Drömmen om Sarek (svar till Fowwe)
Jag följer denna tråden med stort intresse. Detta göres via allt annat än pålitliga sattelitlänkar på det yttre av Afrikas horn. Jag kan inte läsa forumet var dag och ett svar måste planeras med avseende yttre omständigheter. Men så är det. Dock, när ett dylikt inlägg kommer i tråden, finner jag det för gott att författa ett svar. Jag vill därför I detta första stycket framföra det viktigaste med detta inlägg: Tack Hans!
Jag skriver per rubrik men emfas kommer att ligga mer på 'Drömmen' än just ' Sarek. Detta är ett brott mot generellt 'forumpraxis'; off-topic. Härmed informerar jag den enskilde om mitt uppsåt och därvid må var och en fortsätta läsa detta inlägg om man så finner för gott.
Detta är förvisso riktiga iakttagelser, jag tror också att det ofta är så här. Samtidigt har väl även den mest erfarne ibland haft för stora och optimistiska drömmar! Skillnaden är väl att tidigare drömde och fantiserade man med hjälp av fjällkartan, nu är det även andra medier.
...
Risken finns naturligtvis att det medium man väljer är otillräckligt.
Jag instämmer. Vill till yttermera visso, som del av expeditionsledningen för Expedition Hedin 2010, framhärda att med den givna tidshorisonten om pass fyra månader och ett initialt, bedömt, gott underrättelsunderlag (Google Earth/Maps, BD10 papperskarta, skärmdumpar från Länsstyrelsen, initierade inlägg i tråden, muntlig utsagor) sover jag gott om natten.
Det finns naturligtvis ett egensyfte i att utöka sitt underlag i den mån det går och detta är något som jag underförstått från första stund. Mitt fel månde men faktum föreligger; Man har det man har. Jag har vid mer än ett tillfälle planerat yrkesmässiga operationer av varierande slag där underlaget stundom kan bestå i en karta med data anno 1974. Eller ja, så gott man nu kan utläsa på den tummade kartan inhandlad i bättre begagnat skick ety nya finns icke att uppbringa inom rimlig tid vid tillfället. Så är det bara. Nåväl, karteringen är äldre än mig och under rådande omständigheter gör man det bästa av vad verkligheten stipulerar och agerar därefter. Detta gäller även med avséende på riskbedömning av vad slag den än vara månde. Nästa gång har man tillgång till ortofoto där man kan urskilja en människa gående på en stig i bushen vilket naturligtvis är önskedrömmen och det är gott. Återigen; man har det man har.
Vad kan man då göra? Samma som alltid: informera, upplysa, ge råd, diskutera. Vi människor får drömmar och vi vill förverkliga dem - sådana är vi! Ibland är drömmarna av det slaget att de utsätter oss för vedermödor och även risker. Förhoppningsvis finns någon i närheten som kan ge goda råd och få oss att se saken från fler sidor.
...
Om just detta turförslag har det hittills kommit en massa synpunkter. Det är bra, inte bara för er som just nu håller på att planera turen, utan även för andra som också är i färd med att ge sig in i och upptäcka det fantastiska Sarek.
...
/Hans
Likt Hans uppskattar jag likväl 'drömmen' som 'debatten' som fenomen. Jag skulle aldrig för mitt liv kunna komma åt de mängder av högupplösta detaljkunskaper inom smala specialistområden som finns 'där ute' om det inte vore för ämnesforum samt de osjälviska entusiaster som 'befolkar' dessa. Detta är faktum.
Likväl om jag varit utan mina drömmar hade jag aldrig: Badat i Baikalsjön. Knatat i Gobi, druckit erdh, svept om mig min dell trots att jag såg ut som Jultomten med min luva på. Upplevt sandstorm i Beijing, försedd med shemag och skidglasögon klarat av även det. Ackompanjera lokal sångerska på ett bröllop i GuangZhou. Slagits med ilskna bin på en blå tekulle på gränsen till Laos och legat närmare 24 timmar innan jag åter kunde äta, stå och gå (samt se på höger öga). Blivit jagad i Vietnamesiska höglandet av beväpnad polis som gillar pengar, galna skurkar i norra Albanien (som likaså dem när ett ohälsosamt intresse för pengar) och av vilda hundar i Moskva. Flugit -på jag vet inte hur många tusen meters höjd- i dryga 3 timmar mot de yttre delarna av Afrikas horn då kabinvärmen förföll strax efter take-off, utan förstärkningsplagg, koman var nära förestående. Duckat flyganfall och inkommande ammunition av blandad sort i diverse länder. Simmat med hajar i Indiska oceanen, ingen stålbur men väl badbyxor. Under 11 år, sedan 1997, i höjd med polcirkeln var sommar/höst vare sig det regnat eller solat eller snöat gått på knat utan mat en vecka, ensam. Hasat Tegsnäsare i temperaturer lägre än minus 40 grader, jag vet inte hur många gånger, ensam i mörkret, flera timmars skidväg från värmen, fingrarna blir så stela att man måste bända dem från stavarna med tänderna till hjälp, man spårar hela tiden ety åker man för lätt fryser man ihjäl, och man dehydrerar på en pisskvart utan att reflektera över det och tappar omdömet om man inte passar opp. Plurrat igenom i en myra upp till knäet på höger ben, -30 styvt, 3 timmars skidväg hem, svart, bara att göra upp eld och torka då. Som gröngöling legat slagen i influensa 36 timmar i ett hamnmagasin i Thessaloniki fyllt med dyngfulla, våldsamma och korpaktiga Främlingslegionärer på hemresa. Etc.
Ovanstående är ett sådant jag drabbat samman med och urvalet är vad som kom för pennan och stunden. Men mångt av ovanstående var inte planerat, och mycket var ofrivilligt, dock ingen erfarenhet som jag någonsin skulle velat stå utan. Men allt är en produkt av just litet drömmar man haft när man suttit vid köksbordet/sockerlådan/i rishyddan/sjökontainern/bak nån sten i nån öken eller vart det nu månde varit och planerat utifrån det underrättelsemateriel som fanns att uppbringa. Utan drömmen hade jag inte ens kommit mig till köksbordet.
Jag har naturligtvis likaså blivit rådfrågad av kamrater som satt sig före olika företag. Jag har sakligt upplyst dem i den mån jag kunnat och de har fattat sina beslut utifrån sitt samlade underrättelseunderlag. Har något gått på baken har det varit deras huvudvärk. Går något på baken för mig är det min huvudvärk, eller fotvärk eller var nu hajen månde finna för gott att ta sig en smakbit.
Summa summarum: Jag håller med Hans helt och fullt. Drömmen skall vårdas.