Jahap. Ska man följa redan vit nivå är det bara att lägga ner 90% eller mer av mitt paddlande:
"Paddla aldrig ensam"
Just det har jag också reagerat på. Men hoppas det är en detalj som man får lov att blunda för.
Jahap. Ska man följa redan vit nivå är det bara att lägga ner 90% eller mer av mitt paddlande:
"Paddla aldrig ensam"
Såg idag BKK som förut had en mycket bra havspaddlingssektion. Idag verkar det helt dött inte ens hemsidan underhålls
https://www.bkk.se/havspaddling/
Det finns nog en förklaring. BKK bytte ut sin gamla sida mot en ny för några månader sedan och troligtvis har de ej hunnit uppdatera. Den sk havspaddlingssektionen har inte varit aktiv sedan instruktörsgruppen boomade i slutet av förra årtusendet. Det har inte funnits någon organiserad havs/långfärdssektion i klubben sedan dess och därmed finns troligtvis ingen som känner sig manad att fylla ovan nämnda stycket med text.
Paddelpasset har diskuterats flera gånger tidigare på Utsidan. Det är ursprungligen ett EU projekt och Kanotförbundet lär ha fått bidrag för att dra upp riktlinjer för det Svenska paddelpasset. Tror att ett samarbete mellan olika nationers arbetsgrupper fanns/finns. Målet är att få fler människor att motionera. Vet inte hur pass väl de lyckats.
Personligen är jag inte alls intresserad av ett plastkort eller diplom som visa vad jag kan för jag paddla bara på skoj för mig själv och gemensam med vänner.
Åkt ensam när man litat på isen. Minsta lilla osäkerhet om isläget har man struntat i det. Jag har inte kunnat åkt några organiserade turer, vilket ju skulle ha varit det bästa, då jag inte haft tillräckligt med utrustning för att ens FÅ följa med.
Ställer man krav, hur välmotiverade som helst, så kommer det alltid finnas de som letar en annan lösning när de inte kan eller vill uppfylla kraven. En lösning som kanske inte alls är speciellt bra.
En kurs i tolkning av moln kanske?
Jag menar såklart att oavsett hur galet det är är det svårt att stoppa någon som verkligen VILL göra något. Är man av någon orsak inte välkommen i en gemenskap hittar man en egen lösning där ingen lägger sig i. På vilken risknivå man lägger sig är såklart individuellt. På samma sätt är det många som av ekonomiska skäl struntar i MC-kort och försäkring och åker ändå. Jag vet även de som gett sig ut i kajak vid nollgradigt vatten med bara flytväst som enda säkerhet.Vad vill du ha sagt?!??! Åka skridsko utan kunskap och utrustning är hel galet....
Och det här är inte alltid så självklart. Att man inte åkt med andra behöver inte betyda att man saknar kunskap. Det betyder heller inte att man åker på osäkra ställen eller är speciellt osäkert utrustad bara för att man saknar vissa delar i utrustningen. Det KAN ju vara så att man anpassar åkandet efter sin utrustning och vad man känner till om isen på ett visst ställe. Ja, det kan i princip betyda att det inte blir mycket mer spännande än att åka på spolad is, men det är ändå en lösning.Åka skridsko utan kunskap och utrustning är hel galet....
Du tar upp exempel som faller platt för ensampaddlare/skridskoåkare/vadsjutton-som-helst-åkare. Vem sjutton ska jag bogsera? Vilken roll har jag i den obefintliga gruppen?
Hur man kamraträddar, bogserar eller kastar en lina, vad har jag för nytta av det när jag är ensam? Är jag ensam kanske jag måste anpassa mina metoder efter det. Hur tar jag mig SJÄLV upp i kajaken eller ur en vak, och framförallt... Kan jag från början minska riskerna för plurrning? Hur man beter sig i grupp är ju liksom inte så aktuellt förrän man gått med i "kyrkan".....
Detta håller jag inte riktigt med om. Jag har själv hjälpt andra paddlare när jag varit själv ute och paddlat....till gott sjömansskap hör inte bara att kunna ta hand om sig själv, utan även att kunna hjälpa andra......
Ser tråkigt nog att tråden alltmer tagits över av "paddelproffs" (är varken ironisk eller spydig) som förespråkar säkerhet och teknikträning för "alla" samt att detta ska befästas i dokument.
Sorgligt då vi som paddlar på den nivån själva ser till att skaffa oss den kunskap och de teoretiska färdigheter vi anser oss vilja ha, eller behöva.
Sorgligt för att jag inte tror att gemene man som regel är ute och paddlar ensamma på öppna, stormande hav. Inte är det heller min uppfattning att flertalet av dessa paddlare är så mycket ute då det är vinter, eller andra extrema förhållanden. Nej, jag tror de allra flesta av dessa paddlare vet sin begränsning och inte heller är intresserade av att på egen hand töja densamma,utan föredrar enklare turer under säkra förhållanden.
Jag tror att vi som paddlar mycket har ett gemensamt ansvar att hjälpa nybörjarna till säkrare paddling, men tror inte tvång till paddelpass är grejen. Nej, i stället genom att vara ödmjuka ambassadörer för kajaksporten och genom att inbjuda till turer och kunskapsutbyte. Då kommer också intresset och viljan att lära sig mer.
/Håkan
Jag menar så klart att oavsett hur galet det är är det svårt att stoppa någon som verkligen VILL göra något.
K-Ankas "kajak-kyrkan" rätt träffande
En intresserad och engagerad ensamvarg kan lära sig mycket på nätet, och trots ensamheten kan man föra diskussioner med andra och lära sig en hel del utan kurser och föreningsliv.
Du tar upp exempel som faller platt för ensampaddlare/skridskoåkare/vadsjutton-som-helst-åkare. Vem sjutton ska jag bogsera?
Alla men du behöver inte känna in hur grupp fungerar eller var den befinner sig ;-)Vilken roll har jag i den obefintliga gruppen?
Är jag ensam kanske jag måste anpassa mina metoder efter det. Hur tar jag mig SJÄLV upp ....ur en vak