Hinder för friluftsliv

[sofiah]

Helt klart är, efter att fler än dem vanliga ångvältarna skrivit, att det inte är så vitt och svart som vissa förespråkar. Därmed har jag väl också fått fram det som jag tidigare var ute efter.

Jag kan bara fylla på med vad andra skrivit. Jag själv har 8000kr i månaden att leva på, det blir inte så mycket över. Det tar ganska lång tid att få ihop den utrustning man behöver för att kunna ge sig iväg under mer än en dag. Jag har dessutom inte någon bil och inte tillräckligt bra cykel för att kunna packa den, cykla med ryggsäck fungerar tyvärr bara kortare sträckor. Det gör att det är svårt för mig att komma utanför stan för att frilufsa. Visst fungerar det att ta bussen en bit och sen försöka gå till något naturskönt, men det är såklart en faktor som gör allt lite jobbigare. Jag försöker dock så gott det går.

Det är klart att pengar spelar roll! Det går men blir mycket jobbigare... I Göteborgsområdet finns det iaf en guide för vandringar där nästan alla går att nå med allmänna kommunikationer. Om man just inte satsar på de stora utfärderna och orkar leva ett enkelt liv så är friluftsliv de billigare nöjen man kan ha. Vi har mer än en gång lånat ut vår utrustning till vänner som inte haft råd med semester...

 

[sofiah]

Irrationell rädsla?

Alltså... du begränsar ditt liv väldigt mycket om du inte vågar frilufsa för att du tror att du ska bli uppäten av en björn eller våldtagen. Klart du får tycka vad du vill men dina farhågor känns väldigt överdrivna. Om du jagar med hund så finns det en risk för björnangrepp även om den också är försvinnande liten. Jag har aldrig sett en björn i hela mitt liv men de har troligen sett mig."

- Har frågat här lite i min omgivning - det finns här två flickor, 23 och 25 år gammal (svenska, inte invandrare), och de tycker samma som jag - de ska aldrig våga sova ensam i skogen eller i fjällen!
Så - de kvinnor som skriver här, de är inte absolut majoritet, utan de har bara tid att skirva här. Om ni ska fråga alla kvinnor i Sverige - jag tror att mest av dem ska inte våga samma att sova ensam i skogen. Även vissa män ska inte göra det, inte bara kvinnor.

Jag var hyperstressad och rädd för att gå i mörker och gå ut i naturen själv. Var ute mycket, men hade alltid andra med. När jag trotsade rädslan och kom fram till att sannolikheten att det skulle hända något inte är så stor. Det kan finnas konstiga typer längs de mer trafikerade spåren, men de är långt fler på stan.
Jag är glad att jag nu kan njuta av naturen själv och ta mig tid att sitta och dricka kaffe vid en sjö och våga vara med mig själv. Fast lite skajsen kan jag ju vara när jag möter i "misstänkt skum figur" med "misstänkt skum hund"

 

[goldy_a]

Jag var hyperstressad och rädd för att gå i mörker och gå ut i naturen själv. Var ute mycket, men hade alltid andra med. När jag trotsade rädslan och kom fram till att sannolikheten att det skulle hända något inte är så stor. Det kan finnas konstiga typer längs de mer trafikerade spåren, men de är långt fler på stan.
Jag är glad att jag nu kan njuta av naturen själv och ta mig tid att sitta och dricka kaffe vid en sjö och våga vara med mig själv. Fast lite skajsen kan jag ju vara när jag möter i "misstänkt skum figur" med "misstänkt skum hund"

"Jag var hyperstressad och rädd för att gå i mörker och gå ut i naturen själv."
- Nej, visst jag kan inte säga att jag är hyperstressad rädd Även mer - här känner jag mycket mer tryggare, än vad jag kom ifrån - här finns det ingen alls kriminalitet jämföra till det jag såg förut (gud, vilken kriminalitet såg jag där - man behöver inte mer titta här på kriminella tv-programm: där kommer man ut bara - och hamnar direkt till någonting kriminell, och staten bryr sig inte så mycket).
Jag har bara sagt här - om var en man, hade jag kanske tänkt mig kanske att komma ut själv och sova själv i naturen (män är ju starkare fysiskt, i mesta av fall, tycker jag ). Däremot finns det mindre kanske risk för dem att bli våldtagen (men kanske inte - vet inte de säger tvärrtom här om statistiken).
Och sedan tänkte jag - även jag var en man, är det så roligt att vara ensam, i skogen, eller var som helst - hemma, osv.? (det var en annan frågan, och det har jag börjat en annan tråd om).

 

[sofiah]

"Jag var hyperstressad och rädd för att gå i mörker och gå ut i naturen själv."
- Nej, visst jag kan inte säga att jag är hyperstressad rädd Även mer - här känner jag mycket mer tryggare, än vad jag kom ifrån - här finns det ingen alls kriminalitet jämföra till det jag såg förut (gud, vilken kriminalitet såg jag där - man behöver inte mer titta här på kriminella tv-programm: där kommer man ut bara - och hamnar direkt till någonting kriminell, och staten bryr sig inte så mycket).
Jag har bara sagt här - om var en man, hade jag kanske tänkt mig kanske att komma ut själv och sova själv i naturen (män är ju starkare fysiskt, i mesta av fall, tycker jag ). Däremot finns det mindre kanske risk för dem att bli våldtagen (men kanske inte - vet inte de säger tvärrtom här om statistiken).
Och sedan tänkte jag - även jag var en man, är det så roligt att vara ensam, i skogen, eller var som helst - hemma, osv.? (det var en annan frågan, och det har jag börjat en annan tråd om).

Stressen är eg en parentes i sammanhanget. Jag insåg att jag måste ut för att må bra och då tvingades jag konfrontera de verkliga och överskattade farorna. Som sagts innan i denna tråd är det ofta för lätt att tro att saker är farliga som kanske inte är det. Jag håller med om att det finns farliga saker i stan och en och annan farlig sak eller skummis i skogen också. Jag tror dock att vi överskattar riskerna. Jag skulle inte säga att det är för farligt och dumdristigt att ge sig ut i skogen som ensam tjej, inte ens för en övernattning. Jag hade inte valt de närmaste dungarna i stan, men väl en av de små kobbarna i skärgården eller en bit in i "den riktiga skogen". Själv leker jag med tanken att vandra en hyfsad bevandrad led själv under ett par dagar. för att just inte kunna rymma från mig själv, (alternativt gå med en vän som jag vet att jag kan vara tyst med långa stunde men det hör till den andra tråden). Händer det något är det skönt att veta att andra kommer att passera... att man överskattar riskerna.

 

[brigas]

överlag är man mer fredad ju längre bort man är från vägar eller där överhuvudtaget folk färdas med motorfordon;verkar ju som om folk som tar sej fram för egen maskin är de mest fridsamma.

 

[Teknikern]

Jag kan bara hålla med dig Britt, går det inte att köra motorfordon eller det är asfalterad stig ända fram till tältplatsen så bor man helt själv hur länge som helst utan att träffa på en enda själ faktiskt.
Det är ju så att buset orkar ju inte gå 200 meter ut i skogen utanför vägen, dessutom är dom mörkrädda som f*n och skulle aldrig komma på tanken att ge sig ut i skogen på natten. Går man på en vältrafikerad stig, viker av och går 250 meter rätt in i skogen så kan man vara övertygad om att där kommer ingen att passera.

Vi människor är våra egna värsta fiender med alla hjärnspöken, alla "tänk om" och all trygghetsnarkomani.

 

[Ayrin]

Själv leker jag med tanken att vandra en hyfsad bevandrad led själv under ett par dagar. för att just inte kunna rymma från mig själv, (alternativt gå med en vän som jag vet att jag kan vara tyst med långa stunde men det hör till den andra tråden). Händer det något är det skönt att veta att andra kommer att passera... att man överskattar riskerna.

Gör det! Jag gav mig ensam ut på en helgpromenad längs isälvsleden (två övernattningar).
Nu hade jag ju visserligen hunden med mig, vilket är trevligt och kanske avskräcker någon (även om det i regel är jag som försvarar hunden och inte tvärt om...), men i övrigt är jag en ensam liten tjej på 60 kilo. Kändes inte ett dugg otäckt .

 

[goldy_a]

Gör det! Jag gav mig ensam ut på en helgpromenad längs isälvsleden (två övernattningar).
Nu hade jag ju visserligen hunden med mig, vilket är trevligt och kanske avskräcker någon (även om det i regel är jag som försvarar hunden och inte tvärt om...), men i övrigt är jag en ensam liten tjej på 60 kilo. Kändes inte ett dugg otäckt .

"jag en ensam liten tjej på 60 kilo."
- Jag väger ännu lättare - 55 kg.
Vad ska vi göra - äta upp sig? Det blir inte så snyggt heller

 

[sofiah]

Jag kan bara hålla med dig Britt, går det inte att köra motorfordon eller det är asfalterad stig ända fram till tältplatsen så bor man helt själv hur länge som helst utan att träffa på en enda själ faktiskt.
Det är ju så att buset orkar ju inte gå 200 meter ut i skogen utanför vägen, dessutom är dom mörkrädda som f*n och skulle aldrig komma på tanken att ge sig ut i skogen på natten. Går man på en vältrafikerad stig, viker av och går 250 meter rätt in i skogen så kan man vara övertygad om att där kommer ingen att passera.

Vi människor är våra egna värsta fiender med alla hjärnspöken, alla "tänk om" och all trygghetsnarkomani.

Vi blir uppskrämda av alla rykten och av andras rädslor som i sin tur bekräftar den rädslan som redan fanns och det är det som jag kallar irrationellt. Mitt i allt detta tycker jag faktiskt att det är svårt att veta var gränsen mellan mod och dumdristighet går.

 

[goldy_a]

Vi blir uppskrämda av alla rykten och av andras rädslor som i sin tur bekräftar den rädslan som redan fanns och det är det som jag kallar irrationellt. Mitt i allt detta tycker jag faktiskt att det är svårt att veta var gränsen mellan mod och dumdristighet går.

"jag kallar irrationellt"
- Irrationellt eller inte - för att bli av t.ex. räddslan av björnar och varger - ta min hand och visa att de är inte farliga (statistiken duger inte i det fallet - skall jag visa ett papper med statistiken till björnen, när jag träffar den i skogen? ).

 

[Fjällvinden]

Farligt vara ensam ?

först vill jag nog påstå att både björn och varg är farliga och ju fler de blir dessto närmare kommer vi ju den stunden då vi kommer tvåa. Både björn och varg dödar eller skadar ju med lätthet en människa OM de skulle vilja det av någon anledning. Ju fler de blir så ökar ju risken att det föds sjuka djur eller rättare djur med mentalitet som avviker. Så, vi kommer nog att få uppleva den stunden vare sig vi vill eller inte och jag tycker det är fel av forskare och de som värnar om rovdjuren att konsekvent hävda att tex björn eller varg inte är farlig för människan. Deras mentala status är inte speciellt stabil och deras styrka gör tt det inte behövs mycket för att vi skall bli tvåa i närkamper. De ÄR rovdjur.

Så, nu har jag startat en ny debatt men det finns andra trådar om detta med rovdjurens vara eller inte vara.

Var är det då farligt ?

Jag tror inte det är speciellt farligt att vandra ensamen i fjällen, vare sig man är man eller kvinna. Den största risken är ju i så fall att man drabbas av sjukdom eller klantar till det på annat sätt och då är det ju kanske inte så bra att vara ensam. Tror nog också att tex resan till och från fjället är farligare änn själva fjällvistelsen.

Jag har under mina 25 år som polis i fjällområdet mer än en gång hämtat ensam vandrare som inte klarat av ensamheten i den storslagna omgivningen och så att säga "ballat ur" och andra vandrare har fått tillkalla hjälp. Jag har dock inte varit med om någon händelse då någon blivit utsatt för våld eller hot, så den risken är nog i det närmaste obefintlig, men det är ju som med rovdjuren.... en dag dyker det upp en varelse som avviker. När och var vet ingen..

 

[goldy_a]

"jag en ensam liten tjej på 60 kilo."
- Jag väger ännu lättare - 55 kg.
Vad ska vi göra - äta upp sig? Det blir inte så snyggt heller

- Förlåt - mata upp sig

Eller ta med en stor hund... Men hunden hjälper kanske inte mot björnen? Och även vargen...