Värsta/sämsta friluftsminnet

[carta]

Det var dags för den årliga fisketuren 10 mil bort som alltid varar i två dygn. Platsen är mycket svåråtkomlig men med hjälp utav båt och elmotor så kan man nå dit på 2 tim. Sagt och gjort, framme på platsen så förbereder vi lägret och därefter sticker ut för att fiska. Timmarna går och hungern skriker från magen, vi tog upp två stycken gösar som vi tänkt att grilla över öppen eld och vänder tillbaka. Väl framme vid den redan färdiga eldstaden så ber jag om tändaren, något som då hade missats i packningen. Båda två satte sig runt eldstaden i tysthet och bara stirrade rakt in i pinnarna i säkert fem minuter innan vi kom på idén med marinbatteriet till elmotorn.

Allt löste sig som tur var och vi kunde gå och lägga oss mätta.


Vart annat år så bär det av till Idre fjäll med flera andra familjer, efter att ha lastat in allt i stugorna från bilarna så bär det av ut på fjälltopparna. vi har parkerat bilen och gått i ca en timma när dottern blir röd i ansiktet och tårarna rinner. Tittar på dottern som säger "pappa, jag har bajsat". Efter att ha tömt hela ryggsäcken på fjället, så slog det mig att blöjorna låg kvar i stugan. Det var bara att vända tillbaka medan alla andra familjerna fortsatte uppåt.

 

[handske]

Besvärliga fransmän

Urho Kekkonens nationalpark, östra Lappland 2014:

Det led mot kväll och jag kom till stugan där jag tänkte sova för natten. Det var en öppen stuga där vem som helst får ta in. Två fransmän var redan där, en man och hans flickvän. Killen var ivrig för det var mycket kantareller i skogen och han hade redan plockat en massa. Han förklarade entusiastiskt på engelska att han gillade att steka svamp och att han gärna kunde steka lite svamp till mig så jag också skulle få smaka. Han satte igång att steka på vedspisen. Jag frågade efter en stund av rent intresse om det var lättare att steka på gasspisen i stugan. Han var inte säker men gick över till gasspisen. Han höll på och mixtrade med pannan en god stund. Efter ett tag började det lukta lite bränt. Plötsligt ändrades hans humör, han verkade spänd. Sen sa han att nu var det klart och sen tog han pannan och hällde upp svamparna på min tallrik. Nu verkade han mycket besvärad och sur. Han sade nåt på franska åt sin flickvän. Hon såg oroad ut och efter ett tag ursäktade de sig och sade att de nu skulle flytta över till sitt tält för att sova. Jag anade hela tiden att nåt låg i luften men förstod inte riktigt vad. De stack ut och jag började äta svampen som var torr och lite bränd. Den gick att äta ändå. Vet inte riktigt vad som gick fel, men antagligen misslyckades han med matlagningen, blev sur och kanske ansåg att det var delvis mitt fel eftersom jag "föreslagit" att han skulle använda gasspisen. Vet inte säkert. Men att handskas med kinkiga fransmän och deras sårade känslor mitt ute i finska vildmarken är liksom en absurd situation. Kunde inte bry mig mindre om vad som gick fel eller om det var nåt jag sa eller inte sa. Har även tidigare erfarenheter av fransmän att det lätt blir fel och sen är det omöjligt att få reda på vad som gjort dom på dåligt humör.