att kunna vara rationell fatalist är något jag håller på att lära mig, tack vare klättringen.
förmågan att lägga åt sidan såna kontrakt man redan har ingått; repet, selen, knuten, säkringsmannen, kilen man har lagt och klättrat förbi, och ge sig hän åt det som fortfarande är under förhandlng, är det jag eftersträvar.
när jag är rädd så kommer iofs tunnelseendet automatiskt, och har en liknande effekt, men att kunna bibehålla en tillräckligt stor sfär av närvaro, trots att den inkluderar till exempel den där säkringen som jag bestämde mig för att satsa på även om den kanske inte är optimal, utan att för den skull grubbla över den, vill jag uppnå.
och ett sätt att se det är just som kontrakt - när man väl har ingått dem, så är dom som dom är, och inget att liksom halvbacka på.
annars skulle man inte ha skrivit under till att börja med.
