Knivar, stål och hårdhetsgrader

HansErik; sa:
norpan_; sa:
Använd kvivryggen när du gör upp eld med eldstål. Är inte kanten tillräckligt skarp är det lätt att slipa till en skarp 90 graders kant på ryggen.
Lätt vet jag inte ... Har suttit ett tag med mitt lilla diamantbryne nu, i flera omgångar. Inte blir knivryggen mycket skarpare, inte.
Slipa är inte samma sak som att bryna. Ett diamantbryne har inte så himla stor avverkningsgrad.
 
Omforma, avverka och slipa samt bryna

HansErik; sa:
Lätt vet jag inte ... Har suttit ett tag med mitt lilla diamantbryne nu, i flera omgångar. Inte blir knivryggen mycket skarpare, inte.
Rätt jobb och rätt verktyg. Skall du omforma en knivrygg och är amatör samt saknar egen verkstad.
Behöver du ett skruvstycke. Tredje handen som indianerna sa.
En dubbelgradig finhuggen fil för med den kan du omforma stål om än långsamt, men du kan dessutom skärpa din yxa och din skridskor. När du sent omsider har brynt ner eggstålet i din kniv kan du fila tillbaka infästningsstålet och behålla eggvinkeln.
Vill du avverka mycket med fil skaffa dig en platt pansarfil, en grovuggen enkelgradig plattfil båda minst 300mm. Bekvämast är med slipmaskin, finkornig sten och vatten på, snabbt går det oxså med vinkelspip med lämplig sliptrissa. En burk att kyla i med vatten lär du då oxså behöva, förutom skyddsglasögon, arbetshandskar och heltäckande klädsel.
Skall du avverka så föredrar jag motorsåg eller avverkare, den senare fyller ju en del...
Men som amatör klarar man sig bra med att slipa, med fil och när formen är den rätta lägger man ett slipband över filbladet och får stålytan så slät och blank som tiden och lusten samt bandens finhet medger.
Eggen bryner man och skall det sen bli attans vasst gäller det att stringla den mot en bred läderrem som du kan förbättra genom att impregnera läderytan med polervax. "En kniv som inte kan skära pappresremsor, utan att riva pappret, ur ett handhållet ark är slö." jodå det snärtiga sättet att föra kniven kallas av vissa för hugg men det är ju en strimling...

Go tur
[Ändrat av johankse 2006-04-19 kl 09:14]
 
Re: Re: Vad är det vi snackar om här egentligen?

Jag satt och läste igenom den här gamla döda tråden...

Ursäkta en dum fråga, men hur kommer det sig att du använt så måånga andra knivar som är sämre än mororna när du anser att du har "blick" för att bedömma en kniv på enbart utseende?

Har du en massa kompisar som prackar på dig en massa knivar mot den vilja?

Om du nu är så nöjd med din mora, varför då prova andra knivar?

Uffe

[/QUOTE]

det här förstår jag inte, om man har stor erfarenhet av knivar och dess funktion så behöver man inte ha använt en kniv under en lång tid för att se om den som F1 är felkonstruerad och svår att skärpa på grund av materialval eller hur?

(ja, jag har änvänt flera av fällknivens knivar däribland F1 samt måånga andra märken och felkonstruerade knivar av liknande typ.. Tyvärr kommer jag till samma slutsats varje gång, den Röda Mora'n krossar sina konkurenter på nästan alla plan..) [/QUOTE]
 
Hm, förstår inte att jag kunnat missa den här tråden.

Mycket har skrivits. Många vettiga åsikter men också några inte helt genomtänkta. En hel del faktafel.

Till att börja med: Mora 2000 är tillverkad i Sandvik 12C27 rfr stål, som redan har antytts här. Det är ett hyggligt stål i mellankvalitetsklassen. Det som gör det kanske något bättre än andra stålsorter med liknande kemisk sammansättning är renheten i stålet (något som det svenska stålet är känt för).

Denna renhet gör att stålet tål mer nötning och går att slipa till en finare vinkel utan att därmed äventyra eggen. Det typiska hårdheten ligger på runt 56-57 RC.

En Fällkniven F1 tillverkas idag i laminerat VG-10 stål (den första utgåvan gjordes i ATS-34). VG-10 har en typisk hårdhetsgrad på ca 59-61. Kärnan är inbakad mellan två lager av det rostfria men ack så lättskrapade (pga sin mjukhet, runt 52-54 RC) 420J2 stålet.

