Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[dePaul]

men det är det inte utan en mer vanlig Randall mod 28 som jag bara älskar att hantera även om jag inte använder den så ofta. Sen har jag sen ett tag en äldre remington fällis jag tagit upp tidigare som jag alltid har med mig i fickan o den är onekligen en av mina favoriter även fast den inte är dyr.

Förstår att du gillar Randallen. En av mina favoriter trots att den uppvisar alla de element som jag egentligen inte gillar, dvs en våldsamt stor ricasso, onödigt stor nedre flärp på parerskyddet och ett tjockt blad. Men ur estetisk synpunkt så är den otroligt snygg!

Har du kanske en bild på fällkniven?

~Paul~

 

[Nirrebosse]

Har du kanske en bild på fällkniven?

~Paul~

Jag är också nyfiken på kniven.

. Vad gäller värdet av en remington är det nog rätt avhängigt vilken period det är. Om det är en bullet från 80-90 talet är det så bra kvalitet som Camillus kunde prestera vid tidpunkten, och det var en bra tillverkare. Vissa modeller som mountain trappern från 83 kan dra iväg hiskeligt. Är det en numrerad silver bullet blir det väl ännu lite mer. Skiljer väl även på om det är hornimiterande delrin eller naturtellt jiggedbone eller trä i skollorna.
Jag har en Baby bullet trapper från 1991 med delrinskaft. Vackert förvisso men jag skulle gissa att kniven ligger kring sitt nypris på 500:- forfarande. Rasande bra kniv för såna pengar by the way. Kul serie att samla då de tog upp en ny bulletmodell varje år och gjorde en reproduktion. Inte sann orginalet då de använde 440 A i stålet i stället för orginalets 1095 men de gjorde ett bra jobb med sitt enkla rostfria stål ändå vad jag förstått. Stämmer även med min bullet som håller bra egg.

Om det är en kniv från orginaltillverkningen på 20 och 30 talen är den värd mycket, även sliten, åtminstånde i USA. Remington har på nåt vis blivit deras flaggmärke. Kanske tillsammans med gamla schatt och Morgan och exvis robeson. Gamla Case från 70-talet eller tidigare har samma kultrykte.

Efter att cammillus konkade några år inpå 2000-talet så har Baer och Son tillverkat remington bulletknivar. Har inte hört nåt gott alls om dem.

Bosse

 

[Nirrebosse]

Mer vad gäller Case.

Några modeller jag tror det kan vara läge att kolla på vid inköp för en samlare.

Tony Bose, som kanske är den mest aktade av alla customtillverkare på slipjointknivar har samarbetat med Case om några modeller. Tidigare nämnda Swayback jack är ett exempel. Det finns även en Swayback gent som bara har warncliffebladet. En är en sawbelly stockman och en är en saddlehorn trapper. Nyast är en Backpocket i storlek med en regular trapper men med bara ett blad. En bra serie att samla ur då den har en historia och en avgränsning som annars kan vara svår att hitta bland Case alla specialsamlings kollektioner. Titta på nätet efter djungeln av hocus pocus. Case är på nåt sätt ett märke att både akta och förakta. Kräver kunskap. Bosedesignerna är nåt tiotal $ dyrare än Case vanliga produktion. Får riktigt bra resentioner som kvalitetsmässigt bättre än den vanliga produktionen.
Det görs även en semicustom i samarbete mellan Case och Tony bose varje år sedan ca 10 år tillbaka i några hundra exemplar / modell. De har vanligen ATS-34 stål i bladen och ska visst vara exeptionella de ligger väl ca 300 $ över vanlig produktion. tror nog det vore en kolosal utmaning för en svensk att få ihop den samlingen komplett då den är synnerligen åtråvärd i hemlandet.

Det finns varningstecken att köpa Caseknivar från 80 och 90 talen samt några år inpå 200talet då de hade lite sisodär kvalitetskontroll under perioden. De kan vara väldigt fina men också slarvigt ihopsatta. Knivar frå 70-talet och tidigare har otroligt bra rykte och det verkar också som om kontrollen förbättrats igen på senare år. Kanske konkurserna av Schrade och Camillus som satt focus på vad slarv i det ledet kan medföra.
Jag har 5 Case av vilka 2 är från ca 1990 och 2004 Stockman och regular trapper. Hur fina som helst. Jag har Sodbuster jr, minitrapper och scout jr från perioden 2005-10 likaledes mycket bra gjorda.

Bosse

 

[Prankster]

Tack för svaret dePaul, det blir nog en nordic W11.

 

[Nirrebosse]

Mera Case.
Jag gillar själv deras knivar i CV stål och så gillar jag de djuprödbruna handtagen av jigged chestnut bone. Finns nåt tiotal modeller av dem. Mina egna favoriter är Mediumstockmankniven 63032 med rektangulär form och pennknivsblad i stället för spayblad samt minitrappern. Båda är ca 3 1/2 långa.
Jag tycker även man ska nämna deras sodbuster jr. en enkel fickkniv ca 9 cm lång, ger bra grepp. har oömt grepp av gul eller svart delrin och finns i både SS och CV.
Min bäst tillverkade kniv är nog scout jr. Den är rostfri har bensidor som initerar horn och ett chackel. Den är avsevärt mindre än en normal exvis victorinox och verktygen blir lite för små för att fungera optimalt på exvis kapsyler. Men de fungerar med lite träning och som sagt var kniven är fint gjord.
Jag har flera trapprar i regular storlek om ca 11 cm. Både Schrade och Case. Fina bra knivar men lite för stora för att jag ska få egentlig användning av dem. Har konsekvent filat om spaybladen till spear eller clippoint då jag inte står ut med knivblad utan spets. Så kan man göra när man inte är samlare. Jag har aldrig sålt en kniv vidare. Antingen har jag dem kvar eller så ges de bort till bättre behövande. Mitt knivsamlande går mest ut på att i mån av tid lära mig mer och prova lite nytt. Fast nog accumulerar jag lite. börjar väl ha sisådär 75 fällknivar, både traditionellt och modernt, svenskt eropeiskt och amerikanskt.

Vad gäller alla mina uppgifter när jag skriver så gör jag det ur minnet här och källkollar inte mig själv varför man får förutsätta felaktigheter, överdrifter osv. Kanske även ett och annat som faktiskt överenstämmer med verkligheten.

Bosse

 

[Nirrebosse]

På tal om enbladiga sodbuster knivar så tillverkar AG Russel tydligen en i fjärran östern/Kina som motsäger alla fördommar om knivar därifrån. Ska visst vara otroligt fin. Lite dyrare, men med hög nivå. Finns i två storlekar varav Cowboy är som en sodbuster jr. Sodbuster är såvitt jag förstår ett patenterat namn för case så andra tillverkare får kalla dem annat, exvis Queen som kallar dem Country cousin. Har sett dem som folding butchers knife etc också. En ganska talande benämning im man betänker blad och spetsform samt skaftet. De sodbustrar jag sett har vanligen bra Walk and Talk. Troligen en väldigt basic fällknivsdesign som bygger på sund ergonomi.
Jag väntar redan rätt länge nu på en handgjord Khnutbuster. Väntediden kan vara mördande i fällknivsbranchen.

Bosse

 

[Knivhuset]

På tal om enbladiga sodbuster knivar så tillverkar AG Russel tydligen en i fjärran östern/Kina som motsäger alla fördommar om knivar därifrån. Ska visst vara otroligt fin. Lite dyrare, men med hög nivå. Finns i två storlekar varav Cowboy är som en sodbuster jr. Sodbuster är såvitt jag förstår ett patenterat namn för case så andra tillverkare får kalla dem annat, exvis Queen som kallar dem Country cousin. Har sett dem som folding butchers knife etc också. En ganska talande benämning im man betänker blad och spetsform samt skaftet. De sodbustrar jag sett har vanligen bra Walk and Talk. Troligen en väldigt basic fällknivsdesign som bygger på sund ergonomi.
Jag väntar redan rätt länge nu på en handgjord Khnutbuster. Väntediden kan vara mördande i fällknivsbranchen.

Bosse

Idag tillverkas mer eller mindre alla knivar i Asien. Det är inget konstigt med att ha sin produktion i Asien. Idag är det mycket vanligt att företag i samtliga branscher lägger sin legotillverkning i Asien.

Det är på knivtillverkarnas villkor som produktionen sker. Knivtillverkarna sätter agendan för materialval, verktyg och kvalitet.

Fördomarna mot knivar tillverkade i Asien uppstår på grund av den uppsjö av piratkopior som just kommer från Asien. Om ni t.ex. kollar alla "buck"-, "gerber"- och "cold steel"-knivar som det finns på Tradera så är det nästan enbart piratkopior.

En väldigt negativ effekt av piratkopiorna är att knivmärkena får väldigt dåligt rykte p.g.a. den undermåliga kvaliteten som piratkopior har, det är lätt att tro att det är en äkta buckkniv som går sönder när det i själva verket är en piratkopia som går sönder.

Summa summarum:

Känt knivmärke tillverkat i Asien = helt okej och inga konstigheter
Asiatiskt knivmärke = helt okej inga konstigheter
Asiatisk piratkopia = kasst

Ska ni köpa en kniv på Tradera så kolla väldigt noga så att det inte är en piratkopia som ni köper. Har ni några frågor eller funderingar är ni hjärtligt välkomna att kontakta mig så ska jag försöka hjälpa er rörande frågor som gäller piratkopior.

//Per Nilsson

 

[kimmolilja]

re

Hej.
Här är kniven jag gillar mest.

En scott sawby

O här en kniv som bara ligger på förvaring någon annanstans

O den här gillar jag skarpt o är med mig som edc många gånger men forfarande i kanon skick. Delrin scalor o inte så dyr. Remington med egen filework

 

[kimmolilja]

re

En slida har jag gjort också till den

 

[lortopalt]

Jättefina knivar, men kissen var ett strå vassare, he he.

 

[dePaul]

Tack för all info Bosse! Får nog börja kika lite mer ingående på denna typ av knivar. Har inte så många knivar av den här karaktären. De finaste är nog mina D2 Queen (2 st) och en Schatt & Morgan.

Fina pjäser Kimmo! Kissen ser lite ledsen ut . Kanske dags att köpa en Puma så den blir glad igen?

En tysk Solingenkniv ankom i veckan. Det är en kopia på Victorinox med ungefär samma grad av kvalité. Den är NIB, dvs aldrig använd. Stålet är 1.4116 och skollorna är i Cellidor, precis som i samband med schweizare.

 

[dePaul]

Nationalistisk yra. Två amerikanska småknivar. Den första är Camillus New York "God Bless America" och den andra är en Spyderco Byrd Starling.

Starlingkniven är den klart bäst genomarbetade. Stålet är något bättre i Spydercon (ett kinesiskt 8Cr-stål, dvs en kopia på japanarnas AUS-8). I Camilluskniven sitter det ett 440A blad. Handtaget är i komposit (FRN) i Spydercon och gjutformad plast i Camilluskniven.

Bladlängderna är ca 5 cm för båda.