Jämtland
Här följer en kort rapport från en fyradagarstur på hemmaplan under den nyliga värmeböljan. I allmänhet somrigt och utslaget på de flesta håll, med utbredda blommor av varierande typ längs alla sträckor. Rätt lite folk ute ännu.
Storulvån–Gåsen
Torrt och fint i princip hela vägen. Vadet efter Tjallingen lätt; gå sedan upp till bron över Tjallingån. Vinter råder i Sylarna. Några mindre snöfält sista biten och vissa smältvattenjokkar i backen upp från Gåsån var strida, men dessa går att kringgå på eller runt de snöfält de kommer ur. En hel del snö kvar runt själva stugorna, men det smälter fort nu.
Gåsen–Vålåstugorna
Många snöfält på skrå ner i Härjångsdalen, men dessa underlättar snarare än försvårar. Lite vattensjukt på sina håll, särskilt första biten från stugorna upp på krönet, annars inga problem att gå. Tvärjokken från Stora Härjångsstöten mycket strid, men en rejäl snöbrygga ca 150m uppströms kommer hålla länge (det såg även vadbart ut nära utloppet i sjön).
Det markerade vadet över Härjångsån var bara att glömma (direkt livsfarligt); det är som vanligt utloppet ur nedre sjön som gäller. Där brukar det vara grunt och fint, men nu var det skrevdjupt på sina håll; det är mycket snö kvar i Härjångsfjällen som hamnar här i smält form och ån var betydligt bredare än normalt, med översvämmade grästuvor flera dm under ytan. Vansklig ström djupfåra längs norra kanten och svinkallt – svårt! Lite plaskigt bitvis till nästa tvärjokk, vars små snöbryggor lär ha rasat vid det här laget, men den var fullt vadbar då den inte alls får lika mycket smältvatten. Sista biten oproblematisk.
OBS! Bron över Härjångsån längs Helagsleden vid Gåertiestjaerhvie var så sent som i helgen inte på plats. Det vadet kan vara omöjligt under dylika förhållanden -- en grönabandare som kom från Helags fick gå upp ända till utloppet där jag vadade och stugvärdarna i Vålåstugorna som varit på tur till Helags fick gå bort till bron vid Gråsjöfjället för att ta sig över, vilket innebar två rätt jobbiga (men möjliga) vad till. Med dessa nivåer (som lär ha sjunkit något nu) rekommenderas norra sidan av Härjångsdalen, eller den höga vägen norr om Lievkiesåajja, som är torr och fin.
Vålåstugorna–Stensdalen
Fin och mestadels torr led hela vägen, men sträckan runt Smällhögsskaftet var lite klafsig då det ligger en del smältande snöfält därovan. Tvärån runt knädjup och bästa vadstället är precis där leden går över. Stensåvadet lätt.
Stensdalen–Vålådalen
Bara bra hela vägen till stigskiljet mot Nulltjärnarna, vilka jag siktade mot. Den stigen är vältrampad och även markerad stora delar av vägen, med några rejäla klafsmyrar bland de första träden. Där kan man nog tappa bort sig i dimma, men inga problem i god sikt. Delvis blött första biten i skogen, men det blir torrt när man kommit ner för sluttningen. Leden från Nulltjärnarna kanonfin; följ kryssen hela vägen.