Följt denna tråd och den om "ensamhet" med stigande undran och intresse,känner ej att detta handlar så mycket om friluftsliv.
Vore intressant att få ta del av hur "goldy-a":s eget friluftsliv gestaltar sej;man kan ju som sagt vara ute själv och med andra;till och med både och... (från en som är ute både själv och med nån annan)
- Visst kan man gå ensam och/eller med nån annan.
Men Anders ställer en fråga från början redan "att gå ensam". Så är det en skillnad för mig, t.ex. Han frågar också är det skillnad mellan män och kvinnor att komma ut till friluft ensam. Då svarade jag - visst, är det, för mig, iaf (än så länge är jag en kvinna och har inte gjort en kön-operation
).
Själv kan jag tänka mig visst gå till skogen för en vecka, eller en månad och njuta av den underbara svenska naturen - MEN med någon annan (och bättre - med fler). Ensam ska jag inte våga göra det.
Att åka till andra länder och vara på stan - det är absolut en annan fråga. Det gör jag alltid nästan själv
för att mina vänner bor i olika länder och sällan kan vi samlas för att åka någonstans tillsammans. Och på stan är jag inte rädd så mycket (jag är vuxen i en stor stad) för att där kan man få en hjälp ifall det behövs iaf.
Här försöker jag att få nya friluftskamrater för att ändå åka ut till naturen här och till vissa andra ävantyrer i andra länder också (i naturen). Så hoppas det ska gå bra för oss
Jag är en ganska flexibile person och kan anpassa mig till de andra i mest av fall (enda som man måste göra då - att gå för kompromisser). Det visar att mina vänskap brukar ligga på en lång tid - den längste vänskapen som jag har är drygt 30 år - sedan vi var små barn. Andra vänskapen ligger också på en lång tid - ca 25, 20, 15, 10, 5, 3 år...(båda med män och kvinnor). Och det är skönt för att ha så långa vänskap - vi förändras, utvecklas, och det är alltid intressant att umgåsa. Specielt när vi känner varandra så bra - vänskapen blir bara starkare, som en vin, under tiden
Det hände olika grejer, förstås, under vänskap - vi blev ibland sura på varandra, men vi överlevde allt ändå - och nu njuter vi av varandras sällskap, när vi träffas. Vi vet iaf att vi finns i världen (vänner) och kan stödja varandra.
Men är alltid intressant att få känna till nya människor och lära nya saker, förstås. Så är jag öppen för det alltid