Operera ett artrosknä med sprucken meniskus

Lite förslag att fundera över
Vad har du för knästatus nu? Konstaterad artros? Hur? Klinisk undersökning? Röntgen? Magnetkamera? Hela knäet, alltså både insidan (medialt) och utsidan (lateralt) .
Vad har du för hinder i livet av din artros: Inte kunna gå långa turer med packning? Inte kunna gå vardagspromenader? Smärta vid belastning? Smärta i vila? Smärta som inte kan hanteras med smärtstillande (inkl tillfällig cortisoninjektion)
Vad har du för mål med behandlingen relaterat till ovanstående
Vilka risker är du beredd att ta - all kirurgi har en grundrisk (=äventyrar allmän hälsa)+ specifikt för ingreppet (=äventyrar resultatet av operationen)
Har du fått information från flera professionellt kunniga (=ortopeder) och inte bara tycker på ett forum? De besitter knappas kunskap om val av t ex hel eller halvprotes, det bör väl avgöras av den som ska utföra ett eventuellt ingrepp i samråd med dig??
Det känns som att du inte har läst mitt inlägg från början. Jag förklarade att jag har artros och en sprucken meniskus där ledvätskan har runnit ut och bildat en bula på utsidan. Det har en magnetröntgen konstaterat. Ortopeden rekommenderade ett nytt knä. Detta var i Februari och han har gått i pension. Jag kan gå turer med packning men har svårt i brant terräng vid nedstigning där knäet låser sig. Knälåsningen kan hända enstaka gånger i vardagslivet när man tar ett stort kliv ner från spårvagn eller...men vanligtvis påverkar mig det inte så mycket i vardagslivet. Jag har artros i bägge knä och den är hanterbar. Det är inte därför jag sökt till vården. Det är den spruckna meniskusen som är problemet och den kan kännas även när man sitter i fåtöljen hemma. Om ett nytt knä inte ger mig bättre förutsättningar, nämligen att kunna vandra i brantare terräng så vill jag hellre fortsätter med kortisonsprutor.
Att kunna få råd från flera kunniga (=ortopeder) hade varit toppen men hur skulle det gå till när man knappt få en tid till en ortoped överhuvudtaget. Jag har tjatat i flera år om att något inte står rätt till med mitt knä. Och fick bekräftat det efter ett magnetröntgen.
Jag frågade aldrig efter om behovet av en hel eller halvprotes. Då har du totalt missförstått. Jag efterfrågar erfarenheter från aktiva vandrare som genomgått en knäoperation och inte de som promenerar bara hemmavid.
 
Senast ändrad:
Svårt att ge individuella råd per forum om operationer.
Vid knäartros är behandlingstrappan:
1) aktivitet och fysioterapi, ev. kombinerat med typ Alvedon/Ipren (reumatiker kan ta det dagligen och åratal så det är sällan problematiskt om man inte känner av besvär).
2) Ett knästöd (ortos) som kan vara bra om det är ena sidan av knäleden som är besvärad (tvingar över belastningen på den minst besvärade sidan).
3) Kortisonsprutor är bra om de har god effekt i några månader.
4) Om det finns lokala strukturella besvär (trasig menisk som ger cysta/vätske-bubbla som ger besvär så kan man överväga titthålskirurgi för just det lokala besväret (hjälper inte mot artros men alla har inte besvär av den i en utsträckning som motiverar operation i början).
5) Om inget annat hjälper så är en ny knäled med ledprotes en bra behandling mot värk och smärta, men garanterar inte att man kan vandra/vara aktiv obehindrat. Det tar ofta ett år att träna upp sig till slutresultatet efter en operation, och man får inte en ny knäled som en yngre version.

Men jag känner flera löpare som kunnat återuppta motion på vettig nivå efter en operation, dock har jag avrått operation till personer i 50-årsåldern som vill ha bättre tid på marathon! Allt är relativt, och resultatet på värk bra men prestation i aktivitet varierande och svårt att prognostisera. Har man svår värk i vila har man lite att förlora, men har man bra funktion där smärtan kan hanteras med värktabletter, träning, kortison och ortos/stöd så är det en chanstagning (om inte en lokal strukturell skada att åtgärda i t ex. menisken med titthålsoperation).

Har inte opererat knän på mig själv men sett många andra som andra har opererat. Det är i alla fall ingen operation man förlorar på att avvakta med, ju mer besvär desto större sannolikhet att man tycker att det trots allt blev bättre (och tvärt om, men får inte garanti om ett nytt friskt knä).
 
4) Om det finns lokala strukturella besvär (trasig menisk som ger cysta/vätske-bubbla som ger besvär så kan man överväga titthålskirurgi för just det lokala besväret (hjälper inte mot artros men alla har inte besvär av den i en utsträckning som motiverar operation i början).

Tack Spikbjörn,
som jag skrev i mitt inlägg har jag konstaterat artros men den besvärar mig inte så mycket, hade inte besökt sjukvården för det. Jag gör redan de saker du nämner.
Det är den spruckna meniskusen som blir mer och mer besvärligt. En titthålskirurgi hade jag föredragit men enligt ortopeden skulle det inte vara meningsfullt eftersom jag har också artros fast det var inte därför jag sökte vård. Låsningen vid ena knä har jag känt i många år, kanske 10 år tillbaks. Det kunde hugga till när jag gick nerför en trappa. Men det hände allt för sällan för att jag skulle söka vård. Det är först när jag såg en bula på utsidan av mitt knä och den ökade låsningen vid vandring att jag sökte vård. Kände att det inte var bara en vanligt artros.
Smärtstillande tabletter hjälper inte mycket (får inte äta de flesta vanliga smärtstillande & inflammationshämmande av andra skäl) men kortisonsprutan jag fick i början av Juni hjälpte riktig bra iallafall över sommaren. Vid höstens långvandring började smärtorna kommer tillbaks.
 
Vänta med helprotes låter som vettigt i nuläget. Se till att komma till en annan ortoped för råd om titthålskirurgi av menisken. Det är en omdiskuterad metod och kan riskera att leda till förvärrad artros så småningom.

Thure
 
Några synpunkter från "den andra sidan" :
1) Man kan mycket väl ha låsningar och upphakningar p.g.a artros, det blir inte alltid mindre låsningar även om man åtgärdar menisken. Du kan inte veta att dina besvär beror på menisken och inte artrosen. Att göra en artroskopi kanske inte gör någon skillnad, så det är lite av en chansning. Det finns ju dessutom alltid (små, visserligen) risker med en operation.
2) Om man tar bort en del av menisken vid en titthålsoperation finns det en risk att man påskyndar artrosutvecklingen, och förvärrar symptomen. Statistiskt är det ofta en förbättring på kort sikt efter artroskopi vid artros + meniskskada, men efter ett år är det ingen skillnad längre. Det är detta som gör att de flesta ortopeder du träffar kommer att säga att det inte lönar sig att göra en artroskopi.
3) Om du inte har vilovärk och nattlig värk är det i de flesta fall "för tidigt" att operera med protes. En knäprotes hjälper nästan alltid mot vilovärk, men om man har enbart rörelsesmärta och belastningssmärta är det större risk att du inte blir nöjd efter protesoperation.
4) Funktionen efter protesoperation beror inte på själva protesen, utan på hur väl du kan rehabilitera dig och träna upp rörligheten och muskelstyrkan efter operation. Protesen ger smärtfrihet och gör att du kan träna bättre utan att ha lika ont. Träningen ger bättre funktion.
5) Om du inte har vilovärk och nattlig värk och dessutom har blivit hjälpt av kortisoninjektion under 3-4 månader efter injektion och har en såpass god funktion som du beskriver i ditt inlägg skulle jag rekommendera fortsatta kortisoninjektioner 3 ggr/år och fortsatt träning.
6) Efter en lyckad knäprotesoperation och lyckad rehabilitering är det fullt möjligt att fortsätta gå på fjälltur och att åka längdskidor, men kanske med lite sänkt ambitionsnivå.
 
Några synpunkter från "den andra sidan" :
1) Man kan mycket väl ha låsningar och upphakningar p.g.a artros, det blir inte alltid mindre låsningar även om man åtgärdar menisken. Du kan inte veta att dina besvär beror på menisken och inte artrosen. Att göra en artroskopi kanske inte gör någon skillnad, så det är lite av en chansning. Det finns ju dessutom alltid (små, visserligen) risker med en operation.
2) Om man tar bort en del av menisken vid en titthålsoperation finns det en risk att man påskyndar artrosutvecklingen, och förvärrar symptomen. Statistiskt är det ofta en förbättring på kort sikt efter artroskopi vid artros + meniskskada, men efter ett år är det ingen skillnad längre. Det är detta som gör att de flesta ortopeder du träffar kommer att säga att det inte lönar sig att göra en artroskopi.
3) Om du inte har vilovärk och nattlig värk är det i de flesta fall "för tidigt" att operera med protes. En knäprotes hjälper nästan alltid mot vilovärk, men om man har enbart rörelsesmärta och belastningssmärta är det större risk att du inte blir nöjd efter protesoperation.
4) Funktionen efter protesoperation beror inte på själva protesen, utan på hur väl du kan rehabilitera dig och träna upp rörligheten och muskelstyrkan efter operation. Protesen ger smärtfrihet och gör att du kan träna bättre utan att ha lika ont. Träningen ger bättre funktion.
5) Om du inte har vilovärk och nattlig värk och dessutom har blivit hjälpt av kortisoninjektion under 3-4 månader efter injektion och har en såpass god funktion som du beskriver i ditt inlägg skulle jag rekommendera fortsatta kortisoninjektioner 3 ggr/år och fortsatt träning.
6) Efter en lyckad knäprotesoperation och lyckad rehabilitering är det fullt möjligt att fortsätta gå på fjälltur och att åka längdskidor, men kanske med lite sänkt ambitionsnivå.
Stort tack för ett förtydligande!
 
2) Om man tar bort en del av menisken vid en titthålsoperation finns det en risk att man påskyndar artrosutvecklingen, och förvärrar symptomen. Statistiskt är det ofta en förbättring på kort sikt efter artroskopi vid artros + meniskskada, men efter ett år är det ingen skillnad längre. Det är detta som gör att de flesta ortopeder du träffar kommer att säga att det inte lönar sig att göra en artroskopi.
Jag valde att operera en meniskskada för tre år sedan, när jag var 58. Vid ingreppet konstaterades artros i knäleden, även om jag inte haft några symtom på det. Vill påpeka att jag har aldrig fick ett entydigt råd från läkare att avstå operation, även om de informerat om att det kan påskynda artrosförlopp. Ortopeden lämnade beslutet till mig, efter att ha redogjort för förutsättningarna. Efteråt bad jag om - men fick ingen - prognos för hur artrosen skulle utvecklas. Det låter sig inte göras eftersom det förefaller vara väldigt individuellt.

Med facit i hand, så här långt, var ingreppet lyckat. Har därefter genomfört årliga långa fjällturer med drygt 20 kg startvikt. Jag tar det aningen lugnare nu, speciellt utför, men har klarat mig från nya skador. Har även en mindre meniskskada i det andra knäet som inte åtgärdats, den gör sig bara påmind ibland. Har periodvis – främst nu på vintern – vissa känningar i knäna men aldrig egentliga smärtor.
 
Hej,
jag har artros i bägge knäna men tycker att den är fortfarande hanterbar. Vid vänster knä har jag dessutom en sprucken meniskus och ledvätskan har runnit ut och bildat en liten bula på utsidan av knäet.
Det har medfört att det ena knäet låser sig vid branta nedstigningar och har besvärat mig ordentligt vid mina senaste vandringar, så mycket att folk frågar vad det är för fel med mig. Inför årets vandring i USA fick jag en kortisonspruta som hjälpte i ungefär 3 månader och funkade hyfsat.
Jag vet inget om operationer på knä men har lite problem med mina knä, då och då. Jag går baklänges i branta nerförsbackar, "klättrar" ner. Testa. Personligen vill jag behålla mina kroppsdelar så långt som möjligt, operation är oåterkallelig. Men som sagt jag är inte i din sits så kan egentligen inte säga varken be eller bu.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg