Framfotalöpning

Visst är det så att det skiljer från person till person vad som är optimalt och att sprinters har högre kadens. Däremot är det ingen skillnad i kadens för distanser mellan 3 km och marathon, gäller elitlöpare.

I princip har du rätt när det gäller kadens, men det finns alltid individuella undantag. Lasse Virén
t ex hade ett alldeles för långt steg och för långsam kadens ;). Om jag minns rätt.

Det är till syvende och sist alltid en fråga om vad som är bäst löpekonomi för just mig. Och själv tycker jag att ett mer framfota springande är att föredra för löpning. Tyvärr är jag ingen löpare utan skidåkare på motionsnivå, så mitt löpsteg blir därefter..;).

//J
 
Skavsår?

Spännande tråd. Jag blir sugen på att pröva, både för löpning och vandring. Men jag antar att det som påpekats flera gånger gäller att ta det lugnt i början och pröva sig fram.
Ni som har prövat. Har ni haft problem med skavsår? De vanliga jogging- och vandringsskor/kängorna är ju ofta vadderade för att inte skava. Men hur är det med så tunna skor som det är frågan om här?
 
ett litet löpskotest...

Såhär nästan on topic, gjorde för ett par dar sen ett litet skotest som några av er kanske finner intressant. Barfota, en superstabil joggingsko med pronationskil (asics kayano) med en inläggssula gjord efter min fot, och en lättviktssko, adidas adizero adios (samma modell som Haile Gebrselassie använder). Jag testade fler skor också, men valde ut adiosen för att den visar tydligast problemet...

Filmade mig själv med höghastighetskamera och kollade in max proneringsvinkel med de olika. Som lekman kan man ju tänka sig att anledningen till att man behöver en asics kayano eller liknande är att man har för klena fötter eller allmänt kass biomekanik så man överpronerar i neutrala skor. Det är ju också så tongångarna går i försäljningssnacket. Sanningen är dock den att för många visar sig överpronering bara i skor, inte barfota, så man borde snarare skylla på skorna inte kroppen. Har jag läst. Men aldrig testat, tills nu.

Det visar sig att jag är en av dessa individer, som syns i bilderna. Neutrala lättviktsskon viker sig tämligen mycket, även om det ser värre ut än det är, eftersom foten trycks mot insidan av skon. Det är också det som är själva grundproblemet. När man springer landar man ganska nära mittlinjen (för balans) och sätter alltså ner foten med utsidan först med ett ben som lutar inåt, det blir alltså en kraft åt sidan. Med en klen sko hamnar man gärna lite på sniskan över mellansulan, speciellt om man som jag vrider ut foten lite innan isätt, och då är det klart att den komprimeras ojämnt, så hela skon lutar och man överpronerar.

Barfota existerar inte problemet, och med den stabila joggingskon+inläggsulan ser man att proneringsvinkeln är tillbaka på barfotanivå. Det ska dock nämnas att det var skillnad på olika neutrala lättviktsskor, vissa fungerade bättre än andra på mig, så vill man ha lättviktsskor på tävling kan det löna sig att prova några olika. Gebrselassie använder som sagt Adizero Adios, och han pronerar inte lite i dem heller (han vrider ut fötterna ännu mer än jag gör också), som man kan se i den här filmen på youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=EAW87NsiGuI

Geb klarar sig skadefri ändå... själv har jag haft återkommande haft problem med insida underben (klassisk "överproneringsskada"), även när jag en tid enbart använde stabila joggingskor plus inlägg.

Det är inte helt lätt att jämföra proneringen barfota och i skor, till att börja med ser man ju inte foten inne i skon. Men så är proneringsrörelsen rätt olika också. Skon har rätt tjock och bred sula, så när man sätter i ytterkanten börjar foten rotera runt en axel som är ganska långt från foten själv. Detta är ett känt problem, så joggingskorna har ofta en avfasad häl som hjälper det litegranna i ett häl-steg, men inte alls när man sätter ner mellanfot som jag gör även med skor (barfota är det lite mer tendens till framfot, och med skor lite mer tendens till häl, eftersom hälen är uppbyggd). Barfota plattas hela foten ut mer, både framfot och häl, och mest troligt också fotvalvet, i jogginskorna med inläggsulorna finns ju ganska kraftigt hålfotsstöd. Ändå blir proneringsvinkeln ungefär lika stor, kanske pga en ökad sidoförflytting, behöver nog ännu mer högupplöst material för att kunna avgöra det säkert.

Man kanske inte ska dra några långtgående slutsatser, mer än att det kanske inte är bra alla gånger att skor jämförs med andra skor. Det finns uppenbarligen mer än ett sätt att minska proneringsvinkeln från lättviktsskorna för åtminstone en del av oss (jag tror det gäller rätt många, kanske majoriteten av de som överpronerar), göra skorna ännu mer minimalistiska (supertunn sula med ytterst lite dämpning) eller gå till barfota, eller skaffa en stor tung stabil joggingsko.
 

Bilagor

  • pronation.jpg
    pronation.jpg
    38.3 KB · Visningar: 2,406
Jag tycker att en stor fördel med fivefingers utseende är att tårna hålls separerade. Visst är de inte de snyggaste men jag har fastnat :)
Hur är det med deras livslängd?

I princip har du rätt när det gäller kadens, men det finns alltid individuella undantag. Lasse Virén
t ex hade ett alldeles för långt steg och för långsam kadens ;). Om jag minns rätt.

Det är till syvende och sist alltid en fråga om vad som är bäst löpekonomi för just mig. Och själv tycker jag att ett mer framfota springande är att föredra för löpning. Tyvärr är jag ingen löpare utan skidåkare på motionsnivå, så mitt löpsteg blir därefter..;).

//J
Jo, du har naturligtvis helt rätt. Jag kanske framstår en 180-steg-i-minuten-taliban men det är jag inte. Min egen kadens är högre, nånstans mellan 185 och 190 gissar jag. För vissa funkar 170-takt bättre och för andra 190-takt, men de flesta "joggare" tar för långa kliv och har för låg kadens. Jag tror att de flesta av dem skulle vinna i fart på att korta steget öka kadensen. Då kommer de också automatiskt att få fotisättningen längre framtill på foten - kortare steg innebär att isättningen hamnar närmare kroppens lodlinje.

Det om 3 km till marathon har jag från Jack Daniel's Racing Formula. Där skriver han att han och hans fru tillbringade OS 1984 med att räkna kadensen på löparna och att "alla" på distanserna tre kilometer och uppåt hade runt 180 i kadens - alltså att kadensen inte påverkades av sträckan, i det intervallet.

Det skulle förresten vara roligt att veta lite hur mycket trådskribenterna springer och hur snabbt det går. Inte alls för att jämföra elelr så utan för att det kan underlätta förståelsen av en ståndpunkt/erfarenhet om man vet perspektivet. Det är ju skillnad på att springa en trekilometersrunda fyra dagar i veckan och att snitta 120 km per veckan över året och det som sägs bör nog tolkas lite olika beroende på "vilken distans" eller "vilken fart" som säger det.
 
Senast ändrad:
Intressant

Synnerligen intressant! Nytt perspektiv för mig. Du visar verkligen framfötterna Torger! (He-he,,)

Jag har alltid trott att framfotalöpning/tålöpning var nåt som bara eliten höll på med, att det visserligen gick fortare men att det kostade mer (drog mer soppa).

Man blir inspirerad. Gårdagens pass (en mil) sprang jag mestadels med att sätta i framfoten först (är det bara att göra så?) Och visst, det gick ju det oxå. Lite känns det i häl, ovansida framfoten och knä idag. Blir det så?

Lite om min löpning: Jag springer 3 ggr i veckan mest för husbehovs. Är jag hyfsat i form klarar jag milen på 40 min, men för att nå dit så krävs det en del intervallträning.

Frågan är om framfotalöpning är nåt för mig. Har jag något att vinna eller förlora? Jag har inga problem med dagens löpning. Skall jag bry mig överhuvudtaget? Duger joggingskorna eller måste man byta till slicks? Kanske jogginskorna tar skada av framfotalöpning? (bilderna ovan ser inte snälla ut mot skorna)
 
Synnerligen intressant! Nytt perspektiv för mig. Du visar verkligen framfötterna Torger! (He-he,,)

Jag har alltid trott att framfotalöpning/tålöpning var nåt som bara eliten höll på med, att det visserligen gick fortare men att det kostade mer (drog mer soppa).

Man blir inspirerad. Gårdagens pass (en mil) sprang jag mestadels med att sätta i framfoten först (är det bara att göra så?) Och visst, det gick ju det oxå. Lite känns det i häl, ovansida framfoten och knä idag. Blir det så?

Lite om min löpning: Jag springer 3 ggr i veckan mest för husbehovs. Är jag hyfsat i form klarar jag milen på 40 min, men för att nå dit så krävs det en del intervallträning.

Frågan är om framfotalöpning är nåt för mig. Har jag något att vinna eller förlora? Jag har inga problem med dagens löpning. Skall jag bry mig överhuvudtaget? Duger joggingskorna eller måste man byta till slicks? Kanske jogginskorna tar skada av framfotalöpning? (bilderna ovan ser inte snälla ut mot skorna)

Har du inga problem idag med din löpning och trivs med den är det inte mycket till anledning att byta. Det måste till nåt känslomässigt argument, prova för skojs skull (kan vara kul att träna teknik ett tag), anlägga ett löpsteg som ligger närmare "naturlig" löpning, dvs löpning som fungerar utan skor och med väldigt tunna skor. Min bildserie visar ju däremot att man ska vara lite försiktig med lättviktsskor och se om det funkar med de fotisättningar man har, även tunna racingskor har en mjuk mellansula som kan ställa till problem.

Egentligen tycker jag inte man ska fokusera på fotisättning överhuvudtaget när man tränar löpteknik för första gången, utan på att undvika översteg, dvs landa nära kroppens tyngdpunkt med böjt knä, det är själva nyckeln till god löpteknik. Lyckas man med det beror det på skor och hur man håller foten om det blir häl/mellanfot/framfot. Framfotsisättning med översteg är inte bra alls, och det är vad som ofta händer om man byter direkt, det blev så för mig när jag kom på tanken att byta teknik för ett par år sedan. Om man tänker börja med barfotalöpning blir det dock naturligt att ta med fotisättning direkt från början, eftersom det är viktigt för att stötdämpningen ska fungera korrekt. När man lär sig teknik är det bäst att springa på ett plant underlag (bana, flackt avsnitt på asfalt) och använda tunna skor utan eller med väldigt liten skillnad i sultjocklek mellan häl och framfot. Barfota går också bra, är antagligen bättre för teknikinlärningen men då jag själv lärde mig hade jag skor. Jag tror man bör filma sitt löpsteg också, det är svårt när man är ny på teknik att känna hur man rör sig. Till exempel kan man ha ett ganska stort översteg även om det känns som om man inte har det.

När man byter teknik i vilket sammanhang som helst kommer man ha ett tidsfönster där kroppen inte hunnit anpassa sig till det nya mönstret, och man kan få lite ont och i värsta fall dra på sig en överbelastningsskada om man går på för hårt. Det vanliga är att man får problem med vaderna. Springer man ganska fort, säg sub 40-minuter på milen och använder ett högt löpsteg bör man nog faktiskt köra excentrisk styrketräning på vaderna som komplement.

Vad har man att vinna på att byta teknik? Tja, som sagt har man inte som avsikt att springa snabbare än ca 3:30/km och ens häl-till-tå-steg är rätt okej i dag så kommer man inte tjäna så mycket i fart, om ens något. Det kan dock kännas bra att kunna löpa "på riktigt". För mig var löpglädje den största vinsten. För vissa tror jag att teknikbytet kan leda till att det börjar fungera bättre med att använda lätta racingskor. För just mig verkar det inte funka så bra, jag måste nog ner till barfotaskor för att det ska funka, därför överväger jag själv att försöka träna upp mig att klara det.

För själva skorna är fotisättningen i framfot/mellanfot snarare snällare mot skorna än vanlig hällöpning. Mellansulan deformeras inte alls lika mycket i isättningarna. Har man aldrig sett fotisättningar från löpning i slow-motion förr så tycker man troligtvis att de ser förvånansvärt våldsamma och elaka ut. Även helt normal pronering kan se ganska slemmigt ut, särskilt när man fått itutat mer än en gång när man handlat skor att pronering är dåligt...

Vad har man att förlora? Tja, som sagt det är alltid en viss risk att man skadar sig under ett teknikbyte. Man bör inte vara så fokuserad på tävlingsresultat samma säsong man byter teknik, för då riskerar man köra för hårt.

Ska man byta teknik får man fråga sig först varför man vill göra det. Är svaret "jag vill kunna förbättra mitt personbästa på milen" är man antagligen fel ute.

Det vi har idag är en hel klass av skor, joggingskor, som tillåter löpning på ett onaturligt sätt. Det behöver inte vara fel, precis som att skidåking inte kan anses vara direkt "naturligt", kroppen är bra på att anpassa sig till olika rörelsemönster. Skidåkning är en redskapssport, där skidor och stavar är redskapen. Hällöpning är också en redskapssport, där joggingskorna med uppbyggd häl är redskapet. Det finns dock ett sätt att springa på som kroppen är anpassad för i grunden och inte kräver något redskap. Jag tycker det känns bra att kunna springa på det sättet, och det räcker som motiv för mig.
 
Wow,

tackar, vilket svar! Och vilken slutkläm:
...
Det vi har idag är en hel klass av skor, joggingskor, som tillåter löpning på ett onaturligt sätt. Det behöver inte vara fel, precis som att skidåking inte kan anses vara direkt "naturligt", kroppen är bra på att anpassa sig till olika rörelsemönster. Skidåkning är en redskapssport, där skidor och stavar är redskapen. Hällöpning är också en redskapssport, där joggingskorna med uppbyggd häl är redskapet. Det finns dock ett sätt att springa på som kroppen är anpassad för i grunden och inte kräver något redskap. Jag tycker det känns bra att kunna springa på det sättet, och det räcker som motiv för mig.
 
Hur är det med deras livslängd?

(klipp)

Det om 3 km till marathon har jag från Jack Daniel's Racing Formula. Där skriver han att han och hans fru tillbringade OS 1984 med att räkna kadensen på löparna och att "alla" på distanserna tre kilometer och uppåt hade runt 180 i kadens - alltså att kadensen inte påverkades av sträckan, i det intervallet.

Det skulle förresten vara roligt att veta lite hur mycket trådskribenterna springer och hur snabbt det går. Inte alls för att jämföra elelr så utan för att det kan underlätta förståelsen av en ståndpunkt/erfarenhet om man vet perspektivet. Det är ju skillnad på att springa en trekilometersrunda fyra dagar i veckan och att snitta 120 km per veckan över året och det som sägs bör nog tolkas lite olika beroende på "vilken distans" eller "vilken fart" som säger det.



...och det är helt sant som du säger, det är en vedertagen uppfattning som jag tycker har fog för sig. Tror också att motionärer som aldrig har sprungit tar för långa steg. Det är nog något som en del med automatik rättar till ju mer de springer, men sen finns det säkert andra som kanske skulle behöva löpskolning av något slag för att förbättra sin teknik. Och vad jag förstår så verkar ju just barfotalöpning vara en bra metod.

Ack, Noob, en gång i tiden sprang jag milen under 36 minuter. Det var tider det ;). Nu långt senare kan jag inte kalla mig löpare alls, jag är längdåkare på motionsnivå och löpning har av olika skäl nästan kommit bort helt de senaste åren, bl a pga hopparknä.

Som skidåkare byter man gärna löpning mot detta:

http://www.youtube.com/watch?v=WTrxubWyEE4

Tittar man noga så ser man att "löpsteget" är helt annorlunda, med kraftig hälisättning och frånskjut. Det blir ännu mer markerat i s.k. sprättande skidgång uppför backar. Bra flås får man dock :).

Tränar ju en hel del rullskidor och gärna lite cykel, styrka såklart och spänst så det blir ett veckoschema...men nu har jag precis börjat löpträna igen efter att ha stärkt upp knät och kör i alla fall ett intervallpass i veckan med ren löpning. Läser därför tråden med stort intresse!

...det går *inte* fort att springa just nu ;)...

//J
 
Wow,

tackar, vilket svar! Och vilken slutkläm:


Håller verkligen med :)! Och riktigt kul att se dina bilder!

En tanke jag fick avs. adidaspjucken, du kör dessa utan ilägg antar jag..? Har f.ö. själv cayano-modellen med specialgjutna sulor just mot en tendens till pronation som jag fick efter att ha vrickat foten ett antal gånger...använde alltid sulorna, även i mina tunna skor (OL-skor).

//J
 
Spännande tråd. Jag blir sugen på att pröva, både för löpning och vandring. Men jag antar att det som påpekats flera gånger gäller att ta det lugnt i början och pröva sig fram.
Ni som har prövat. Har ni haft problem med skavsår? De vanliga jogging- och vandringsskor/kängorna är ju ofta vadderade för att inte skava. Men hur är det med så tunna skor som det är frågan om här?

Då det gäller vandring finns det många alternativ i sådana skor som multisportare använder. Jag har hittills vandrat i ett par Merrel Waterpro Gauley. Skavsår har aldrig varit ett problem för mig sedan jag skrotade kängorna.

För fjällvandring med lågskor tillkommer en del att tänka på som inte berör motionslöparen (och som inte diskuteras i den här tråden). Bland annat bör du fundera över val av strumpa. Jag använder tunna nylonstrumpor vid normala temperaturer. Blir det lite kyligare tar jag på mig ett par neoprenstrumpor

Lågskor i fjällen handlar till stor del om att acceptera blöta fötter. På Fjäderlätt finns denna fina introduktion till hur man kan tänka kring just detta.
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg