Klenisar

Grundsten ÄR ett orakel. Hans "tunga" erfarenheter vill jag inte vifta bort som "lättviktiga"...
Även om solen också kan ha sina fläckar😊

Beträffande hans synpunkt på att en allt för "anorektisk" (mina ord) utrustning kan äventyra säkerheten. Där finns det motsatta påståendet att säkerhet skulle just finnas i lättheten, att med lätta och snabba steg sätta sig i säkerhet tack vare UL. En uppfattning jag inte till fullo delar utan jag vill ha möjlighet att reparera min trasiga utrustning nödtorftigt i fält samt skapa egna förutsättningar för ett trovärdigt och acceptabelt skydd. Allt detta väger något mer än den som i sin nit att reducera vikt spar in på densamma. Sedan håller jag som precis alla andra om att etc etc etc inte är vettigt. Och man måste även tänka på att skona kroppen så den håller så länge som möjligt. Som i ditt fall.

Jupp.

Om vi tar just exemplet Sarek, så hör det till mitt säkerhetstänk i ett sådant område att vara beredd på att den planerade rutten kanske inte är framkomlig, ens i nödfall. Du behöver vara beredd på att tvingas slå läger en dag eller två och vänta in bättre förhållanden. Då ser avvägningen mellan bärkomfort och lägerkomfort lite annorlunda ut.

"Lätta och snabba steg" är förstås bra, men de tar dig inte över midjehögt strömmande vatten.

(Och bara för att inte missuppfattas: Ja lättare är naturligtvis trevligare i alla områden.)
 
Grundsten ÄR ett orakel. Hans "tunga" erfarenheter vill jag inte vifta bort som "lättviktiga"...
Även om solen också kan ha sina fläckar😊

Beträffande hans synpunkt på att en allt för "anorektisk" (mina ord) utrustning kan äventyra säkerheten. Där finns det motsatta påståendet att säkerhet skulle just finnas i lättheten, att med lätta och snabba steg sätta sig i säkerhet tack vare UL. En uppfattning jag inte till fullo delar utan jag vill ha möjlighet att reparera min trasiga utrustning nödtorftigt i fält samt skapa egna förutsättningar för ett trovärdigt och acceptabelt skydd. Allt detta väger något mer än den som i sin nit att reducera vikt spar in på densamma. Sedan håller jag som precis alla andra om att etc etc etc inte är vettigt. Och man måste även tänka på att skona kroppen så den håller så länge som möjligt. Som i ditt fall.

Jag håller definitivt med om att man inte bör lämna reparationskit hemma för att spara vikt.
Med det sagt, det framgår inte helt av ditt inlägg här om du tror så, men det verkar finnas åsikter i likhet med att lätta grejer går sönder efter en vecka och när de går sönder måste de slängas för de är omöjliga att reparera.
Hittills har den ända lättviktsprylen som gått sönder för mig varit en hopfällbar spork i plast. Allt annat har hållit fint ihop under flera veckors användning.
Naturligtvis går ting sönder om du trampar på dem, sticker dem med vassa föremål eller liknande, men det gör också de som inte är så lätta.
 
Om du citerar skall du skall vara rättvis. Citatet är en del av en fråga - inte ett påstående.


Ja, min bestämda uppfattning är att man klarar bära tyngre bördor längre sträckor oavsett träning. (Här kommer pannbenet in) Däremot klarar man det enklare med att vara tränad. Beträffande onödig vikt är jag kraftigt emot den. Däremot skiljer sig din och min uppfattning om vad onödig vikt är för något. Jag anser att onödiga sakers vikt klassas som onödiga (ex för mycket vatten, en bivacksäck när man har med sig ett tält eller dubbla kök på en weekedendutfrlykt) vad jag tolkar från dig är att ex 1,1 kg sovsäck och 4 kg tält är 2 kg onödig vikt.

Mina prioriteringar har vuxit fram under lång tid - 720 vandringsdagar (lågland oräknat) hittills. Jag börjar med totalvikten; just nu sätter jag en gräns vid 15 kg - då håller jag också skrymmet under kontroll och vet att jag klarar långa tågtransporter med det.

Nästa steg är att optimera innehållet (för längsta möjliga tur)
och även ta bort onödigheter som kanske inte betyder så mycket för vikten, men för packningens överskådlighet (handduk är ett exempel).
Just nu klarar jag med den gränsen 10 dagar i norska fjällen och 8 på kontinenten (då ingår gas för två veckor och kartor för tre). Sovsäcken var bland det första jag bytte ut för åtskilliga år sedan,
min dunsäck väger 600 gram, den tar väldigt liten plats, och har hittills, c:a 200 nätter, täckt mina behov. Jag har aldrig reflekterat över någon gräns där. Jag är medveten om att ett 1,1 kg:s
syntet kan ge fullt tillräcklig värme, men syntet skrymmer. Tyngre behöver i a f ingen sommarsäck vara.

Mitt Akto väger 1,8 kg och mitt Laser Comp (som jag bara använt 8 nätter) 1,1; det senare skrymmer mycket mindre och är betydligt hanterligare på morgonen. Aktot köpte jag 2000; det har jag sovit i 341 nätter, och mitt huvudmotiv då var att jag ville ha ett tält där ytter- och innertält restes samtidigt. Det kan uppenbarligen inte finnas något skäl för mig att använda ett tyngre tält, eftersom Akto är varmt
och vindtåligt.

Till skillnad från UL-normen vill jag dock absolut ha dubbla väggar (för värmen bl a), rymlig absid (för matlagningen) och golv (vid åskväder kan vattnet stå flera centimeter över marken, när den mättas). Och med min dåliga rygg vill jag inte ha ett bälte som skulle passa bättre som skärp till en badrock.
 
Grundsten ÄR ett orakel. Hans "tunga" erfarenheter vill jag inte vifta bort som "lättviktiga"...
Även om solen också kan ha sina fläckar😊

Beträffande hans synpunkt på att en allt för "anorektisk" (mina ord) utrustning kan äventyra säkerheten. Där finns det motsatta påståendet att säkerhet skulle just finnas i lättheten, att med lätta och snabba steg sätta sig i säkerhet tack vare UL. En uppfattning jag inte till fullo delar utan jag vill ha möjlighet att reparera min trasiga utrustning nödtorftigt i fält samt skapa egna förutsättningar för ett trovärdigt och acceptabelt skydd. Allt detta väger något mer än den som i sin nit att reducera vikt spar in på densamma. Sedan håller jag som precis alla andra om att etc etc etc inte är vettigt. Och man måste även tänka på att skona kroppen så den håller så länge som möjligt. Som i ditt fall.

Jag är rätt säker på att de som packar lätt eller, som jag, normaltungt (vilket inte verkar vara det vanliga) är just de som noga tänker igenom behov och funktion. I mitt fall är reparatur och sjukvård en påse för sig och erfarenheten har lärt mig ungefär vad som kan behövas, fr a kiltnålar och vävtejp, kanske även snören och lite ståltråd. De som packar slentrianmässigt (och det är då vikten springer i höjden) glömmer ofta väsentligheter.

Nu vet jag inte vad det innebär att "sätta sig i säkerhet", men har man vandrat lite mer anspråksfullt t ex över sådana pass som Raudalsbandet i Jotunheimen eller Col du Palas i Pyreneerna (brant, stora lösa stenar, snö emellan) så har man en och annan gång funderat över packningsviktens betydelse för säkerheten. Samma på branta snöfält, speciellt på skrå.
I turbeskrivningar, t ex den av George Veron över HRP (det var han som skapade den) betonas om vissa varianter att de inte är lämpliga för vandrare med tunga bördor. Gilian Price sätter en gräns på 10 kg för flerdagsvandringar (då handlar det väl om stugturer, antar jag),
Ton Joosten (över 1200 dagar i Pyreneerna, alltså mycket erfaren) laborerar med intervallet 15-20.

Jag beskriver också på huthyfs.com en knepig situation där kanske en större packning kunde ha lett till katastrof.

En viktig säkerhetsdetalj för mig är f ö stavar; jag avundas dem som klarar sig utan, jag skulle slira omkull på många branta grusiga eller glatta utförslöpor utan dem.
 
I hans senaste Vandra Kungsleden anger han maxvikten för stugvandring till inte mer än 15 kg. Lättare blir bekvämare. Tror ändå inte att Grundsten heller är nån klenis eller någon annan som går med sin egen packning. YMMV
go tur
 
En klent presterande har du säkert hört talas om. Ordet klen står ju även i motsats till stark. I koncentrerad skrivform som här på nätet blir ordens verkliga innebörd än viktigare, annars blir det alltför svårt för läsaren.
go tur
 
Jo jag är bekant med vad ordet betyder och hört talas om klent presterande. :)

En synonym till klen är ex orkeslös. Vilket man förmodligen är om man inte mäktar med sin packning. Det är inget ont i sig att vara, dessutom förklarligt. (. Därav brasklappen)
Denna tolkning står jag alltså ensam om(?)
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg