Vandring med äldre

[camoscio]

Jag går själv med stavar just för att jag tycker det både hjälper till för balansens skull och allmänt när Jag går själv med stavar just för att jag tycker det både hjälper till för balansens skull och allmänt när man går både upp och ner. Jag tänker att vi ska testa stavar och se vad hon tycker.

Stavar är ovärderliga, speciellt utför, om man, som jag, behöver vara rädd om sina knän. För min del har deockså, i takt med ökade anspråk varit viktiga för fotfästet i instabil terräng. Uppför kan en rätt obetydlig insats av armkraft spara in en hel del i benkraft. På låglandsturer har jag länge gått utan, men förra året tog jag med dem på Holavedsleden och det ångrade jag inte i den branta och ytterst lösa och instabila passagen efter Tegnertornet. Mina båda knäartroser var förstås ingen hjälp.
Man kan väl börja med att testa i ex.vis skid- eller kälkbackar hemmavid.

 

[Sivsdotter]

Tack alla för era svar! Diskussioner pågår men det verkar som vi tar tåget upp mot Riksgränsen. Alternativen är många i de trakterna, både i Sverige och i Norge. Jag tänker att vi kan planera en kortare tur där vi är ute några nätter och sen får vi se hur vädret blir och hur det känns när vi är ute, om den förlängs eller om vi gör något annat efter. Det är bättre att ha många olika alternativ än att spika fast sig vid något ambitiöst. Jag kan inte heller vara borta mer än en vecka av privata skäl så Padjelanta funkar inte just nu. Hon vill iaf ha storslagna vyer och det får man onekligen oavsett vad man gör i de trakterna.

Mamma är taggad och har skaffat ett par stavar att använda på sina vändor på naturområdena hemma som hon brukar gå i, så hon har redan smugit igång. Det är inte så dumt att ha ett mål med vara ute och gå, vilken nivå träningen behöver ligga på det kommande året, som hon uttryckte det.

 

[Jazzy]

Kul att hon är taggad.