Vandring längs Akkasnordvästsida
Kartan är en sak, vare sig den finnes på Google eller i något annat medium. Råd och tips är en annan sak. Det handlar mer om att kunna ta in och urskilja och att kunna visualisera en terräng. Den förmågan får man tyvärr eller lyckligtvis efter åratal av just fjällvandring. Just den förmågan att kunna ‘skatta en terräng‘, kunna på hålla höjd, läsa landskapet i förhållande till kartan är något som tyvärr inte är så lätt. Det handlar om både om att ‘vänta och se’ om nyfikenhet och lotteri om snöbryggor eller vad, i kända eller okända jokkar fungerar.
På nått vis har vissa stigar och vissa rutter vuxit fram ur just detta, vår mänskliga förmåga att dels orka, men samtidigt orka i förhållande till den natur som finns.
Det är således helt naturligt att vissa platser i Sarek saknar stigar eftersom platserna är helvetiska att gå. Nu handlar det inte om renrajder eller påtvingade expeditioner i udda områden, utan den helt vanliga fjällvandring som funnits sedan förra sekelskiftet. Den fjällvandring som de flesta av oss önskar njuter av och finner möjlig.
Du Josefin, tar upp tre områden i tät björkskog & videkratt som du vill gå i. Alla dessa tre är väldigt svåra. Jag tror ingen direkt just har för önskan att just söka sig dit om ens huvudsakliga syfte med en Sarekvandring är att sträckgå.
Nu har ett av dessa områden Nordvästflanken på Akka kommit upp här. Jag har gått där! (såväl som dom andra två: Nordvästhörnet på Piellorieppe och södra Rapadalen, likväl som Ålkatjslänten ned vid Tielma)
Naturligtvis ser det jättefint ut på kartan när du tittar. Sarek är spännande och gåtfullt och lockande.. Men kartan är en sak. Din ork och andras och ditt humör en annan sak. .
Vad händer om du ramlar och en olycka, en stukning eller ett benbrott är framme när du går själv i just oländig terräng?
Många som försökt sig på att gå Akkasidan (och visst, det går) har svårt att hålla höjd. Jag är en envishöjdhållare och räknar alltid höjdkurvor, men jag kommer ändå ner där i miljöer som jag trodde inte existerade i svensk terräng.
I dag har detta evinnerliga digitalfotograferande och jakten på den perfekta fotogenicka’ fjällbilden, drivit upp fjällvandrandet till ett märkligt uppstressat tempo där sträckor och toppar ska avverkas enligt tidtabell. Platser ska prickas av.
Någonstans hos alla finns det en dröm om att testa det okända Sarek. Det som inte finns beskrivet. Ja visst. Det finns alltid platser hit och dit, som är okända och alla dessa hörn är fantastisk på sitt unika sätt. Dom här platserna tillhör det. Precis som andra platser med orörd tät björkskog i Sarek: Tjuoltavagge, Njåtjossvagge för att nämna andra gröna dalar!
Problemet är att när du går längs Akka och då börjar vid Skaftet, norr om Kassalako och vid typ Vartojaure och börjar gå det är att videt står inte utmärkt på kartan ens, Visst du tycker att du kan hålla denna höjd, men när du väl kommit fram till Apriltoppen (1604) så möter du där en rasbrant du inte kan ta dig ner i.. Okej, du ändrar dig går ner och då är du nere i skiten direkt. Jag lovar dig, du kommer inte fram och att säga att det är ett nöje är att ta i.
Med andra ord. Sånna här ‘okända platser’ hur lockande dom nu än ser ut att vara, är just okända, obanade för att många försökt och inte direkt funnit att det är vidare trevligt.
Förr sade man: “En Sarekvandring handlar inte om hur långt man går, hur mycket man bär på ryggen eller hur snabbt man vill avverka en sträcka på”.. Detta gamla och kloka råd har nu blåst bort. Ideligen möter man på nytt år ut och år in folk som vill ge sig i kast med de mest besynnerliga uppgifter i de mest omöjliga platser.
När jag gjorde lumpen i Kiruna 1974 på I22 var jag tjugo år. Året efter, gjorde jag och några kompisar vår första Sarekvandring. Vi hade ju blivit drillade till att se naturen fältmässigt. En grund hade lagts. Säkert till stor nytta. Men jag kan gott säga att det var inte förrän efter tio år som jag insåg vad ens begränsning var. Då det kom till realism vare sig det gällde klättring eller vandring.
Det finns ingen här som missunnar dig din vandring, på något sätt. Men att lägga upp den här turen som en idé till att sträckgå i Sarek ja då är det på tok.
Dock jag tror här att du kommer få en hel del bra tips ifrån folk här. Många vill alltid delge sina idéer och tips.
Mina tips just såhär utan att närmare gå in i det hela.
* Välj ett område ni är i och gör toppbestigningar utifrån det, typ Äpar.
* Ta ett par dagar till sol och bad, läsa, spela spel och umgås och ha det fint.
* Se till att ni får sovmorgonar och toppbestignar på kvällen.
* Låt er rastplats bli er tältplats och studera det som finns runtom er.
Med vänlig hälsning/Anders
(Bilden visar Akkaskaften insvept i ett Föhnmoln)