag en gång sett, var nu tomt och öde. Men eftersom målet med vandringen förutom en o annan kantarell också var orientering, kartläsning & kompasshantering brakade jag raskt ut i terrängen längs en liten skogsbilväg och så småningom längs en halvt bortglömd stig (med kantareller på!). För att underlätta för mig själv höll jag kontakt med den stora kraftledningen vilken också utgjorde riktpunkt för kartläsningen. Efter att ha korsat ett fuktigt parti under ledningen, trasslade jag mig uppför en ås och där störde jag en råbock mitt i middagsslummern. Han hostade irriterat åt mig och brakade iväg åt andra hållet. Väl uppe hittade jag en bra sten att sitta på och här kunde jag ta en rätt ointressant men för mig minnesvärd bild av min första orienteringstur (i vuxen ålder kanske ska tilläggas) med kraftledningen i blick som ledde mig till min fikaplats:
Mitt i livet är det dags att utmana kropp & knopp med vandring.
Användarnamn: GolfvandrareIntressen: Vandring, Golf förstås! :-)
Premiär för karta & kompass (& kantarell)
Om man är van att plocka svamp i ett o samma område så hittar man snart som i sin egen ficka. Varje stigning, jätteek eller aspdunge signalerar precis var man är. Nu när jag lämnat de småländska skogarna där jag plockat svamp och jagat kor genom åren så väntar nya skogar och stigar på att utforskas. Men efter att nyligen ha hört en kompis beskriva det otäcka med att gå vilse och hur lätt gjort det är, skaffade jag mig en kompass! Det kändes nästan lite fånigt, jag som har bra lokalsinne och som brukar kunna ta mig fram och åter utan större problem. Men jag inser också att det är stor skillnad på att kliva runt i välbekanta tassemarker eller att ströva i marker som är helt obekanta. Så därför var det dags för miniutflykter i syfte att träna kompassläsning & orientering! (smartphone med gps? Nix - har ingen sån.. en av få troligen som inte har (än?).)
Kompisvandring - Etapp 3 på Sörmlandsleden
Det här såg nog kul ut... En med kjol, linne, axelremsbag o gympaskor modell lite kraftigare o så en med stadiga vandringskängor, långbyxor, rejäl ryggsäck o stavar! Men det funkar ju oavsett vad man har på sig.
Etapp tre är välmärkt och trevlig att gå. Vissa partier är väldigt breda o fina stigar, andra ställen är steniga o fulla med rötter. Det gäller att se vart man placerar fötterna - risken att vricka en vrist är stor. Det är också långa bitar med fina spångar, inte bara över mossar och våtmark utan också i stigningar där det säkert kan bli väldigt blött och lerigt. Cirkus 4 timmar tog det att traska de 12 km som etappen utgör med några vattenpauser och en lite längre lunchpaus vid en fin liten sjö:
Inspiration smittar av sig... ett inlägg om golf.
Tänk så fiffigt att inspiration och motivation sprider sig rent automatiskt. Här kommer jag igång med vandrandet lite mer ordentligt vilket ger massor av positiv energi och parallellt får jag en rejäl aha-upplevelse i golfen! Såhär är det:
Av olika rutiga och randiga skäl (som är en helt annan historia) så har mitt intensiva golfande fått en liten knäck. Från 80-90 rundor per säsong klockade jag in "skruttiga 50-talet" golfrundor 2011 och årets extremt regniga juni har dragit ned spelandet till ett minimum så här långt i år. Inte kul, motivationen tröt och lusten att spela närmast självdog. Och det är inte roligt när något man normalt gör i ur o skur liksom tappar sin glöd…
Ensamvandringspremiären avklarad!
Blogginlägget "om konsten att skjuta upp" fungerade fint som utmaning! Igår traskade jag faktiskt etapp 2+1 på Sörmlandsleden, lite drygt 1.5 mil med promenad till o från pendeln. Jag är väldigt nöjd över att ha trotsat det inre motståndet och givit mig ut på egen fot. Det är ju ingen märkvärdig tur på något sätt, men om man är lite harig av sig så känns det ändå väldigt modigt på nåt vis och skönt att ha vågat och klarat av! :-) Så hur var det då? Jo, förutom myggen så blev det en härlig tur!
Den nya ryggsäcken är visserligen en smula bökig att packa, den är lite "smal i midjan" så att säga, men superskön att bära och det är ju det viktigaste. Kängorna med de nya sulorna fungerade jättebra, men visst blir man trött i fötterna den sista biten. Imorse upptäckte jag också en blåsa ytterst på en tå som jag inte alls märkte igår så det är nog bra att gå mera så att tår och fossingar vänjer sig ordentligt. Och så glad jag är att ha stavar: de är verkligen sköna att ha speciellt de sista kilometrarna när benen är trötta. Då behövs det balanshjälp bland stenar och rötter eller på hala och leriga områden (och sådana fanns det gott om!).
Om den ädla konsten att skjuta upp...
Tänk så enkelt det är att skjuta upp något och så många bra undanflykter och ursäkter det finns att ta till hjälp! Jag ligger i startgroparna för att gå 2 etapper av Sörmlandsleden som en dagsutflykt på ensam fot. Tja, ligger i startgroparna är väl kanske mycket sagt, snarare står jag en bit ifrån o tittar på nämnda gropar.. Det är så många frågor som nog kanske kräver svar innan jag absolut måste komma till skott.. Tex kan man grunna på om det är smart att gå när det är risk för regn - kanske är myggen inte lika ilskna då? Eller ska jag gå när det är varmt - annan slags träning inför Alpturen men kanske bättre? Så ska jag vänta till en sån dag? Och bör jag kanske ha en bättre karta med, för säkerhets skull trots att jag gått den biten en gång redan? Eller ska jag helt enkelt skjuta upp riktigt rejält och vänta på en kompis som kanske blir ledig om en vecka???? Och kommer de nya sulorna att fungera som tänkt - eller ska jag kanske gå lilla milspåret o prova först? Och VAD ska jag ta med för lunch nu när det är varmt... Och ja just det - har jag nån bra liten papperspåse eller bytta för eventuella kantareller och blåbär??
Ja ni ser - det är rena rama tramset alltihop! Jag menar, det handlar ju inte om nån polarexpedition precis utan en liten fjuttig dagstur inom mobiltäckt område och med närhet till befolkade områden. Jag talar ju språket desutom o kan be om hjälp om så behövs... :-) Jag är en MES som inte bara traskar iväg! Men, ha - jag har hittat en lösning:
