Ett problem som ofta uppstår i diskussionen är att två vetenskapliga synsätt möts. Å ena sidan den postmodernistiska traditionen som menar att all kunskap är sociala konstruktioner. Å andra sidan den traditionella hypotetiskt-deduktiva metoden. Personligen vill jag mena att den postmoderna "vetenskapstraditionen" leder till en relativistisk återvändsgränd. Den kan möjligen vara oskyldig inom t ex sociologi, men ska man konstruera flygplan eller forska på mediciner mot svåra sjukdomar anser jag det säkrast att hålla sig till den traditionella vetenskapliga metoden. Tyvärr är dock genus-forskningen "fullsmockad" av postmordern sörja där ideologi är viktigare än kunskap, för kunskap är ändå enligt deras sätt att se det relativ och ytterst socialt konstruerad. (Och därmed även en del av det rådande patriarkatet) Därför kan man i det statliga sekretariatet för genusforsknings tidsskrift läsa ”det är en grundläggande premiss i genusforskning att skillnader mellan män och kvinnor i egenskaper, beteenden, sysselsättning, etc inte kan förklaras biologiskt.” Denna ledare av Peter Wolodarski tycker jag mycket bra beskriver lite av de ideologiska tankegångarna runt detta ämne:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=377318
Nåväl. Denna utsaga borde lätt kunna falsifieras endast genom att studera fenomenet våld där:
A. Mäns benägenhet att tillgripa våld är mer utmärkande än hos kvinnor.
B. Denna benägenhet är väl känd i alla samhällen och kulturer.
C. Denna könsskillnad är inte en specifik mänsklig företeelse utan kan observeras hos andra djurarter som t ex rhesusapor där sådana skillnader kan observeras efter bara några veckor.
Jag finner det föga övertygande att hävda att biologin inte har betydelse i detta. Uppfostrar vi verkligen våra barn så olika att så tydliga skillnader uppstår? I alla kulturer? En bov i dramat är sannolikt testosteron även och det är intressant att se hur testosteronhalter samvarierar med våldsbenägenhet och ålder. (Se diagram i längre ner i denna artikel skriven av psykiatern Tomas Eriksson:
http://www.transmittorn.com/nr_13_special/art5.htm
Intressant är också det faktum att depression är ungefär dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män. Detta gäller dock inte innan puberteten vilket indikerar att könshormoner på något sätt är involverade. Denna artikel tar upp lite av samspelet mellan könshormoner och serotonin:
http://www.transmittorn.com/nr_14/art5.htm
Nu är klockan mycket men jag vill avslutningsvis tips också om dokumentären om Brenda som sändes på svt för ett drygt år sedan:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=32313&a=330283
Brenda är heller inte unik: "This is not just a unique instance. In a condition called cloacal exstrophy, genetic boys are sometimes born without normal male genitalia. When they are castrated and brought up as girls, in 25 out of 25 documented instances they have felt that they were boys trapped in girls' bodies, and showed male-specific patterns of behavior such as rough-and-tumble play." Steven Pinker
Jag skulle kunna fortsätta lite till men nu är det verkligen sent.
