Visst är det fint med gas, men det stilla lugnet och lukten av t-röd i skymningen är oslagbar
Klenisar
- Trådstartare 1
- Start datum
Visst är det fint med gas, men det stilla lugnet och lukten av t-röd i skymningen är oslagbar
Trasiga dörrar här
Intressant att så många slår in öppna dörrar här som uttrycket lyder. Jag har inte hittat någon här som förespråkar att det är just att bära tungt som är viktigt (möjligtvis den avsomnade TS). Däremot så har några påpekat, att ibland så kanske man måste bära något mer än vad som är brukligt av olika skäl. Någon annan har också påpekat att det är viktigt att inte tumma på säkerhetsaspekten. Och samtliga av dessa bedyrar att de förstår det kloka i att inte bära för tungt utan lätt, ändå vevas det på som om man inte alls har en gnutta vilja till att förstå varandra.
Claes Grundsten utrycker det så här; l
Lätt utrustning ger större rörlighet och är mindre tröttsam att bära, men en tyngre utrustning kan ge bättre komfort i lägret, till exempelvis ett större men tyngre tält. Det viktigaste är ändå säkerheten och driver man kravet på lätt packning för långt kan det innebära en säkerhetsrisk om man inte är mycket erfaren.
Jag tycker det är väl valda ord. Enkelt och sammanfattande. För mig iallafall.
Intressant att så många slår in öppna dörrar här som uttrycket lyder. Jag har inte hittat någon här som förespråkar att det är just att bära tungt som är viktigt (möjligtvis den avsomnade TS). Däremot så har några påpekat, att ibland så kanske man måste bära något mer än vad som är brukligt av olika skäl. Någon annan har också påpekat att det är viktigt att inte tumma på säkerhetsaspekten. Och samtliga av dessa bedyrar att de förstår det kloka i att inte bära för tungt utan lätt, ändå vevas det på som om man inte alls har en gnutta vilja till att förstå varandra.
Claes Grundsten utrycker det så här; l
Lätt utrustning ger större rörlighet och är mindre tröttsam att bära, men en tyngre utrustning kan ge bättre komfort i lägret, till exempelvis ett större men tyngre tält. Det viktigaste är ändå säkerheten och driver man kravet på lätt packning för långt kan det innebära en säkerhetsrisk om man inte är mycket erfaren.
Jag tycker det är väl valda ord. Enkelt och sammanfattande. För mig iallafall.
samma sak med för tung packning.. the door swings both ways
Visst är det rätt att inte ta med onödig vikt. Det tycker min bekanting som klättrar också. Och hans startvikt för 2 veckor är ungefär 45 kilo med allt inräknat.
Och då får man antingen lära sig bära eller avstå. Reducerat allt annat har han redan. Själv bar jag 28 i somras eftersom min flickvän är ovan. Vi hade en underbar tur. Bar sedan 16 inkl foto och fiske på en solovecka. Underbar tur även det
F.ö. undrar jag verkligen om lättpackning uppfanns på 90-talet. När jag började med friluftsliv på 70-talet lärde vi oss att bara ta med det vi behövde. Gjorde också flera helgturer med 30L karrimor utan ram, men skrotade det konceptet eftersom det var riktigt obekvämt att bära så...
Den som är ute lär sig packa det nödvändiga enligt min erfa. Precis som allt är det en process med personligt anslág
//J
Det har naturligtvis alltid funnits de som prövat att få ner vikten på packningen, men lättviktstrenden som den ser ut per idag startade definitivt på 90-talet, innan dess var lättviktspackare lite udda och märkliga människor som inte tog med sig ordentlig packning, nu är lätt packning betydligt mer mainstream.
45 kg på en lång klättettur med allt av utrustning som behövs kan gott ses som lättvikt, din bekant är säkert glad att bära 45 kg istället för 60. Vikten på packningen är som sagt inte det allra viktigaste, men viktreduceringen av packningen genom ifrågasättande och eftertanke.
45 kg med saker som används och behövs under turen kan gott vara lättvikt, medan en packning på 10 kg kan vara bra mycket tyngre än nödvändigt.