Mjukheten i 420 stålet är dock på sin plats. Om någon minns vår gamla debatt, gällande det här ämnet, så bidrar 420 till att göra kniven tåligare mot lateral och horisontell vridning, liksom mot slag och stötar. Med andra ord så får man en tåligare kniv än om den bara skulle bestå av VG-10.

VG-10 (V-Gold 10) är ett japanskt stål som till en början tillverkades endast för den japanska marknaden med tanke på hortologerna (beskärning av bonzai träd). En önskan var att stålet skulle vara mycket rosttrögt, ha en fin grynstruktur och vara flexibelt. Också detta stål är ganska rent, liksom 12C27.

Det för oss till nästa argument. Vad menas med bra stål kontra dåligt?? Är t ex Sandvik 12C27 sämre än VG-10? Det beror på vad man ämnar att använda kniven till och ännu viktigare är förhållandet mellan pris och kvalité!

Och det är hela poängen! Det finns inga direkt usla stålsorter. De flesta är tillverkade med tanke på specifika användningsområden. (Här hoppas jag på hjälp från Mezzner, Anders Henriksson, som om jag inte minns fel är ingenjör i materialteknik?)

Det många glömmer är att slipningsvinkeln/geometrin, längden och tjockleken i ett blad är oändligt mycket viktigare är någon liten skillnad i stålsammansättning. Dessa faktorer bestämmer helt användningsområdet.

För att återgå till de två omdiskuterade knivarna. En Mora 2000 har en ganska typisk, om än något kort, skandinavisk primär och sekundär eggvinkel (modifierad sabelslipning) med en tunnare främre del designad med tanke på diverse arbeten i samband med jakt och rensning av villebråd. Bladet är 2,5 mm tjockt på det bredaste stället och 115 mm långt. Det går in ca en tredjedel in i handtaget och är formgjutet. Kniven saknar hål för fånglina.

En F1 är ganska olik den traditionella skandinaviska kniven. Bladet är fullt konvexslipat, 100 mm långt och 4,5 mm tjockt med avsmalnande främre del och genomgående tånge. Kniven (utan slida) väger närmare 150 g. Det finns hål för fånglina.

Av dessa två beskrivningar kan man utläsa att de två knivarna är tillverkade med avsikt på olika arbetsuppgifter/användningsområden.

Moran är en typisk camping, -lättare jakt, -fiske, -täljkniv.

F1:an är en sk överlevnadskniv (tillverkad främst med tanke på de svenska piloterna), militärkniv, poliskniv och i viss mån jaktkniv.

Det är således pga dessa olikheter som den här långa tråden är helt meningslös. Som att jämföra äpplen och päron.

På ett annat ställe framfördes en åsikt som lyder ungefär såhär: "Om man skall hugga i trä så är bästa redskapet en yxa." Hm, vet inte om jag håller med om det. Låt mig förklara.

Den typiska slanan om man skall bygga ett regn/övernattningsskydd är av en tjocklek som understiger 7 cm diameter. I samband med huggande av ett antal sådana så föredrar i alla fall jag en rejäl machete/huggarkniv framför en yxa. Bra mycket snabbare och effektivare.

Ett annat ex är vid avkvistning. Återigen; kniven/macheten eccelerar. Samma vid klyvning av moderat tjockt trä eller trä som kräver lite mer komplicerade arbetsmoment med ett visst krav på formbehållning (stör, påk osv).

Yxan har själklart sina fördelar. Framför allt vid avverkning av tjockare stockar och urgröpning av densamma.

~Paul~
 
dePaul; sa:
Moran är en typisk camping, -lättare jakt, -fiske, -täljkniv.

F1:an är en sk överlevnadskniv (tillverkad främst med tanke på de svenska piloterna), militärkniv, poliskniv och i viss mån jaktkniv.

Vad gör en kniv till en "överlevnadskniv"? Jag tror att det finns fler Mora-knivar i överlevnadssammanhang än F1, personligen så hade jag av flera anledningar hellre haft en Mora om jag hamnat i en överlevnadssituation än en F1, med en F1 kan man ju inte ens slå eld..

dePaul; sa:
Den typiska slanan om man skall bygga ett regn/övernattningsskydd är av en tjocklek som understiger 7 cm diameter. I samband med huggande av ett antal sådana så föredrar i alla fall jag en rejäl machete/huggarkniv framför en yxa. Bra mycket snabbare och effektivare.

Hugga? varför hugga när man kan skära, det förutsätter att man då har både kniv och huggkniv, upp till 5cm är det skitlätt att skära av en slana med ett skär, kräver dock en kvalitetskniv som Mora.

dePaul; sa:
Ett annat ex är vid avkvistning. Återigen; kniven/macheten eccelerar. Samma vid klyvning av moderat tjockt trä eller trä som kräver lite mer komplicerade arbetsmoment med ett visst krav på formbehållning (stör, påk osv).

~Paul~

avkvistning, samma sak.. sluta hacka på grejerna och skär av det istället..
 
-PaTRiC-; sa:
1. Vad gör en kniv till en "överlevnadskniv"?

2. Hugga? varför hugga

3. avkvistning, samma sak.. sluta hacka på grejerna och skär av det istället
1. Som jag nämnde tidigare: designen och materialvalet.
2. Därför att hugga är i många fall mycket effektivare.
3. Se förra svaret.

~Paul~
 
Hm, nöjer mig med att kommentera "överlevnadsaspekten"...

Det finns mycket som ska till för att man ska överleva. En kniv kan vara bra att ha, men ofta är det annat som är mer avgörande.
Däremot kan en kniv vara direkt dödande om den används på det sättet. Mördarknivar kanske vore mer korrekt än överlevnadskniv? Fast återigen, det krävs mer än en kniv allena för att någon ska dö.

Var ute och paddlade här om dan, och sov lite på en holme också. Fick en sticka i foten, hade ingen kniv med mig. Tack o lov glömde jag bort stickan ett dygn, så jag överlevde. En kniv, nål eller pincett hade dock varit bra om jag skulle varit ute längre. Å andra sidan brukar ju stickorna komma ut själv innan man dör.

(Sanningen att säga så hade jag varken eldstål eller tändstickor heller på min lilla expedition...)
 
SAK

Helt rätt Anders. Det viktigaste är att ha kunskap. Dock är en liten schweizisk armékniv inte så dum ibland eftersom den innehåller (ofta) en liten pinsett. Jag brukar ha en sådan när jag är ute tillsammans med en större kniv, alt. Gränsfors yxa, beroende på mina intenderade förehavanden ;).

~Paul~
 
Vi har ältat detta innan med överlevnadsknivar och det är en smaksak, jag tycker att just fällknivens knivar är felkonstruerade och helt fel material sammansättning för att fungera väl som överlevnadskniv. Har man en kniv som som fungerar väl så behöver man inte hacka utan det fungerar bra att skära. Men, överlevnad har inget med kniven att göra det handlar bara om kunskap oavsett hur knivtillverkarna väljer att saluföra sina knivar.. Att sedan använda svenska piloter som referens när det gäller överlevnad är ganska tunt eftersom dom får/fick en relativt medioker överlevnadsutbildning och med så tunn kunskap e det skit samma vilken kniv man har..

För mig är det viktigt att ha följande egenskaper på en "överlevnadskniv" riktigt konstruerad så att inte momentförluster uppstår och man blir tvungen att hacka istället för att skära. Den skall vara lätt att skärpa för att jag kan inte förvänta mig att ha kvar någon avancerad sliputrustning. Sist men inte minst, med endast kniven och en bit flinta så skall det gå att slå eld..

vilket går fortast, att skära av en slana med ett skär eller att hacka av den?
 
Re: SAK

dePaul; sa:
Jag brukar ha en sådan när jag är ute tillsammans med en större kniv, alt. Gränsfors yxa, beroende på mina intenderade förehavanden ;).

~Paul~

Rätt så kul,miina iinbiilska 'vänner' börjar skriika förlåt och dyliikt om jag (OBS:Ii en skog) släpar på en grövre piinne för att ha tiill brasa eller går med en kniiv,ii sliidan,ii handen (liigger nerpackad annars).
Men så är jag ju en predestinerad nånting,dom ska bara hitta en trigger först,8 år.

Kniven är f ö en Frost.


Gustaf med iina.
 
kul om man söker lite på utländska överlevnads och bushcraft sajter så hittar man tonvis med artiklar och trådar om Mora men inga om Fällkniven.. Undrar varför?
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
bananmannen Bryna knivar med björkticka Överlevnad 16
Tallrot Överlevnads knivar Överlevnad 56
Igelkotte Skillnad mellan kolstål och rostfritt stål. Överlevnad 87

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg