Värsta/sämsta friluftsminnet

[Raud]

Tornado, Jörgen, Seww ni har alla de fruktade matrelaterade trauman- jag lider med er!

Egna dåliga erfarenheter av frystorkat: Gourmet älggryta med nudlar, fullkomligt oätbar.
Det är så himla illa när man sett fram emot ett varmt mål och så kan inte fjäll- eller ens sjöhungern komma över att det smakar apa!

En "halv påse" frystorkat låter helt galet. När jag själv var i "svulla-växa-åldern" så var jag och farsan bland annat uppe vid Keb fjällstation. Innan farsan hunnit börja på sin första portion hade jag hämtat min backning (och fler blev det, vissa ställen ska nog undvika "'ät allt du orkar")!

En gång hade jag fått för mig att testa 100% överlevnad på naturens villkor ute i skärgården. Hade bara med mig mat för första kvällen och tänkte att det skulle börja från morgonen därpå.
Lärde mig detta: är man ensam så kommer all vaken tid att gå åt till att samla föda. Snabbt kom jag underfund med hur djuren i skogen har det- de gör ju inget annat än käkar hela dagen!
Överlevnadsexperimentet varade inte särskilt många dagar till...

 

[Raud]

Joanna, det låter som om du fick lära dig många läxor i ett svep! Lika bra att få det överstökat på en gång
Jag har personligen varit bortskämd med föräldrar som inte gjort så mycket annat än varit ute i naturen så de har väl fört vidare en hel del "ryggmärgsbeteenden" till oss barn...
Har sett såna skräckexempel ute i fjällen med familjer som suttit fast på fjällsidan, iklädda jeans, bomullslinnen och tennisskor med helt släta sulor... (OBS sann anekdot, tyärr).
Det är många som tänker just att "hur svårt kan det vara" när det kommer till fjällvandring, och visst, alla leder är inte så avancerade och det finns ju bemannade fjällstationer lite här och var men detta är ju inte direkt gällande för den övervägande majoriteten av fjällvärlden. Räddningshelikoptern blir överhettad....

"Pedalen", ditt andra bidrag låter ju som ett riktigt äventyr! Kombinerad kanot/tvättmaskin minsann, haha, förlåt men det låter bara för roligt! Det "sura" blir väl sen när man ska sova och allt bara dryper...
Men attans va skönt det är när man väl stapplar in i sitt hem och kraschar i soffan!
....sen går det några dagar så vill man ut i det igen!
Det sköna är bara skönt i relation till något annat.

 

[avslutad210712]

På min andra fjällvandring hade jag brännaren till Trangiat i kastrullen där jag skulle laga mat och hade inte bränt ur den ordentligt. Kan lova att maten var oätlig när det hade läckt ut rödsprit

 

[Raud]

På min andra fjällvandring hade jag brännaren till Trangiat i kastrullen där jag skulle laga mat och hade inte bränt ur den ordentligt. Kan lova att maten var oätlig när det hade läckt ut rödsprit

Ah, gamle rödis. Sätter minsann sprätt på grejerna
Minns från värnplikten- stf. grpC kommer ut ur tältet med ett paket kex och ber mig smaka.
- vet du vad det smakar? säger han
- nää... säger jag men håller med om att det smakar udda.
- det smakar bra mäsk!
GrpC dyker upp och undrar var vi fått kexen ifrån. Stf. säger att de låg i tältet.
- Aha säger han, de var från min ryggsäck. Bränsleflaskan hade läckt ur och kexen hade visst sugit upp en del...
Vi spottade ut det vi hade i munnen och sköljde rikligt med vatten...

"T-röd, smaken du aldrig minns"

 

[seww]

En annan klassiker i mitt liv, var när jag var runt 8-10 år gammal och skulle på fisketur med farsgubben i hembyn.
Under de åren hade man hört så mycket gott om dessa små bäckar djupt inne i skogarna så självklart ville man följa med.

Men att vara 8-10 år, och gå genom Tornedalens skogar, rika på myrar och en massa mygg, och följa efter en man som gillar att ta sk. genvägar genom ostigade skogar, var inte bra för humöret.
Nu vet jag att det är en 3-4 km till bäcken, tar en 40 min att gå för mig idag, efter stigar med lite spångar osv. Men för 10 år sen var det lite annat...

Jag tror att dessa strapatser hat etsat sig fast hos mig, för nu har jag inget emot att gå dessa sträckor, jag tycker inte myrar är så farligt jobbiga. Samtidigt tänker man "tänk om det hade slagit bakut, att jag hatat att gå ut på tur pga av dessa "äventyr"?"
Idag förstår jag inte hur folk vill ta fyrhjulingen ut i bushen istället för att gå... Vansinne...

 

[Raud]

Seww, jag känner igen mig.

Finns ett klassiskt foto av mig som 5-åring i Vemdalen när jag satt mig ner "hit men inte längre" på bergssluttningen. Morsan försökte locka mig med marianne med fick till svar:
Jag HATAR marianne!!!

När åren sen gick och lillsyrran körde samma visa så hade man ju något att förhålla sig till och då gick det ju bättre att visa sig tuff
Men nog har jag avskytt skog, fjäll och fågelskådning i mina dar, för att inte nämna långfärdsskidor (har fortfarande lite svårt för det faktiskt) men nu kan jag inte leva utan det!
Jag är så evinnerligt tacksam för att mina föräldrar höll ut och var konsekventa med att visa det fantastiska med friluftslivet för oss ungar.
Jag kommer helt säkert göra samma sak med mina eventuellt framtida barn, hur mycket de än må klaga och streta! Ha!

 

[Adam K]

Berg och magar är inte alltid kompatibla.
Jag var på Aconcagua Jan -00 och hade tänkt gå normalvägen till campen på 5900 möh och sedan traversera till polish glacier för toppdan, följde med ett gäng som gick normalvägen för att reka men en bit längre, vände för att jag 'ändå skulle hela vägen imorrn' och canaletan var en urtråkig grusbacke som inte var värd att stuka foten på, om jag skulle snubbla på vägen ner. trött o dan. Jo, trött var jag.
På kvällen åt jag frystorkat som var kvar sen tidigare, och vatten kom utifrån. Förklaring nog.
Resulatet var en hel natt med röven bar utanför kojan på 5900möh. Jag gick in efter första attacken, men hann knappt in innan det var dags att krypa ut igen. Sen vågade jag inte.
Frmåt morgonen hade jag tömt mig nog för att kunna plocka ihop utrustningen och börja vackla neråt. Plockade upp tält och mer utrustning på nästa camp och sen vacklade jag vidare nedåt basecamp. Halvvägs mötte jag min bror som blivit efter med egen dålig mage. Tack och lov vände han och hjälpte mig ner, men det var inte mycket lättare, eller roligare, för det.
Det blev ingen 'dan efter'-attack.

 

[seww]

Seww, jag känner igen mig.

Finns ett klassiskt foto av mig som 5-åring i Vemdalen när jag satt mig ner "hit men inte längre" på bergssluttningen. Morsan försökte locka mig med marianne med fick till svar:
Jag HATAR marianne!!!

När åren sen gick och lillsyrran körde samma visa så hade man ju något att förhålla sig till och då gick det ju bättre att visa sig tuff
Men nog har jag avskytt skog, fjäll och fågelskådning i mina dar, för att inte nämna långfärdsskidor (har fortfarande lite svårt för det faktiskt) men nu kan jag inte leva utan det!
Jag är så evinnerligt tacksam för att mina föräldrar höll ut och var konsekventa med att visa det fantastiska med friluftslivet för oss ungar.
Jag kommer helt säkert göra samma sak med mina eventuellt framtida barn, hur mycket de än må klaga och streta! Ha!

Jag har för mig att Lars Monsen också tackade sina föräldrar för utomhuslivet.
Jag och min släkt bor i det närmaste i skogen redan, och sen jagar o fiskar vi mycket så utelivet är en stor del av mitt liv. Äger man dessutom en fastighet blir det ytterligare lite roligare!

 

[TomasF]

Har flera minnen och minns tex 2002, då tog jag och en kollega tog med 26 kanot-ovana tonåringar på dagstur i en stor havsvik:

Vi lastar kanoterna vid en brygga. Det ösregnar. Mycket försenade kommer vi till vår rastplats. Alla är rysligt hungriga, trötta men ganska glada. Min trevliga kollega bestämmer att alla killar ska baka pinnbröd och alla tjejerna ska samla ved. Sagt och gjort.Men var är tändstickorna?

Har ni blivit utskälda av en hungrig tonåring? 26 gånger blev vi utskällda. Degen fick vi kasta - den går ju inte att äta rå. För att orka fick vi äta minst en rå korv var. Sen var det bara att bita i det sura äpplet och paddla tre timmar igen. Första hjälpen och tänkstickorna hittade vi sedan på bryggan.

 

[joanna]

Fler matrelaterade trauman

Som sagt har jag mycket dumt på lager, men försedd med plåtmage och totalt okänslig för blodsockerdippar vid tillfällig svält, trodde jag inte jag kunde råka ut för matrelaterade trauman - ändå har jag lyckats åstadkomma ett sådant.

I min gröna ungdom, ute på en lång liftartur, tog jag mig upp i Rodopibergen för att se ett uråldrigt ortodoxt kloster. Väl där blev jag sugen på att vandra över de vackra bergen på min vidare färd söderut. Inga problem med utrustningen, lilla sovsäcken etc var med, men jag bar ju inte på någon mat. Utanför klostret fanns en liten kiosk med kartor, souvenirer, chokladkakor, påsar med mandel och valnötter, samt stora paket Mariekex. En bonde mittemot sålde gudomligt doftande tomater och nyplockade äpplen. Friskt vatten påstods gå att finna uppe i bergen. Jag provianterade bäst jag kunde och gav mig av.
Det var sensommar. Efter tre solheta dagar var jag fortfarande mätt, otörstig och salig över de vackra vyerna, men... helt desperat av längtan efter salt. Nötter, äpplen, kex, tomater och källvatten är gott och närande, men kunde inte ersätta alla saltmängder jag svettats ut. Till slut gick jag omkring och slickade rent min egen salta hud. Insåg allvaret när jag började få ont i huvudet och ansatser till kramp i vaderna och tog mig ner till närmsta by. Tömde lilla byaffären på saltgurka och mådde genast helt ok, men hade fått mig en tankeställare för framtiden.

 

[Raud]

Har ni blivit utskälda av en hungrig tonåring? 26 gånger blev vi utskällda. Degen fick vi kasta - den går ju inte att äta rå. För att orka fick vi äta minst en rå korv var. Sen var det bara att bita i det sura äpplet och paddla tre timmar igen. Första hjälpen och tänkstickorna hittade vi sedan på bryggan.

Va tacksamt!
Rå korv och värdelöst pinnbröd, det blev väl det bestående minnet för kidsen. I ett sånt läge krävs det extra mycket för att imitera "läget under kontroll" Huvvaligen vilket fiasko. Nästa gång kanske "beroende av väderleken" är ett bra förhållningssätt till utflykter av det slaget? Svårt att hålla koll på all mtrl. när man har 26 hormonstinna ungar som irrar omkring överallt...
Tur ändå att det finns såna som du, själv hade jag inte gjort det för allt guld i världen!

Efter tre solheta dagar var jag fortfarande mätt, otörstig och salig över de vackra vyerna, men... helt desperat av längtan efter salt. Nötter, äpplen, kex, tomater och källvatten är gott och närande, men kunde inte ersätta alla saltmängder jag svettats ut. Till slut gick jag omkring och slickade rent min egen salta hud. Insåg allvaret när jag började få ont i huvudet och ansatser till kramp i vaderna och tog mig ner till närmsta by.
Tömde lilla byaffären på saltgurka och mådde genast helt ok, men hade fått mig en tankeställare för framtiden.

Ouch! Det måste ha varit en läskig upplevelse!
Det låter dock väldigt lustigt med att "tömma byaffären på saltgurka"! Måste ha smakat riktigt gott! Läste redan i tidiga tonåren "Överlevnadshandboken" av John "Lefty" Wiseman där det noga påpekas på flera ställen att man måste ha salt med sig.
Minns även överlevare från massakern i Srebrenica som berättade om den inledande perioden när de hölls fångna i byn, innan massakern. De hade mat och vatten med berövades på allt salt. Till en början hade allt gått bra men sen, efter någon vecka så började problemen uppstå...

 

[Peifen]

Är uppväxt med friluftsliv och åren har bjudit på både skratt och gråt "där ute". Värst av allt var ändå då min svåger frös ihjäl i Norge efter en paddelolycka. Det har satt tydliga spår i mitt liv men även "sporrat" mej till den jag är idag.

Positiva upplevelser finns det tack och lov mycket fler av...den senaste nu i veckan då jag gjorde en mycket fin tur i Rondane med min älskade livskamrat.