Man brukar ju tala om basvikten i lättviktsammanhang, det vill säga vikten av ryggsäck, tält/tarp, sovsäck och liggunderlag, kök och kläder. Den vikten är ganska lika på en helgtur eller månadslånga turer. Totalvikten beror på hur länge man har mellan varje möjlighet att fylla på konsumtionsvaror och då kommer ju i tillägg till basvikten vikten på mat, bränsle, vatten och evt annat som används under turen som tvål, tandkräm mm.
I tillägg kommer ju specialutrustning som klätterutrustning, kanot/kajak, gevär, mountinbike eller annat som beror på om turen har ett annat syfte än fotvandring.
Det stämmer. Att släpa med sig halva bohaget i svår snöstorm är inte bra när man istället på lätta skidor spurtar iväg till stugvärmen och tryggheten. Helt rätt. Eller sprintar iväg nån annanstans där det är tryggt och bra.
Keep the door "swinging" 😄
Det som kanske är/var lite nytt är/var väl att en del personer började behandla viktminimering som ett intresse i sig. Alltså att lättpackningen (för vissa) blev ett mål och inte ett medel. (Lite som en spegelbild till de som skryter om hur tungt de orkar bära - vikten, inte funktionen blir överordnat)
Inget konstigt med det naturligtvis. Vissa njuter av att experimentera sig fram till en ännu lättare startvikt. Vissa njuter av att använda så mycket hemmagjord utrustning som möjligt och vissa av att
kläderna och prylarna är snygga.
Gasbrännare är ju absolut förstavalet i en del sammanhang
För mig blir det vedbrännaren på skogsturer, alkoholbrännare på en kort fjälltur på 1-3 dagar och gasbrännare om jag ska på längre fjällturer.
Allt beroende på vikt och tillgång på bränsle.
Det är bra att olika människor har olika filosofier, jag har inga problem med att någon bär 50 kg där jag klarar mig med 10.
Lättviktstrende/filosofin startade med Ray Jardins bok PCT Hiker's Handbook fsom skrevs 1992 och via diskussioner om boken och egna erfarenheter på diverse olika internetforum efteråt.
Men som sagt, naturligtvis kan säkert många personet ge exempel på tidigare försök att bära lite, men först på 90-talet började bli en trend på grund av kombinationen av förutsättningarna: Materialutveckling, Jardins bok och möjligheten att diskutera och dela med många personer med samma intresse via internet.
Å missförstå mig rätt. Det behöver inte vara skryt utan bara ett intresse som går lite djupare än andras.
Det har säkert hänt att jag "skrutit" över en tungpackning, men inte över dess vikt utan över dess innehåll. Inte "Haha, min ryggsäck vägde 35 kg" utan "Och jag hade två burkar öl med mig till sista kvällen."
Det finns många som har ett genuint intresse, men också många som tävlar eller skryter om låg vikt på packningen. Att ha lägsta möjliga vikt på packningen som mål i stället för medel är inget för mig, men om det ökar någons intresse för friluftsliv är det väl helt ok,
Jag älskar att bygga saker, jag blir väldigt glad åt att knåpa ihop något lika bra som de kommersiella sakerna och särskilt om det också blir ännu lättare.
Att tillverka egna saker ger mig tillfredsställelse både under tillverkning, under test och sedan under användning av grejerna.
Att det blir billigt är ju en bonus som man inte ska fnysa åt, men tar man med arbetstiden i beräkningen blir kostnaden lika stor eller kanske större, men det går väl att säga om allt som gäller hobbyverksamhet.
Att ha med sig något lite extra kan vara väldig gott det också, väl värt att skryta av, men det må ju balanseras mot vad man är villig att bära. Det kan vara ovärderligt att få knäcka ett par kalla öl sista kvällen ute efter 1-2 veckor ute, men kanske inte så kul att bära på konserver till varje måltid under samma tid.
Lyx är inte förbjudet, men kan vara tungt.. ;-)
Senast ändrad: