Klenisar

Håller med 7S om dessa tankar. Det handlar om vana. Att ta på sig ryggan med en rejäl tyngd för att träna, som vilken annan träning som helst, varje vecka gör att kroppen vänjer sig och med rätt bärutrustning så blir det inte så svårt. Att under endast få tillfällen per år ta på sig en tyngre ryggsäck gör det hela mer problematiskt. Jag tror att en normalt något otränad person utan större problem borde klara de vikter som det talas om i lättpackar sammanhang. Önskar du öka tyngden av någon anledning ja då ökar också olusten och det blir jobbigt. Varför inte låta ryggan vara en del i den veckovisa träningsdosen. Åtminstone för att inte behöva oroa sig allt för mycket. Lättviktspackningen skulle där kunna bli som grädde på moset, en positiv överraskning och inte ett måste. Jag har en uttjänt Grönland -70 som med en 25 liters vattendunk får fungera som mitt träningsredskap. Och då jag har flera berg runt omkring så saknas det inte träningsmöjlighet.
Se det så här, ge ryggen en chans att bli stark det kan löna sig. Gärna lättvikt men träna ryggen också så behöver du inte köpa alla nya tunna och lätta hightecprylar.


Varför inte? Ja, varför?

För egen del kan jag se tre skäl att träna. 1) rehab efter sjukdom, operation eller olyckor. Jag har gjort mycket sånt, bl a efter en jobbig trafikolycka
2) för att det är kul 3) för att man behöver det, t ex som idrottare

Nu talades om att bära en extremt tung rygga en träcka på flera mil, vad är det man tränar då
och är det effektivt? Är det roligt? Och vad är det egentligen man bär med?

Jag kan utan börda, med beslutsamma steg och svängande armar, gå högst 6,5 km/h - om det inte ska bli väldigt forcerat. Med packning blir det förstås mindre. Låt oss alltså säga att tre mil tar minst 6 timmar. Vilka andra styrkemoment får ta så lång tid och hur mycket tid har man egentligen?
Och, om man inte tränat ryggen på andra sätt innan, är inte risken stor då att man bara får ont eller rent av skadar sig? Nu framgår väl av 7Ss inlägg att träningen avser pannben, dvs. pyskisk uthållighet. Om han behöver det och/eller tycker det är kul, så OK för honom, men som allmänt råd???

Rygg handlar väl om två saker, smidighet och styrka. Jag gjorde McKenzie i över 10 år
mot en buktande disk och ischias, min nuvarande PT har anvisat en del rena styrkeövningar, mest med sikte på god hållning. Det är vad jag behöver för att springa bra menar han (fortfarande en passion, fast det inte går så fort längre) och för att bära utan att få ont eller skada mig. Det tar verkligen inga 6 timmar; jag skulle tro att buk, ben och armar tar 3 timmar i veckan, rygg kanske 1,5-2,
dvs. min totala styrketräning ligger under 6 (den motsvarar mina speciella behov, jag vill t ex inte
bli tyngre, eftrsom jag springer mycket). Och jag har kul för det mesta.

Och, som sagt, vad bär man med. Man brukar väl säga att en tredjedel, om ens det, av vikten ligger på axlarna, så det ska rätt rejäla bördor till för att engagera ryggen nämnvärt . Men hållningen verkar vara det väsentliga, man går och för sig lätt fel med en börda på ryggen. För egen del har jag alltså kommit fram till att ett par provturer på våren, på 10-15 km, kan räcka, för att känna att packningen sitter bra, för att få in rätt hållning och för att vänja benmusklerna vi ett annorlunda sätt att arbeta.

Men ryggträningen gör jag hemma, med mina vikter och mina bollar.
 
Varför inte? Ja, varför?

För egen del kan jag se tre skäl att träna. 1) rehab efter sjukdom, operation eller olyckor. Jag har gjort mycket sånt, bl a efter en jobbig trafikolycka
2) för att det är kul 3) för att man behöver det, t ex som idrottare

Nu talades om att bära en extremt tung rygga en träcka på flera mil, vad är det man tränar då
och är det effektivt? Är det roligt? Och vad är det egentligen man bär med?

Jag kan utan börda, med beslutsamma steg och svängande armar, gå högst 6,5 km/h - om det inte ska bli väldigt forcerat. Med packning blir det förstås mindre. Låt oss alltså säga att tre mil tar minst 6 timmar. Vilka andra styrkemoment får ta så lång tid och hur mycket tid har man egentligen?
Och, om man inte tränat ryggen på andra sätt innan, är inte risken stor då att man bara får ont eller rent av skadar sig? Nu framgår väl av 7Ss inlägg att träningen avser pannben, dvs. pyskisk uthållighet. Om han behöver det och/eller tycker det är kul, så OK för honom, men som allmänt råd???

Rygg handlar väl om två saker, smidighet och styrka. Jag gjorde McKenzie i över 10 år
mot en buktande disk och ischias, min nuvarande PT har anvisat en del rena styrkeövningar, mest med sikte på god hållning. Det är vad jag behöver för att springa bra menar han (fortfarande en passion, fast det inte går så fort längre) och för att bära utan att få ont eller skada mig. Det tar verkligen inga 6 timmar; jag skulle tro att buk, ben och armar tar 3 timmar i veckan, rygg kanske 1,5-2,
dvs. min totala styrketräning ligger under 6 (den motsvarar mina speciella behov, jag vill t ex inte
bli tyngre, eftrsom jag springer mycket). Och jag har kul för det mesta.

Och, som sagt, vad bär man med. Man brukar väl säga att en tredjedel, om ens det, av vikten ligger på axlarna, så det ska rätt rejäla bördor till för att engagera ryggen nämnvärt . Men hållningen verkar vara det väsentliga, man går och för sig lätt fel med en börda på ryggen. För egen del har jag alltså kommit fram till att ett par provturer på våren, på 10-15 km, kan räcka, för att känna att packningen sitter bra, för att få in rätt hållning och för att vänja benmusklerna vi ett annorlunda sätt att arbeta.

Men ryggträningen gör jag hemma, med mina vikter och mina bollar.

Du behöver träning nte bara som idrottare eller som rehab. Även gemene man mår bra av träning, det finns massor av hälsovinster med träning som inte passar in i dina snäva ramar.
Kort kan man säga att du blir bra på det du tränar på och om man ska fjällvandra med familjen en vecka och bära all packning så finns det verkligen fog för att just träna på att bära ryggsäck´. Vilken nivå man lägger det på är väldigt individuellt
 
Nu framgår väl av 7Ss inlägg att träningen avser pannben, dvs. pyskisk uthållighet.

Rättning: Jag tränar för att slippa använda pannben. Däremot går de hand i hand. 10% tränad - 90% pannben. å så åt andra hållet. Går säkert att ta fram en formel på detta som en funktion av den burna vikten.
 
Medeltalet i 7S ekipage är ju lättvikt, sen att 7S bär hela härligheten ger ju honom glädjen att få med sig familjen ut samt träning förutom pannben.

Vi som bara behöver bära åt oss själva är glada för ju lättare packningen kan bli och precis som camoscio skriver sjunker hastigheten med tilltagande last, blir lasten tillräckligt stor nergår hastigheten till 0. YMMV
go tur
 
Jag gillar själv att promenera med tung ryggsäck som träningsform. Oavsett hur man anstränger sin kropp så anpassar den sig och ansträngningen blir lättare och lättare och därför är det dumt att endast bära sin ryggsäck ett par gånger om året.

Lättviktspackning handlar väl om att få en "lättare" fjällupplevelse och då borde träning vara ett viktigt komplement till viktminskning av packningen.
Jag vill slå ett slag för marklyft som är den överlägset bästa övningen för att stärka ben, bål och rygg.
Kör denna övning under ett års tid och jag lovar att känslan av packningen minskar med 5-10 kg.

Här demonstreras den av Susanna Kallur om ni inte vet hur den går till. Tekniken är viktig om man vill undvika skador.

http://www.youtube.com/watch?v=4ySpGUvZLJY
 
gram

Men vilket problem... låt folk som hyvlar av skithuspappret göra det och vill man sova i en plastpåse och tycker att det är trevligt så varför inte? men det kan vara lite trevligt att ha med sig det man behöver.. minns en pappa med två barn på kungsleden för några år sedan som var tvungen att ta sig till "nästa stuga" trots att vädret var allt annat än bra om man sä säger.. dom barnen kommer att behöva terapi i framtiden.. säkerhet? lätt packning så kan man gå fort..hmm eller om man kör i 250 km/h till jobbet så minskar risken att köra på en älg pga av att man inte är exponerad för älgrisken lika länge som om man kör saktare.. vad vet jag mitt arma l...
 
risker

är sällan linjära och flertalet av faktorerna brukar vara eller borde vara under andras kontroll.
Exponeringstiden för en fara eliminerar inte andra faror. Egen oförmåga etc.
Packning är ett enskilt val och bör nog få vara det, avunden inräknad.
go tur
 
Men vilket problem... låt folk som hyvlar av skithuspappret göra det och vill man sova i en plastpåse och tycker att det är trevligt så varför inte? men det kan vara lite trevligt att ha med sig det man behöver.. minns en pappa med två barn på kungsleden för några år sedan som var tvungen att ta sig till "nästa stuga" trots att vädret var allt annat än bra om man sä säger.. dom barnen kommer att behöva terapi i framtiden.. säkerhet? lätt packning så kan man gå fort..hmm eller om man kör i 250 km/h till jobbet så minskar risken att köra på en älg pga av att man inte är exponerad för älgrisken lika länge som om man kör saktare.. vad vet jag mitt arma l...

Halaj!

Som jag ser det finns det två skäl till att tungpackare stör sig på lättpackare:
1) tungpackare har inte förstått konceptet addition. Visst är det skitsamma om pryl A väger 200 gram mindre än pryl B. men om man lägger till att pryl C väger 200 gram mindre än pryl D så blir det skillnad om man gör det för tio pinaler.

2) tungpackare har ett machoideal. Klagan på UL är helt enkelt ett slags brunstvrål från en alfahanne.

Trådstarten är ett klockrent exempel på det sistnämnda.

//T
 
Man kan bara garva åt alla "gramjägare" som frenetiskt frågar hur man kan karva bort några futtiga gram. Jag kan förstå om man är gammal, sjuk eller har varit sjuk och känner sig klen, men annars, ska man kunna kalla sig för en friskus så tycker jag att man ska kunna bära en riktig packning med de saker som man behöver. Ska man ut på en riktig tur behöver man ta med sig "riktiga grejer". Light-packning är bara till för veklingar. Ok, jag kan hålla med om att man ska följa med utvecklingen, vissa saker förändras, blir lättare och bättre på samma gång. Men hallå, några gram hit eller dit!!??

För mig handlar det inte om att kalla mig för friskus och jag är varken gammal eller i dålig form. Trots detta packar jag oftast lättare än många andra jag möter vid fjällvandring trots att systemkameran följer med. Detta för att jag blir uthålligare med mindre på ryggen. Jag kan ta vägar över pass utan att bli trött. Det ger en extra säkerhet om något skulle hända. Jag kan även uppleva mer då jag kan tillryggalägga en längre sträcka på kortare tid, utan att stirra i marken hela vägen. Ser helt enkelt mer av min omgivning.

Det händer att jag packar tungt också, när familjen ska ut p.g.a. att barnen inte ska bära när de är så små, dessutom bär jag tältet som är större än när jag/vi är en eller två. Håller med om att några gram hit eller dit inte spelar någon roll. Men som en person jag och mina två vandringskamrater mötte på en vandring som hade lika mycket på ryggen som vi tre hade tillsammans. Då är det inte något gram hit eller dit!
 
Jag kan ta vägar över pass utan att bli trött. Det ger en extra säkerhet om något skulle hända. Jag kan även uppleva mer då jag kan tillryggalägga en längre sträcka på kortare tid, utan att stirra i marken hela vägen. Ser helt enkelt mer av min omgivning.
För information upplevde jag i somras med 42 kg buret inga bekymmer med att få se omgivningen. Inte heller vart jag stirrandes i marken.
Ska väl inte sticka under stolen med att om jag endast hade 10 kg på ryggen hade det varit en enklare och därmed en "trevligare" upplevelse. Men jag skulle vilja påstå mig vara van och tränad att bära vilket möjliggjorde en trevlig utflykt ändock.
Hade jag gjort motsvarande tur ensam hade säcken förmodligen landat på 12 -15 kg.
 
För information upplevde jag i somras med 42 kg buret inga bekymmer med att få se omgivningen.

Halaj!

Här är ett gott exempel till. Att lättpackare väger sin utrustning kan man ju förstå. Men att en tungpackare gör det? Varför? En redig karl tar väl med sig det han behöver, och skiter i vad det väger, så länge allt bara får plats i ryggan?
Hur visste du att packningen vägde 42 kg? jo: du har vägt den! För att senare kunna skryta om det! Ha! Avslöjad!

//T

P.S. för förtydligande: vill inte alls anklaga, eller starta ett flamewar eller så. Jag bara retas lite. Det var liksom en volley in i öppet mål så att säga. Jag kunde helt enkelt inte låta bli. Sorry DS
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg