Håller med 7S om dessa tankar. Det handlar om vana. Att ta på sig ryggan med en rejäl tyngd för att träna, som vilken annan träning som helst, varje vecka gör att kroppen vänjer sig och med rätt bärutrustning så blir det inte så svårt. Att under endast få tillfällen per år ta på sig en tyngre ryggsäck gör det hela mer problematiskt. Jag tror att en normalt något otränad person utan större problem borde klara de vikter som det talas om i lättpackar sammanhang. Önskar du öka tyngden av någon anledning ja då ökar också olusten och det blir jobbigt. Varför inte låta ryggan vara en del i den veckovisa träningsdosen. Åtminstone för att inte behöva oroa sig allt för mycket. Lättviktspackningen skulle där kunna bli som grädde på moset, en positiv överraskning och inte ett måste. Jag har en uttjänt Grönland -70 som med en 25 liters vattendunk får fungera som mitt träningsredskap. Och då jag har flera berg runt omkring så saknas det inte träningsmöjlighet.
Se det så här, ge ryggen en chans att bli stark det kan löna sig. Gärna lättvikt men träna ryggen också så behöver du inte köpa alla nya tunna och lätta hightecprylar.
Varför inte? Ja, varför?
För egen del kan jag se tre skäl att träna. 1) rehab efter sjukdom, operation eller olyckor. Jag har gjort mycket sånt, bl a efter en jobbig trafikolycka
2) för att det är kul 3) för att man behöver det, t ex som idrottare
Nu talades om att bära en extremt tung rygga en träcka på flera mil, vad är det man tränar då
och är det effektivt? Är det roligt? Och vad är det egentligen man bär med?
Jag kan utan börda, med beslutsamma steg och svängande armar, gå högst 6,5 km/h - om det inte ska bli väldigt forcerat. Med packning blir det förstås mindre. Låt oss alltså säga att tre mil tar minst 6 timmar. Vilka andra styrkemoment får ta så lång tid och hur mycket tid har man egentligen?
Och, om man inte tränat ryggen på andra sätt innan, är inte risken stor då att man bara får ont eller rent av skadar sig? Nu framgår väl av 7Ss inlägg att träningen avser pannben, dvs. pyskisk uthållighet. Om han behöver det och/eller tycker det är kul, så OK för honom, men som allmänt råd???
Rygg handlar väl om två saker, smidighet och styrka. Jag gjorde McKenzie i över 10 år
mot en buktande disk och ischias, min nuvarande PT har anvisat en del rena styrkeövningar, mest med sikte på god hållning. Det är vad jag behöver för att springa bra menar han (fortfarande en passion, fast det inte går så fort längre) och för att bära utan att få ont eller skada mig. Det tar verkligen inga 6 timmar; jag skulle tro att buk, ben och armar tar 3 timmar i veckan, rygg kanske 1,5-2,
dvs. min totala styrketräning ligger under 6 (den motsvarar mina speciella behov, jag vill t ex inte
bli tyngre, eftrsom jag springer mycket). Och jag har kul för det mesta.
Och, som sagt, vad bär man med. Man brukar väl säga att en tredjedel, om ens det, av vikten ligger på axlarna, så det ska rätt rejäla bördor till för att engagera ryggen nämnvärt . Men hållningen verkar vara det väsentliga, man går och för sig lätt fel med en börda på ryggen. För egen del har jag alltså kommit fram till att ett par provturer på våren, på 10-15 km, kan räcka, för att känna att packningen sitter bra, för att få in rätt hållning och för att vänja benmusklerna vi ett annorlunda sätt att arbeta.
Men ryggträningen gör jag hemma, med mina vikter och mina bollar.