Vad vanligaste dödsorsaken bland fjällvandrare
GustavOh; sa:
Det är ett bra argument för att ta med en vadlina om man vet vad man gör. För mig som aldrig vadat med lina skulle det förmodligen snarare öka risken om jag gav mig på ett svårt vad mha lina. (Givet att jag annars skulle vänt om, väntat eller sökt bättre vad.)
Det dn skriver om är ju att olycksrisken ökar pga fler ovana fjällvandrare och mer pressade planer. Att råda en oerfaren fjällvandrare med för lite marginal i planeringen att ta med en lina känns inte bra alls.
Jag ifrågasätter inte alls att en vadlina kan öka säkerheten, men åtminstone jag tänker inte använda en sådan i ett läge där det verkligen behövs, förrän jag testat i realistiska (men säkra) förhållanden först.
En av poängerna i artikeln är att till skillnad från vad man lätt skulle kunna tro är det inte de som klättrar vilka råkar mest illa ut.
Den vanligaste dödsorsaken vid fjällvandring är vadning.
När det gäller användningen av vadlina är det en tämligen okomplicerad sak. Man behöver bara lära sig de allra enklaste varianterna av säkring, d v s med linan runt kroppen på ett visst sätt eller genom en bromsknut på en karabiner med ett band på. Det lär man sig på en halvtimme. Självfallet bör man öva en del och pröva i lättare vad eller på torra land så att man kan hantera repet korrekt när man ska vada.
En sak som är viktig att ha klart för sig är att en vadlina egentligen inte ökar ens förmåga att ta sig genom svåra vad. Ett vad som är för svårt, som är omöjligt, är lika omöjligt med som utan vadlina. Linan förbättrar inte ens förmåga att stå emot strömmen eller välja linjer.
Däremot är linan oerhört viktig för säkerheten. Går man ikull dras man inte med strömmen. Istället kan man ta sig upp på land med hjälp av sin partner. Sannolikheten att man skadar sig eller omkommer minskar radikalt. Jag har dragits omkull flera gånger och har tack vare vadlinan klarat mig undan med att bli genomblöt av iskallt vatten.
MAJJEN; sa:
De allra flesta vad i Sarek är ofarliga. Visst kan man ramla och blöta ner sig, kanske få ett och annat blåmärke.
Precis, nu råkar det förhålla sig så att huvudet är ganska ömtåligt. En smäll som ger en ett blåmärke på benet kan resultera i medvetslöshet om man får den på huvudet. Sedan är det inte lång till en drunkningsolycka.
Ett mycket bättre råd än att ta med ett vadarrep, är att läsa in sig på den sträcka man tänker vandra.
Trams: fullt jämförbart med att säga att det bättre att läsa in sig på ett berg som man vill klättra än att ta med sig rep, stegjärn, isyxa eller andra attiraljer som krävs.
Vadlinor används för att öka säkerheten vid vad, eftersom de effektiv förhindrar att man dras iväg.
Vidare är vaden sällan väl beskrivna. Att vada handlar i hög grad om linjeval. Hamnar man några meter fel kan man i vissa vad vara riktigt illa ute.
Ta reda på vilka TÄNKBARA svårigheter du kan stöta på. Ta reda på vilka ställen de olika jokkarna är lättast att vada. Ta reda på alternativa färdvägar om det trots allt skulle vara för svårvadat.
En tänkbar svårighet är väl just att det är mer vatten i bäcken än man hade väntat sig, t ex p g a en värmebölja som föranlett en snabb avsmältning av snö, eller p g a ihållande skyfall. Ibland kan man vänta ut ett vad och hoppas att det lugnar sig, att det blir mindre vatten, till nästa morgon, etc. Det kan bli så illa att man måste vända för att ta en annan väg.
Går man svåra vad är en vadlina en självklarhet och jag är ganska övertygad om att om fler använde vadlina skulle färre omkomma i vad.
