Som träning är det en träningsform som låter mig ta ut mig på ett effektivt sätt, dessutom kan jag variera ansträngningen med hastigheten. För mig att bedriva någon form av friluftsliv innebär att jag måste bära tungt = många kilo fler än normalt, då jag har min dotter som ej kan bära och min sambo som f. n är gravid. Då hon inte är gravid bär hon dottern i ryggsäcksstol.Men, som nån föreslår, gå tre mil i veckan med storpackning? Vad är det roliga och varför?
Alla har inte (den fördelaktiga) förutsättningen att vara en ensamvarg.
Därur måste jag naturligtvis även träna för att stärka min kropp genom att träna det jag skall utöva.
Anser att detta måste ses som en självklarhet. Går jag däremot ensam (typ en gång om året) har jag ett bivacksäck på 800 g, sovsäck på 900 g. Däremot lämnar jag inte 1,1 kg/st kängorna hemma oavsett.
Du bör inse att alla har olika metoder, förutsättningar och vill olika med sin fritid.Träna för att kunna bära onödiga saker, när det är så mycket enklare, och så fördelaktigt ur många andra synpunkter, att bära (någorlunda) lätt (15 kg startvikt för 10 dagar på fjället). Och, som ännu någon föreslår, starkt psyke och pannben? Det ska inte vara psykiskt påfrestande och inte någon viljeanspänning.
Det finns inget jag njuter mer av än värmen från min ryggsäck.På sin plats att påminna om mottot för fjaderlatt.se innan siten blev engelskspråkig: "Vandra fjäderlätt och njut mer av färden". "Njut", inte "orka". Och Jörgen kan ju verkligen jämföra.
Allt detta är ju väldigt mycket personliga preferenser, däremot tilltalar lättpackning en bredare publik då det medgör att fler kan bedriva friluftsliv då tröskeln att bära tungt är högre och kräver mer träning.