Klenisar

Raskesven; sa:
En överlevnadstävling kanske vore något. Får vi tag i Siwash-indianernas utrustningslista kanske vi kan utgå från den? Naturligtvis då efter att ha skurit bort en del onödigt trams.

I nån annan av de ultralätta trådarna refererade jag till en kille som är med i Yahoo-gruppen BackpackingLight. Han heter Shane (nånting) och brukar (enligt egen utsago på BackpackingLight) ibland ge sig ut med 0 g packning (han är alltså näck).

Det är väl kanske lite varmare klimat där han är (vet inte i vilken av USAs stater han befinner sig men jag antar att det är nån av de södra), men faktum är att han alltså klarar sig. Visserligen så brukar det i realiteten inte bli 0 g packning eftersom han t.ex. tar en pinne och har som vandringsstav och kanske bär med sig nåt ätbart, men där har vi alltså en kille som för ros skull ägnar sig åt det som andra kallar "överlevnad".
 
Raskesven; sa:
En överlevnadstävling kanske vore något. Får vi tag i Siwash-indianernas utrustningslista kanske vi kan utgå från den? Naturligtvis då efter att ha skurit bort en del onödigt trams.
Jag fortsätter leta, återkommer när jag hitttat något vettigt. Vi sätter upp en tävling sedan för att få fram de som är riktigt light // Roland
 
Re: Re: Barking up the wrong tree?

walk_alone; sa:
Nu skall jag banta både min och ryggans vikt till nästa sommar. // Roland

Det verkar som om du har förstått vart jag ville komma! :)

Någon här begärde min packlista, men som jag svarade är den helt ovidkommande. Till att börja med skulle jag p g a numera kronisk värk i båda knäna inte klara en längre fjällvandring ens om någon annan bar hela min packning, så den packlistan är rent hypotetisk.
Att rapa upp detaljer i listan på vad jag packar på de turer jag kan göra skulle bara trötta alla, och det för att somliga skall få "nöjet" att peka på listan och ropa ut hur "fel" jag packar eller att jag minsann säger emot mig själv - nej, så kul skall vi inte ha.

Min packlista har en förmåga att bli onödigt lång, det skall medges direkt. Jag väger nästan aldrig packningen, jag provknallar en sväng runt kvarteret i stället. Känns den tung då blir den ett tortyrinstrument efter några timmar - hem och välja bort saker! Känns den "piece o´ cake" så brukar det vara OK, den blir ju lättare allt eftersom man äter upp maten... Jag känner inget behov av att stoltsera med varken hur tungt jag orkar bära (för det gör jag inte) eller hur lätt jag kan få packningen (för det gör jag inte heller).

Många av min prylar har jag haft i 20-25 år, och de är alltså vare sig särskilt moderna eller särskilt lätta. Dock fyller de mina behov väldigt väl, jag trivs med grejerna, och inte minst: De är väl prövade och jag vet exakt vad de går för och vad jag kan kräva av dem! Den bekvämligheten och tryggheten är värd en del.

Jag väger ca 90 kg och borde väga ca 80, så är det nånstans jag skall putsa bort vikt så inte är det i packningen i första hand... ;-D
 
Re: Re: Re: Barking up the wrong tree?

Lasse C; sa:
Jag känner inget behov av att stoltsera med varken hur tungt jag orkar bära (för det gör jag inte) eller hur lätt jag kan få packningen (för det gör jag inte heller).

För de flesta av oss som "packar lätt" så handlar det inte om att stoltsera, det handlar om att ge andra hjälp. Genom att jämföra packlistor så kan man få tips om hur man kan få sin packning lättare utan att minska för mycket på bekvämligheten.

För min del handlar det inte direkt om hur tung eller lätt ryggsäcken "känns" utan om hur den påverkar min kropp under en hel dags vandring. Jag kan tycka att 25 kg känns hur lätt som helst på morgonen hemma, men efter en hel dags vandring känns den inte längre lika "piece of cake"...

Väger man packningen så har man mer kontroll över vilken vikt det var på packningen den där gången när man faktiskt fortfarande hade ork kvar i kroppen efter en hel dags vandring.
 
