Den nya ryggsäcken är visserligen en smula bökig att packa, den är lite "smal i midjan" så att säga, men superskön att bära och det är ju det viktigaste. Kängorna med de nya sulorna fungerade jättebra, men visst blir man trött i fötterna den sista biten. Imorse upptäckte jag också en blåsa ytterst på en tå som jag inte alls märkte igår så det är nog bra att gå mera så att tår och fossingar vänjer sig ordentligt. Och så glad jag är att ha stavar: de är verkligen sköna att ha speciellt de sista kilometrarna när benen är trötta. Då behövs det balanshjälp bland stenar och rötter eller på hala och leriga områden (och sådana fanns det gott om!).
Som omväxling till välklippta fairways ska jag traska på slingrande vandringsleder. Min blogg är nybörjarvandrarens dagbok, från promenadvägens milslinga till etapper på Sörmlandsleden. Det första målet, en vecka i Alperna, är nått och avklarat. Nu vandrar jag vidare, främst i närområdet men med blicken fäst i fjärran...
Mitt i livet är det dags att utmana kropp & knopp med vandring.
Användarnamn: GolfvandrareIntressen: Vandring, Golf förstås! :-)
Ensamvandringspremiären avklarad!
Blogginlägget "om konsten att skjuta upp" fungerade fint som utmaning! Igår traskade jag faktiskt etapp 2+1 på Sörmlandsleden, lite drygt 1.5 mil med promenad till o från pendeln. Jag är väldigt nöjd över att ha trotsat det inre motståndet och givit mig ut på egen fot. Det är ju ingen märkvärdig tur på något sätt, men om man är lite harig av sig så känns det ändå väldigt modigt på nåt vis och skönt att ha vågat och klarat av! :-) Så hur var det då? Jo, förutom myggen så blev det en härlig tur!
Om den ädla konsten att skjuta upp...
Tänk så enkelt det är att skjuta upp något och så många bra undanflykter och ursäkter det finns att ta till hjälp! Jag ligger i startgroparna för att gå 2 etapper av Sörmlandsleden som en dagsutflykt på ensam fot. Tja, ligger i startgroparna är väl kanske mycket sagt, snarare står jag en bit ifrån o tittar på nämnda gropar.. Det är så många frågor som nog kanske kräver svar innan jag absolut måste komma till skott.. Tex kan man grunna på om det är smart att gå när det är risk för regn - kanske är myggen inte lika ilskna då? Eller ska jag gå när det är varmt - annan slags träning inför Alpturen men kanske bättre? Så ska jag vänta till en sån dag? Och bör jag kanske ha en bättre karta med, för säkerhets skull trots att jag gått den biten en gång redan? Eller ska jag helt enkelt skjuta upp riktigt rejält och vänta på en kompis som kanske blir ledig om en vecka???? Och kommer de nya sulorna att fungera som tänkt - eller ska jag kanske gå lilla milspåret o prova först? Och VAD ska jag ta med för lunch nu när det är varmt... Och ja just det - har jag nån bra liten papperspåse eller bytta för eventuella kantareller och blåbär??
Ja ni ser - det är rena rama tramset alltihop! Jag menar, det handlar ju inte om nån polarexpedition precis utan en liten fjuttig dagstur inom mobiltäckt område och med närhet till befolkade områden. Jag talar ju språket desutom o kan be om hjälp om så behövs... :-) Jag är en MES som inte bara traskar iväg! Men, ha - jag har hittat en lösning:
Är vandring också en materialsport? Javisst! :-)
Jag är ju golfare i grund och botten och därmed van vid en ”materialsport”. Det vet ju varenda en att det går att köpa bättre spel med nya klubbor o bollar, bättre puttning med ny putter, och att med ny driver, snyggare skor och matchande handske blir det genast längre slag. Att bunkerslagen går som en dans om man bara köper just den där nya speciella sandwedgen säger sig självt och sist men inte minst: en ny golfbag, det gör susen det! (Att träna o ta lektioner o sånt är bara trams, shopping löser alla problem! :-)
Nu med en ny sport att anamma var jag förstås lite orolig att devisen ”det är bara att traska iväg” skulle vara sann. Så skönt det var att läsa om Alpvandringen där det finns krav på speciella vridstyva kängor med litet skaft som skyddar vristen. Shopping var alltså helt nödvändig!
Om konsten att våga vidga vyerna..
En dag i mars 2012 fastnade blicken på annonser om vandringar i alperna. Det såg så härligt ut! Bad Gastein har jag besökt för massor av år sen, även då i sommartid och i sällskap av lilla mamman. Vi bodde på Salzburger Hof och det jag minns är deras fenomenala mat - men då vandrade vi inte utan hade bara några dagars semester.
Efter funderingar hit och dit slog jag modigt till och bokade en resa i augusti. Det kändes som en god idé att vidga vyerna från golfbanornas värld till vandringsledernas. Jag har spelat massor av golfbanor, både här och utomlands och golfens vackra miljöer ligger mig varmt om hjärtat. Men av olika rutiga och randiga skäl är det dags att göra nåt nytt och som van golfvandrare känns steget (!) inte alltför långt till att släppa den välklippta tryggheten för mer vildvuxen natur. Dessutom går dessa båda intressen ju att förena!
