Kort och telefon funkar på alltfler ställen och självklart finns det tillfällen då man har större glädje av en kniv. Fast jag menade inte heller att det var på äventyr i skogen som man rimligen hamnar i problem under livet, lite statistiskt sisådär.
När jag paddlar som nån, tog upp så känns det som att jag i många lägen kan paddla till nån slags civilisation i de allra flesta lägen, och då är kreditkortet bra att ha för att lösa oförutsedda problem. När jag paddlar på vintern, kalkylerar jag med risken att hamna i allvarliga problem vid plurr. I det läget har jag mobilen i vattentätt fodral på kroppen, inte i kajaken, ifall jag simmar iland utan kajak, kläder osv. I det läget ringer jag 112 innan jag blir helt stelfrusen, med sällskap som jag alltid brukar ha i de situationerna behövs antagligen inte det, utan då kan sällskapet komma och rädda mig med hjälp av min egen kajak och packning, och inte minst med assistans.
Det här är ändå rätt extrema situationer, som jag ser det. I vintras paddlade jag med en kamrat utanför skärgårdens isar. I det läget har man ju prylar med sig, men samtidigt tror jag faktiskt att det är telefonen som känns som den viktigaste livräddaren. Fast det är ju rätt töntigt att ringa sjöräddningen, när man klantat sig, jämfört med att sätta igång och averka på nån öde ö, bygga läger och göra brasa, jaga villebråd eller vad man nu ska ta sig till som en riktig karl...
Fast jag har ju varit i skogen i dåligt väder med nån fiskekompis som blev rätt apatisk och skärrad när vädret aldrig ville bli bra, och vi hade gått så länge att blodsockret hade hamnat under komfortgränsen. Ett Kom-fort-samtal på mobilen var nog vad som hade räddat honom om han varit ensam (täckningen var inget vidare i o f s, men 112 funkar NÄSTAN i hela Sverige om man bara hittar en plats i skogen där det är lite bra "radiosikt"). Jag var ingen större hjälte själv men såg situationen som rätt normal p g a erfarenhet, och gjorde sen eld med tändstickor, utan kniv (och utan tändstål). När tältet var uppe och elden brann och maten lät sig smaka var allt bra, och då var det praktiskt att skära sig en korvskiva med moran. Kompisen kvicknade till successivt...