Lättare=rättare prylar & pinaler

Jag har roat mig under en del år att hjälpa yngre kamrater köpa begagnade friluftsprylar. De flesta säljarna har varit mellan 40-65, d.v.s. den ålder då familj och barn ger en möjligheter att åka ut igen. Den minsta gemensamma nämnaren i allas motivering varför de säljer är knän och höfter som inte pallar längre.
Jag tror de följt Erik Linds mfls välmenande råd, d.v.s. burit mycket och tungt. När jag började gå i skogen och på fjället som ung hade jag en knappt 45 liters säck och den ansågs alltför liten av alla andra! Givetvis satt sovsäck och senare tält utanpå. Efter att med lätthet packat allt inuti en 75+30 säck, även vintertid började jag som mer vuxen röja mig neråt i volym och vikt. Tiden med en överlastad 70L + Ak4 + ksp var inte direkt njutbar. Men trötta blev vi!
För en veckoslutstur eller en sjövandring är det helt OK med våt och riktig mat men näppeligen bära vatten i form av otorkad mat för en veckotur!
Finns det vatten på kartorna eller bebyggelse i trakterna där man går är vatten oftast inget problem men är det två till tre dagsmarscher mellan källorna står vattenvikterna plus filter och reningstabletter för en stor del och planeringen blir minutsiös, liksom orienteringen.
Att som Nilsson hävda att bära tungt är manligt gör att jag med stolthet kan säga att jag är en tunnis och vekling. Bara att orka lyfta blicken från marken och se och lyssna till naturen gör ju min tur suspekt! Att jag orkar göra mer än slå läger och bränna sönder marken viket mitt lilla kök inte gör till skillnad mot Nilssons manliga "eld". Utan titta på växer och djurliv, utsiktspunkter, kulturminnen mm. Jag brukar hinna med hygien även kvällstid. På morgonen går det snabbt att tvätta sig, hyvla ansiktet, fixa frukost, få ihop en liten packning, inga crockettbågar att leta efter! Efter avstädning och tandborstning bär det av igen, fortfarande med blicken högt och öronen öppna. Det du svettande, släpande Nilsson, är njutning! Pröva själv om du törs!

Go tur

Johan K

[Ändrat av johankse 2003-07-25 kl 08:47]
 
Re: Lättare=rättare prylar & pinaler

johankse; sa:
Den minsta gemensamma nämnaren i allas motivering varför de säljer är knän och höfter som inte pallar längre.
... Bara att orka lyfta blicken från marken och se och lyssna till naturen gör ju min tur suspekt! Att jag orkar göra mer än slå läger och bränna sönder marken viket mitt lilla kök inte gör till skillnad mot Nilssons manliga "eld". Utan titta på växer och djurliv, utsiktspunkter, kulturminnen mm. Det du svettande, släpande Nilsson, är njutning! Pröva själv om du törs!

Go tur

Johan K

[Ändrat av johankse 2003-07-25 kl 08:47]

Tja, mina knän har trasslat sedan jag var 18, så den enda förändringen är väl att värken är mera kronisk nu än den var förr... *suck* "Manliga" jättepackningar har jag med andra ord aldrig kunnat bära utan att offra flera dagar åt smärtans ondsinta gudar efteråt. Man får inte bara rätta mun efter matsäcken, utan packningen och turens längd och svårighetsgrad efter knäna.

Du sätter väl också fingret på en viktig punkt: Hela vitsen med friluftslivet är väl att njuta av det - var och en på vårt eget sätt? Själv föredrar jag helt klart din inställning framför att utföra Den Stora Prestationen!

Jag minns en rutinerad friluftsräv jag mötte, som hade en mycket väl genomtänkt packning, inte en onödig pinal och inte ett onödigt hekto - så när som på en burk öl. Den hade han alltid med på längre turer, och hade fått många huvudskakningar om det. Han förklarade det så här: När jag varit på väg några dagar och hittar ett riktigt fint ställe slår jag läger tidigt, tvättar mig ordentligt, byter till rena kläder så långt det går, lagar mat och gör allt i ordning. Sen, när allt är klart och i ordning, jag är ren, fräsch och mätt - då hämtar jag min öl som legat i vattnet och blivit sval, sätter mig bekvämt och dricker min öl. Den stunden är värd precis vartenda gram den där ölen väger!

Med andra ord gäller det samma sak här som överallt annars: Vad tillför det? Tillför hi-tech-prylarna så pass mycket i form av lättare packning, snabbare förflyttning och längre turer att man anser dem värda det? Bra - skaffa dem! Om inte, om man råkar trivas med sina gammalmodiga grunkor och tycker det är helt OK att kånka på dem och kanske göra kortare turer, och lägga pengarna på annat - gör det i stället! Sist jag kollade saken var vi fortfarande fria att göra sådana val själva!

Ha det!

Lasse
 
Nyss tillbaka från lunchen kan jag inte låta bli att se parallellen till ett citat som står på väggen i resturangen här. Det står att det är från Sokrates, men om det är sant vet jag inte.

"Andra lever för att äta, jag äter för att leva"

I den här tråden kan man väl skriva om det som:

"Andra vandrar för att kunna bära, jag bär för att kunna vandra"
 
nermander; sa:
Nyss tillbaka från lunchen kan jag inte låta bli att se parallellen till ett citat som står på väggen i resturangen här. Det står att det är från Sokrates, men om det är sant vet jag inte.

"Andra lever för att äta, jag äter för att leva"

I den här tråden kan man väl skriva om det som:

"Andra vandrar för att kunna bära, jag bär för att kunna vandra"

Jag bär för att kunna äta.
;-)
 
nermander; sa:
Men de flesta tillverkare som har nåt som ska föreställa ultrlätt har oftast inte så bra koll på det här med att få ner vikten. Läste en recension som nån ultralätt kille gjorde av ett Hilleberg-tält (Akto tror jag). Det första han gjorde var att sprätta bort nästan 100 g märklappar och grejer som bara satt där för syns skull.
Detta är ett sidospår i den här tråden, men jag antar att du menar http://www.backpacking.net/hilleberg-akto-review.html. Det han gjorde var att byta alla linor och alla dragkedjekläppar till lin-öglor, han tog inte enbart bort saker som satt där "för syns skull". På detta sparade han 50 gram. Det enda jag kan tänka på som sitter där som dekoration är deras två logotyp-lappar, en på påsen och en på tältet. De är av plast och väger kanske 5 gram styck. Linorna sitter ju inte där för inte. Hilleberg kanske skulle kunna ha valt lättare material, men i nästa version av Aktot bytte de ju tältväv och fick ner vikten 200 g. Verkar som en riktig åtgärd. - Med detta vill jag ha sagt att Hilleberg verkar ha viss koll på läget trots allt.


Sedan är det ju förstås tveksamt om Akto kan kallas ultralätt..
 
GustavOh; sa:
nermander; sa:
Nyss tillbaka från lunchen kan jag inte låta bli att se parallellen till ett citat som står på väggen i resturangen här. Det står att det är från Sokrates, men om det är sant vet jag inte.

"Andra lever för att äta, jag äter för att leva"

I den här tråden kan man väl skriva om det som:

"Andra vandrar för att kunna bära, jag bär för att kunna vandra"

Jag bär för att kunna äta.
;-)

Tro mig eller ej, men jag äter för att kunna bära!
broiler3.gif

:cool:
 
Tråden som vägrar dö!

Här är en något rund farbror, över 50 år gammal med ont i knäna som anammat UL och nu glatt fortsätter strövtågen i Nordamerika:

http://www.monmouth.com/~mconnick/

Sån jäkla juste stil han har! :) Kul läsning, missa inte länkarna till hans andra sidor längre ner.
 
UL

Jag läste just om en tysk äldre gentleman som äventyrade runt i Amazonas iklädd ett par kallingar och med en rulle aluminum-papper som i princip enda packning. Detta användes som sovfilt, vattensamlare, regnskydd mm.

Kan det vara nàgot?

Mvh / Mats
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg