I slutet av augusti var jag för första gången på många år i Centralalperna, närmre bestämt i Engadin i Graubünden och Valmalenco i Lombardia. Turen tog 11 dar och korsade gränsen fyra gånger. Jag har gått mycket med tält i Västalperna och var väl lite fundersam på om det fanns allvarligare hinder i dessa trakter. Av 10 nätter kom nu en att tillbringas på hotell i Chiaraggio - det fanns knappast möjlighet att dela in etapperna annorlunda. Av övriga 9 blev det camping i Bergün och Maloja, återigen av praktiska skäl. Turen föregicks också av camping i Sta Maria in Müstair. 7 nätter var fria, varav 4 i Schweiz och 3 i Italien.
Första natten i Schweiz var på en plats som uppenbarligen använts av många; den utpekades av folket på en fäbod i närheten.
Andra natten var i Val Federia i Italien, där det finns många feriehus och en del beteshagar. Jag valde en diskret plats utanför de inhägnade områdena. och ett bra stycke från vägen. Inga problem.
Tredje natten, i Val Susauna i Schweiz, frågade jag på en fäbod om det gick för sig. Svaret var "vi tror inte det är tillåtet, men oss gör det inget". Jag valde en rätt diskret plats. Fjärde natten var i Bergün. Femte var återigen nära en fäbod, Alp d'Err. Samma fråga, nästan samma svar, egentligen för man inte tälta här, oss gör det inget. Jag frågade om ett lämpligt ställe att inte störa korna och svaret var att det handlade mer om huruvida korna skulle störa mig.
Det visade sig vara ett jaktskyddsområde men med tydligt markerad gräns vid vägen genom dalen. Jag tältade på rätt sida. På eftermiddagen for en bil med två "Wildhüter" genom dalen, ingen brydde sig om mig. Sjätte etappen förde mig till Bivio där jag sökte läger i en sidodal, problemfritt.
Sjunde natten var Maloja i Schweiz och den åttonde Chiareggio
i Italien, efter den mäktigaste passövergången på resan. På turistbyrån i Maloja frågade jag hur det var med bivack i Italien och de svarade att det är precis som i hela Schweiz,
det är förbjudet. Om de åtm. sagt att det gällde just Lombardia så hade jag trott dem - typiskt
turistbyråsvar.
Den nionde etappen förde mig i riktning Lago Palu där det fanns en stuga som var stängd för reparationer. Alla jag frågade klargjorde att vid själva sjön fick man inte tälta, men sätern ovanför stugan vore problemfri. Herdarna hade f ö dragit iväg till en annan säter. På eftermiddagen cirklade en polishelikopter över sjön.
Sista natten var en chansning. I Val Poschiavina, där jag sökte läger, kommer vattnet från en glaciär, Pizzo Scalino. Jag chansade på att hitta en plats med platt och mjuk mark och ett sidoflöde med rent vatten. Nu hade jag slutat grubbla över juridiken! Och, ja, jag hittade en bra plats, men det var nog den enda vettiga i hela den dalen!
Slutsats: Graubünden och Lombardiet är precis som Piemonte och diverse franska provinser. Diskretion, komma överens med herdar, undvika naturreservat, en plats, en natt.
F ö hade jag kanonväder, utom att det var lite dimma och låga moln tionde dagen och lite åska på morgonen den elfte. Kunde inte fått bättre i Västalperna, men det berodde nog mycket på årstiden.
Jag fyllde 64 på turen. Hoppas vandra till jag blir 67.
Första natten i Schweiz var på en plats som uppenbarligen använts av många; den utpekades av folket på en fäbod i närheten.
Andra natten var i Val Federia i Italien, där det finns många feriehus och en del beteshagar. Jag valde en diskret plats utanför de inhägnade områdena. och ett bra stycke från vägen. Inga problem.
Tredje natten, i Val Susauna i Schweiz, frågade jag på en fäbod om det gick för sig. Svaret var "vi tror inte det är tillåtet, men oss gör det inget". Jag valde en rätt diskret plats. Fjärde natten var i Bergün. Femte var återigen nära en fäbod, Alp d'Err. Samma fråga, nästan samma svar, egentligen för man inte tälta här, oss gör det inget. Jag frågade om ett lämpligt ställe att inte störa korna och svaret var att det handlade mer om huruvida korna skulle störa mig.
Det visade sig vara ett jaktskyddsområde men med tydligt markerad gräns vid vägen genom dalen. Jag tältade på rätt sida. På eftermiddagen for en bil med två "Wildhüter" genom dalen, ingen brydde sig om mig. Sjätte etappen förde mig till Bivio där jag sökte läger i en sidodal, problemfritt.
Sjunde natten var Maloja i Schweiz och den åttonde Chiareggio
i Italien, efter den mäktigaste passövergången på resan. På turistbyrån i Maloja frågade jag hur det var med bivack i Italien och de svarade att det är precis som i hela Schweiz,
det är förbjudet. Om de åtm. sagt att det gällde just Lombardia så hade jag trott dem - typiskt
turistbyråsvar.
Den nionde etappen förde mig i riktning Lago Palu där det fanns en stuga som var stängd för reparationer. Alla jag frågade klargjorde att vid själva sjön fick man inte tälta, men sätern ovanför stugan vore problemfri. Herdarna hade f ö dragit iväg till en annan säter. På eftermiddagen cirklade en polishelikopter över sjön.
Sista natten var en chansning. I Val Poschiavina, där jag sökte läger, kommer vattnet från en glaciär, Pizzo Scalino. Jag chansade på att hitta en plats med platt och mjuk mark och ett sidoflöde med rent vatten. Nu hade jag slutat grubbla över juridiken! Och, ja, jag hittade en bra plats, men det var nog den enda vettiga i hela den dalen!
Slutsats: Graubünden och Lombardiet är precis som Piemonte och diverse franska provinser. Diskretion, komma överens med herdar, undvika naturreservat, en plats, en natt.
F ö hade jag kanonväder, utom att det var lite dimma och låga moln tionde dagen och lite åska på morgonen den elfte. Kunde inte fått bättre i Västalperna, men det berodde nog mycket på årstiden.
Jag fyllde 64 på turen. Hoppas vandra till jag blir 67.