Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[Puukare]

Så åkte en beställning in på denna SOG Aegis Camo. Med assisterad öppning. Japanskt AUS 8-stål. Bladlängd 89 mm, totallängd 210 mm. Greppsäkert DigiGrip handtag.

 

[dePaul]

Så åkte en beställning in på denna SOG Aegis Camo. Med assisterad öppning. Japanskt AUS 8-stål. Bladlängd 89 mm, totallängd 210 mm. Greppsäkert DigiGrip handtag.

En bra slicer! Hoppas på en kort recension när du använt kniven ett tag. Eller är det en samlarkniv?

~Paul~

 

[dePaul]

Spyderco Vesuvius, ATS-34.

~Paul~

 

[pialia]

Precis kollat på en föreläsning med Murray Carter, han pratar lite om Japanska "white steel". Någon som skulle kunna utveckla lite? Finns det en standard av white steel som majoriteten av alla Japanska företag håller sig till eller varierar det mycket? Är det någon som har provat och kan komma med en västerländsk jämförelse?

Tack

 

[kimmolilja]

re

Paul. jag tänkte inte direkt på utseendet med kniven för snygg är den utan mer att använda horn i en köks kniv. Vet hur horn blir om det får vara fuktigt för länge o tyvärr så drar det åt sig lite också. Det var det jag syftade på. Om du använder den kniven ofta så får du nog se vad jag menar efter ett tag. Rekommenderar att du använder wax till skaftet då o då om du har den som användare

 

[dePaul]

Precis kollat på en föreläsning med Murray Carter, han pratar lite om Japanska "white steel". Någon som skulle kunna utveckla lite? Finns det en standard av white steel som majoriteten av alla Japanska företag håller sig till eller varierar det mycket? Är det någon som har provat och kan komma med en västerländsk jämförelse?

Tack

De vita kolstålen tillverkas i Japan av Hitachi Corp. De består av tre grader: White paper steel nr 1, 1A, 2 och 3. Deras korrekta namn är Shirogami 1, Shirogami 1A, Shirogami 2 och Shirogami 3.

Andra namn: Shiro-Ko 1, Shiro-Ko 1A, Shiro-Ko 2 och Shiro-Ko 3, samt Shiroichi-ko (vitt nr 1), Shiroini-ko (vitt nr 2).

Shirogami 1A har den högsta andelen kol i matrisen räknat på volymens viktprocent. I praktiken är dock skillnaden mellan dessa stålsorter liten och värmebehandlingen är helt avgörande när det gäller vilken av dem kommer på topp. Rent generellt kan man säga att de mer kolhaltiga sorterna är sprödare men hårdare och därför håller skärpa väl, medan de med mindre kol är slagsegare men håller kanske skärpan något sämre. Men som sagt, de flesta märker absolut ingen skillnad.

De handlar om i stort sett rena kolstål med väldigt lite förorenande ämnen. Kornet är litet och väldistribuerat. Den typiska hårdheten för alla dessa ståltyper ligger en bra bit över 60 RC. En orsak till det att det i Japan av tradition finns en strävan till så hårda eggar som möjligt. Dessa ståltyper är nämligen specifikt framtagna för knivindustrin.

Vissa av dessa stålsorter har dessutom ett tillägg som heter Virgin. Dvs jungfrulig. Detta namn syftar på att stålet är nyupptaget och inte återvunnet. En stor del av världens stål är ju återvunnet. Virgin är det inte. Japanerna börjar dock få stora problem med att hitta nya gruvor för att utvinna dessa stålsorter eftersom de gamla gruvorna börjar sina. Av denna anledning har man bland annat vänt sig till Sverige och börjat köpa en del svenskt stål från framför allt Sandvik.

Med andra ord, våra svenska koltyper är minst lika bra som de japanska. Det är i stort sett samma renhet, samt att de svenska järnmalmsreserverna är större än de japanska. Likaså är våra tekniker, kemister och materialingenjörer väl i klass med de japanska, varför också värmebehandlingen är säkrad. Du behöver därför inte gå långt för att få tag i dugligt svenskt kolstål, både rent och låglegerat.

Det har de senaste åren blivit något av en hype att köra på japanskt kolstål. Japanerna har nämligen lyckats med sin diskreta promo för sina alster. Det ingår inte sällan en del mysticism när det gäller deras stål och värmebehandling.

Personligen anser jag att ett bra rostfritt är ett bättre val i samband med kockknivar i allmänhet och krog-knivar i synnerhet. Rostfritt rostar inte lika lätt som kolstål, det avger inga smakämnen till maten och det är i de allra flesta fallen tåligare mot abrasiv nötning, dvs slitage. Resultatet är således att man inte behöver slipa/bryna kniven lika ofta som en kolstålskniv.

Kolstål har två fördelar mot rostfritt. Det är slagsegare, dvs tål större mekanisk påverkan i fråga om bändningar, vridningar och slag, samt att det är något lättare att slipa/bryna. Men som sagt. Slagseghet är inte direkt den egenskap man behöver i ett kök. Slitstyrka är det däremot .

~Paul~

 

[dePaul]

Paul. jag tänkte inte direkt på utseendet med kniven för snygg är den utan mer att använda horn i en köks kniv. Vet hur horn blir om det får vara fuktigt för länge o tyvärr så drar det åt sig lite också. Det var det jag syftade på. Om du använder den kniven ofta så får du nog se vad jag menar efter ett tag. Rekommenderar att du använder wax till skaftet då o då om du har den som användare

Tack för förslaget Kimmo! Jo, jag vet att horn är lite känsligare men faktum är att jag aldrig haft problem med det. Jag har använt hornhandtag på en stor skara knivar och endast en har uppvisat en liten krökning intill tången. Det var en gammal Holmberg-slidkniv av bowietyp. Den köpte jag dock begagnad så personligen är jag oskyldig till dådet .

Sedan bör du veta att jag har för vana att genast diska, skölja och torka av noga ALLA mina knivar oavsett stål och handtagsmaterial. Jag är mycket pedantisk på den punkten. Den aktuella Santokun använder jag inte, har så många andra att ta till.

~Paul~

 

[pialia]

De vita kolstålen tillverkas i Japan av Hitachi Corp. De består av tre grader: White paper steel nr 1, 1A, 2 och 3. Deras korrekta namn är Shirogami 1, Shirogami 1A, Shirogami 2 och Shirogami 3.

Andra namn: Shiro-Ko 1, Shiro-Ko 1A, Shiro-Ko 2 och Shiro-Ko 3, samt Shiroichi-ko (vitt nr 1), Shiroini-ko (vitt nr 2).

Shirogami 1A har den högsta andelen kol i matrisen räknat på volymens viktprocent. I praktiken är dock skillnaden mellan dessa stålsorter liten och värmebehandlingen är helt avgörande när det gäller vilken av dem kommer på topp. Rent generellt kan man säga att de mer kolhaltiga sorterna är sprödare men hårdare och därför håller skärpa väl, medan de med mindre kol är slagsegare men håller kanske skärpan något sämre. Men som sagt, de flesta märker absolut ingen skillnad.

De handlar om i stort sett rena kolstål med väldigt lite förorenande ämnen. Kornet är litet och väldistribuerat. Den typiska hårdheten för alla dessa ståltyper ligger en bra bit över 60 RC. En orsak till det att det i Japan av tradition finns en strävan till så hårda eggar som möjligt. Dessa ståltyper är nämligen specifikt framtagna för knivindustrin.

Vissa av dessa stålsorter har dessutom ett tillägg som heter Virgin. Dvs jungfrulig. Detta namn syftar på att stålet är nyupptaget och inte återvunnet. En stor del av världens stål är ju återvunnet. Virgin är det inte. Japanerna börjar dock få stora problem med att hitta nya gruvor för att utvinna dessa stålsorter eftersom de gamla gruvorna börjar sina. Av denna anledning har man bland annat vänt sig till Sverige och börjat köpa en del svenskt stål från framför allt Sandvik.

Med andra ord, våra svenska koltyper är minst lika bra som de japanska. Det är i stort sett samma renhet, samt att de svenska järnmalmsreserverna är större än de japanska. Likaså är våra tekniker, kemister och materialingenjörer väl i klass med de japanska, varför också värmebehandlingen är säkrad. Du behöver därför inte gå långt för att få tag i dugligt svenskt kolstål, både rent och låglegerat.

Det har de senaste åren blivit något av en hype att köra på japanskt kolstål. Japanerna har nämligen lyckats med sin diskreta promo för sina alster. Det ingår inte sällan en del mysticism när det gäller deras stål och värmebehandling.

Personligen anser jag att ett bra rostfritt är ett bättre val i samband med kockknivar i allmänhet och krog-knivar i synnerhet. Rostfritt rostar inte lika lätt som kolstål, det avger inga smakämnen till maten och det är i de allra flesta fallen tåligare mot abrasiv nötning, dvs slitage. Resultatet är således att man inte behöver slipa/bryna kniven lika ofta som en kolstålskniv.

Kolstål har två fördelar mot rostfritt. Det är slagsegare, dvs tål större mekanisk påverkan i fråga om bändningar, vridningar och slag, samt att det är något lättare att slipa/bryna. Men som sagt. Slagseghet är inte direkt den egenskap man behöver i ett kök. Slitstyrka är det däremot .

~Paul~

Väldigt intressant, tack så mycket. Carter nämner faktiskt Sverige i föreläsningen, framförallt Uddeholm och hur vi tillverkar väldigt bra stål. Jag är faktiskt väldigt dåligt påläst när det gäller svenskt stål, jag har väl lite småkoll på vad som finns i Moraknivarna t.e.x.

Jag såg att Richmonds Ultimatum Gyuto finns i 19C27, enligt Sandviks hemsida så är det 13.5% chromium, men ändå beskriver Richmond den som "semi-stainless". En citat ur en av recensionerna på CKTG "I was surprised how fast,1 use,had started a patina to set it. Not sure if I like that" Är inte 13.5% mer eller mindre klassat som rostfritt? Trodde S30V och majoriteten av EDC stålen låg runt 14%

Vad finns det fler för svenska stål som går att jämföra med t.ex. japanernas white och deras rostfria motparter? Är det något som används av större företag eller är det bara mindre semi-custom makare som använder det?

Jag tycker det finns både så lite information och så få exemplar av knivar med svensk stål där ute, det är inte ofta det nämns i trådar på BF t.ex. Amerikanerna kanske är lite partiska!

Förlåt om jag bombarderar med frågor

 

[dePaul]

1. framförallt Uddeholm och hur vi tillverkar väldigt bra stål.

2. Jag är faktiskt väldigt dåligt påläst när det gäller svenskt stål, jag har väl lite småkoll på vad som finns i Moraknivarna t.e.x.

3.Jag såg att Richmonds Ultimatum Gyuto finns i 19C27, enligt Sandviks hemsida så är det 13.5% chromium, men ändå beskriver Richmond den som "semi-stainless"...........Är inte 13.5% mer eller mindre klassat som rostfritt?

4. Trodde S30V och majoriteten av EDC stålen låg runt 14%

5. Vad finns det fler för svenska stål som går att jämföra med t.ex. japanernas white och deras rostfria motparter? Är det något som används av större företag eller är det bara mindre semi-custom makare som använder det?

6. Jag tycker det finns både så lite information och så få exemplar av knivar med svensk stål där ute, det är inte ofta det nämns i trådar på BF t.ex. Amerikanerna kanske är lite partiska!

7. Förlåt om jag bombarderar med frågor

1. Carter är förstås älskare av kolstål, men också vissa svenska rostfria, såsom AEB-L/13C26.

2. Inte ens stålet i mororna är så enkelt att typbestämma. Det hela har att göra med världsmarknadspriser, tillgång och årgång. En KJ Mora 2000 har inte samma blad nu som för några år sedan. Jönsson-mororna har alltid varit en enigma, liksom tidiga Frosts, CA, Hultorna och Lindblom.

3. Allt över 13% är per definition rostfritt. Dock diskuteras det huruvida men inte borde kalla stål upp till 14% för semi-rostfria. Problemet ligger i de övriga kemiska komponenterna och värmebehandlingen. Två på pappret likadana stål kan rosta på helt olika sätt trots att de har nästan indentiska kompositioner.

4. De flesta pulverstålen ligger runt 14 - 20. Den gamla favoriten 440C låg på runt 18%. Problemet med för mycket krom är att det gärna binder andra legerade ämnen och bildar kromkarbider. Det är inte alltid bra eftersom det minskar sådana ämnens som Molybden eller Vanadins roll i matrisen. Både Molybdenkarbider och Vanadinkarbider är avsevärt hårdare än kromkarbider. Kromet har dessutom en rostskyddande effekt. Tyvärr brukar för mycket krom resultera i skörare blad.

440A som har mindre kolandel än 440C är t ex lämpligt till huggare och vissa svärd, medan 440C skulle haverera i samband med denna applikation. 440A har mindre korn än 440C som på sätt och vis påminner om D2. Trots det som brukar det inte vara några problem att slipa fram en snäv och hållbar egg på 440C så länge värmebehandlingen är korrekt utförd.

5. Tyvärr används inte så mycket av de svenska kolstålstyperna till den grad som de skulle kunna användas. Det finns många kandidater bland förhållandevis rena och låg/mellanlegerade svenska kolstålstyper som t ex: Uddeholm 20C, 20C15, 15LM, 15N20, 2140/Arne, Roltec, Vancron 40, Vanadis 4E, 60, 30, 23, samt Rigor. Sandvik har en del stålsorter som motsvarar Uddeholms dito.

De stålyper som används mest är 2140/Arne, 20C och 15LM. 2140 motsvarar det amerikanska AISI O1.

6. Självklart är amerikanerna både partiska och patriotiska. Dock har det svenska stålets popularitet ökat på senare tid, mycket tack vare en del firmors användande av det samma. T ex Kershaw. Det gäller dock oftast rostfritt stål. Även den svenska morakniven har rönt mycket framgångar under de senaste 5 åren.

7. Ingen fara, det är ju trots allt min hobby .

~Paul~

 

[MAW]

Här är en bild på den där Ekan jag talade om häromdagen. Två blad, en fil och en kapsylöppnare.
Den andre bilden är på en fällkniv som också legat i en låda länge. Tror det är en kniv för dig Paul då den är avsedd för fiskare OCH har en stjärnmejsel Dessutom tång och bryne till krokar samt verktyg för avfjällning. Tycker produkten är rätt rolig. Gjord i Tyskland. Bägge knivarna behöver putsas upp lite.

/M

 

[dePaul]

Här är en bild på den där Ekan jag talade om häromdagen. Två blad, en fil och en kapsylöppnare.
Den andre bilden är på en fällkniv som också legat i en låda länge. Tror det är en kniv för dig Paul då den är avsedd för fiskare OCH har en stjärnmejsel Dessutom tång och bryne till krokar samt verktyg för avfjällning. Tycker produkten är rätt rolig. Gjord i Tyskland. Bägge knivarna behöver putsas upp lite.

/M

Haha, det var en lustig rackare den där tyska kniven. Har en liknande fast utan tång och stjärnmejsel från polska Gerlach. Precisionen är kanske inte den högsta men roliga knivar är det trots allt.

EKA-n är en ofta förekommande pjäs på Trattis. Varianter på dessa brukar ropas ut i parti och minut. Kul kniv men lite för bräcklig för min smak. Har gett en liknande till min kära mor så hon kan peta naglarna när hon sitter på bussen till stan .

Gerlachkniven:

~Paul~

 

[MAW]

Ja rätt festliga pjäser. Ska sälja bägge, till den som vill köpa haha.